En helt vanlig dag

Usch, huvudvärken satt i hela dan igår och sitter där än. Alvedon hjälper bara lite och jag har knaprat i mig 16 st. vid det här laget. Men jag ska inte klaga (bara lite…) Jag har ju vänner, och äkta hälft, med ständig värk, och dom klagar inte. Min huvudvärk går ju iaf över efter några dagar! Så egentligen är jag ju istället tacksam över att få vara frisk och oftast smärtfri! Det är inte alla förunnat, och jag skulle skämmas om jag gnällde för mycket över lite huvudvärk! Fast just nu känns det lite halvjobbigt, så liiite gnäll bara.

Men nu är det färdiggnällt! Dagen idag har varit lik dagen igår, som så många andra dagar hos oss. Ju mer lika dagarna är varandra, desto bättre mår Sandra. Och mår hon bra, mår alla bra. Så vi utmanar inget i onödan och är det så att vi vill eller måste avvika från rutinerna så sker det aldrig utan noga förberedelser. Fråga nr ett är ju om det är värt det överhuvudtaget. Kommer vi fram till att det är värt risken att allt blir katastrof, så gäller det att planera allt in i minsta detalj och sen ha en hög med reservplaner för alla möjliga tänkbara händelser på vägen, liksom. Ja, i dom allra flesta fall inser vi ju att det är lugnast att följa rutinerna, men livet måste ju få vara lite spännande ibland... Och Sandra behöver utmaningar ibland... Om hon mår bra, vill säga. Inte annars! Ska väl tillägga att det faktiskt oftast går bra, om Sandra mår bra och vi har planerat det ordentligt i förväg. Och har tillräckligt med reservplaner att ta till.

Idag har hon dock varit lika skör som igår, så idag har vi följt schemat och dom vanliga rutinerna. Ja, förutom att det är godis- och chipsdag, men det är ju iaf rutin på lördagar. Fast idag hade vi köpt ett nytt godis… Och det innebär brutna rutiner! Jo, så är det faktiskt, mer behövs inte om Sandra är skör. Hon har sett en reklam på TV i veckan där dom säger: ”Åh, Polly! Vad gott!” Det fastnade i huvet på henne och hon tyckte det lät kul. Hon undrade vad dom sa och jag förklarade att Polly är godis. Sen dess har det tjatats om lördag här kan jag säga! Så efter lunchen fick hon äntligen smaka på Polly och vi slipper höra det mer. Alltså, det är inte bara själva tjatet i sig utan mer att Sandra inte har någon tidsuppfattning och blir orolig när hon inte vet exakt när saker och ting ska ske… Och oro innebär mer gnäll å tjafs.

Efter badet, tidigare i eftermiddags, tog vi med oss katterna och gick ut en stund. Det är så roligt, för vi har ju vant dom vid sele redan från början och nu har dom blivit så duktiga och går själva ut så fint. När jag tar fram kopplen så kommer dom direkt och väntar på att få dom på sig, sen går dom ner för trappan och ut.

Det är annat det än min katt, Kurre, som jag hade när jag var liten. Han var innekatt i stan och utekatt på landet. Jag var ju i den åldern att jag tyckte det var roligt att gå ut med honom i sele. Tyckte INTE han! Så, för att överhuvudtaget kunna gå alls, så bar jag honom en bra bit bort från vårt hus, och sen sprang han hem med mig efter hållandes i kopplet.

Nu käkar Göran och Sandra chips en stund innan det blir tv-dags å kvällsrutiner för Sandras del. Sen blir det nog slappa i tv-soffan för Görans och min del. Kanske ett glas vin, rent av…

Ha en skön lördagskväll!
Kramen!