Som jag
skrev sist så har jag kommit av mig lite i skrivandet och hade min blogg varit
mer poppis med många besökare så hade jag väl haft en frågestund. Det brukar
lösa upp skrivtorkor ganska bra.
Men jag
kan ju berätta hur det går med problemet som blev större förra veckan. Sandra
började få fobi över avloppet i badkaret och det blev bara värre så vi trodde
ett tag att hon inte skulle klara att bada/duscha, vilket hon måste göra varje
dag.
Det vi
gjorde då var att backa lite i vår framfart av nyheter som har varit på
sistone. Och då pratar jag om ytterst små förändringar, dom flesta. Saker som
man lätt tror inte ska spela någon större roll, men som tar av Sandras energi
lite här och där. Alla bäckar små…
Vi har
bl.a. justerat lite rutiner för att få bättre flyt och lugn runt Sandra. Som
att hon har fått en skål med lite frukt på morgonen så hon lättare ska landa på
jobbet innan hon klarar att sätta igång med sina arbetsuppgifter. Och att vi
har infört ett toabesök på fm varje dag eftersom Sandra inte alltid har varit
på toa när hon kommer från korttids. Då är det bättre för henne att ha
toarutinen lika varje dag istället för att bli orolig dom gånger hon behöver gå
på toa och vi inte har det som rutin.
En annan
ändring vi gjort är att Sandra har fått in en ny aktivitet så pass bra att den
hamnade på schemat. Aktiviteten har vi alltså inte ändrat, bara gjort en
schemabild för den. Det är sånt jag menar när jag skriver att det har varit
mycket förändringar runt Sandra, och alltså inga stora ommöbleringar.
Det som är
viktigt att tänka på är ju att dom små detaljerna har väldigt stor betydelse
för Sandras ork, eftersom precis allt som avviker det minsta tar på hennes
energi. Även fast målet med förändringarna är att minska på energiåtgången, så
tar det av orken innan det nya blir rutin. HÄR är ett tidigare inlägg om energiåtgång
för den som är intresserad.
Ju mindre
ork Sandra har kvar, desto sämre klarar hon att strunta i sakar som oroar. Sen
får vi ju komma ihåg att det inte var så länge sen som hon inte ens kunde gå
p.g.a. chefernas oanpassningar på den dagliga verksamheten i våras. Det tar ju
tid för Sandra att återhämta sig tillräckligt mycket för att klara nya
utmaningar problemfritt.
För en tid
sen började vi introducera externa assistenter i övergången mellan jobb och
kvällsrutiner. Det vi gör direkt efter jobbet är kvällsbadet, så vi har börjat
vänja Sandra vid att andra hjälper henne med det. Allt vi gör tycker Sandra
oftast är jättekul och hon blir nästan alltid strålande glad när vi ska göra
nåt nytt, eller nåt utanför schemat. Säger jag ”Idag ska du till tandläkaren”
så är lyckan gjord den dagen. Lite så funkar hon för det mesta och att andra
börjar hjälpa henne med kvällsbadet är så roligt att hon längtar hela veckan.
Det är då
det är så lätt att glömma bort att hennes ork måste räcka, och att
förändringarna tar på hennes energi. Det är då det är så lätt att köra på för
fort, och snart kommer ett bakslag. Det är egentligen inte ett dugg konstigt
att en del personal på korttids (och nya lärare i skolan som inte kände till
det här) brukar svara ”Men det gick såå bra, hon tyckte det var såå roligt” när
jag säger att hon inte ska göra en massa saker utöver schemat.
Hursomhelst
så har jag kört på för fort och bakslaget kom i form av fobi för avloppet i
badkaret. Så nu har vi backat och introduktionen får ta den tid som Sandra
behöver helt enkelt. Vi har hittat lite strategier för att hjälpa Sandra att ”strunta
i proppen” bl.a. med hjälp av lek med bad-djur. Det har gått jättebra och den
där paniken hon visade i badet förra veckan är borta nu, även om oron finns
kvar. Nu ska vi skynda långsamt och det här kommer snart att vara problemfritt,
men en nyttig tankeställare till mig själv om hur lätt det är att köra på
fortare än vad Sandra klarar.
Vi
diskuterar mycket, jag och assistenterna, och det är en otrolig hjälp att ha så
duktiga personer runt Sandra. Tillsammans hittar vi bra anpassningar och jag är
så tacksam över det! Jag ska skriva ner det vi gör i badsituationen till
korttids och skicka med det till dom på måndag, för det är ju jätteviktigt att
även dom jobbar åt samma håll nu om det här ska bli bra.
Jahaja,
det blev ju ett helt inlägg om det och en del skrivet idag med, fast jag inte
trodde det när jag började. Nu avslutar jag med att önska er en fin-fin helg!
Må så gott.
.