Njutit sommar!

Idag är Sandra frisk och hade sovmorgon till åtta, inte illa, men hon behövde det! Det var nog tröttsjuka ändå, fast det satt i ovanligt länge. Hon var ju helt slutkörd, stackarn! Efter sovmorgon blev det lite stressigt att hinna med allt innan vi skulle åka till sjukhuset strax efter tio. Men jag kände att hennes sovmorgon var så viktig att resten fick lösa sig. Och det gjorde det ju också.

Men karlar… dom har allt ett eget tänk. Bäst som jag höll på och hjälpa Sandra efter hennes medicinering och bad så ville hon att jag skulle göra nåt, vad det nu var, och jag svarade henne att jag inte hade tid för vi snart skulle iväg. Då säger Göran lugnande att klockan ju bara var halv tio. Jotack, jättebra! Hade ju varit ännu bättre om han hade frågat vad jag hade kvar att göra innan han sa att klockan BARA var halv tio…

Jag hade nämligen inte gjort mig klar själv och visste inte ens om jag hade kläder strukna. Sen skulle ju katterna ha rent i lådan, ny mat å färskt vatten. Å så lite ren tvätt som skulle på plats och förberedelser med Sandras schema. Men jag hann, sånär som på sminkningen, men i min värld är det en baggis. (Om nån tycker att Göran kunde tagit katterna så hade han att göra han med. Han dammsög och torkade golven medan jag badade Sandra och sen tog han ju hand om Sandra när jag gjorde mig klar).

På sjukhuset gick det undan. Jag var klar innan jag skulle varit där. Det var ju bara ett par röntgenbilder som skulle tas och jag kom in tio minuter före min tid. Sen hem å fixa käk, spagetti och köttfärssås. Smidigt och bra när klockan är mycket och man är hungrig. Köttfärssås har jag ju alltid färdigt i frysen eftersom jag nästan alltid gör storkok när jag lagar mat. Och eftersom jag sällan har tid att stå och laga mat…

Efter maten pustade jag lite med en kopp kaffe. Sandra fick leka själv, vilket hon accepterade, och Göran gick ut för att klippa gräset. När skuggan hade nått baksidan gick Sandra och jag också ut och tog katterna med oss så även dom fick lite luft.

Sandra passade på att svalka sig i vattenspridaren. Ja, jag med, men det var ju iskallt så jag var inte lika modig som Sandra.

Efter duschen smakade det fint med dagens skörd av jordgubbar. Göran och jag hann roffa åt oss ett par vi med…

Så roligt att Sandra gillar jordgubbar! Och allt annat hon gillar. Det har funnits en tid då hon bara ville ha makaroner och jag har haft ett riktigt pyssel att få i henne näringsriktigt. Den perioden gillade hon nästan ingenting och frukt var omöjligt för det åt hon inte i några former, inte ens saft. Då var hon mager och undernärd, och tappade hår, det var inte kul. Inte fick man nån vidare hjälp heller. När jag pratade med Sandras läkare sa han bara att barn i Sverige inte svälter… Undrar vilken verklighet han levde i?... Nåja, den tiden är förbi nu och det är så skönt! Nu får vi istället stoppa henne ibland när hon äter för mycket, och det är ju lättare.

Ojdå, det blev visst ett lite längre utlägg än jag tänkt mig… Som vanligt när jag sitter och skriver… Jag skulle bara få fram att det inte gjorde ett dugg att Göran och jag knappt hann smaka på jordgubbarna, vi är bara så glada att hon äter, och jordgubbar innehåller ju en massa nyttigheter.

Det var i alla fall så skönt att ha medicin och bad avklarat redan på morgonen så hela eftermiddagen blev utan måsten. I vanliga fall fixar vi ju medicinen efter lunch och när det är skola/fritids så blir det inte gjort förrän efter tre. Nu är det inte så stort bestyr längre, men ändå skönt att ha eftermiddagen tom, för tid tar det ju iaf.

När jag sen gick upp med katterna och stängde dörren till det rum där dom håller till när vi inte har uppsikt över dom, så jamade Åke väldigt. Jag var ju tvungen att kolla vad det var med honom och då kom han i full fart och strök sig som en tok på mig. Jag satte mig och gosade med honom lite och han började förstås snutta på min tröja.

Han är riktigt snuttig och vet inte hur han ska gosa in sig när han är på det humöret. Jag får hålla undan Sune då, för annars börjar han snutta på Åkes hals och då kan inte Åke snutta längre. Åke snuttar bara på våra tröjor (mest min) och Sune snuttar bara på Åkes hals.

Dom är för roliga. Hoppas ju det går över när dom blir lite äldre sen. Dom saknar väl sin mamma, förstås. Antar att det blir så när dom är uppfödda med välling dom små liven. När dom har snuttat klart springer dom alltid till matskålarna och äter som om dom aldrig sett mat.

När Sandra var nattad så hade det blivit liiite svalare i köket så då passade vi på att göra pannbiff av två kg köttfärs som jag sen frös in. Bra att ha framöver.

Men, på tal om nåt helt annat, har ni sett vilken rolig Hibiskus vi fick av Görans syrra å hennes man när dom var här sist. Olika färger på samma blomma! Den såg ut som vilken annan Hibiskus som helst när vi fick den så det blev en kul överraskning när knopparna började slå ut.


Ha nu en skön kväll och en fin fredag!
Kramen!