Förändringsfunderingar

Ja… Vart börjar man? Vad är bäst för Sandra? Vad är smidigast? Hur ska det gå till? Vilken ordning? Osv. Osv.

Målet långt där framme är ju väldigt genomtänkt och bra. Som det ser ut just nu iallafall, man vet ju aldrig vilka omvägar man stöter på. Men planen är bra, om vi kommer dit vi vill. Dvs om anpassningarna går igenom, först och främst. Annars blir det omväg nummer 1 och nya funderingar.

Men vart börjar vi? För vi kan inte luta oss tillbaks och vänta nu. Det finns massor att börja på för att underlätta sen, och börjar vi inte så blir vi nog inte klara medan vi lever. Vi vet ju att Sandra behöver tid för att inte krascha på vägen.

Så vi är ju egentligen igång, kan man säga. Förberedelser för att klara externa assistenter i hemmet, och istället för mamma och pappa i, så småningom, alla situationer. Sen verksamheten flyttades och blev vår egen, så har vi ju tränat Sandra i att fokusera på den assistent hon är med och strunta i personer runt om. Är hon på jobbet med assistenter så är det dom som hjälper henne och hon ska inte bry sig om oss föräldrar fast hon ser oss ibland.

Det har ju gått över förväntan och är inga större problem. Det är bara vid extrema, och för assistenterna nya situationer som jag har ryckt in lite, mest som stöd för assistenterna. Nytt är ju också att Sandra är på jobbet även när hon har blivit trött-sjuk, och det har gått väldigt bra det med. Det är ju inget vi kan träna så mycket på, eftersom vi anpassar så bra att hon inte blir trött-sjuk så ofta. Det har bara hänt två gånger hittills, och då har jag inte behövts alls :)

Att träna på sjuk hemma har vi inte gjort än. Att träna på assistenter hemma öht är nåt vi inte riktigt vet hur vi ska få till, eftersom vi måste härifrån på nåt sätt. Vi har kommit så långt att externa assistenter duschar Sandra (än så länge två gånger i veckan) och följer med upp efter duschen innan dom slutar för dagen. Det är en smidig övergång nämligen, för duschen är samma rum som ”jobb-toan” i källaren, och Sandra duschar direkt efter jobbet. Vad nästa steg blir vet vi inte riktigt än, men vi klurar på det.

Hursomhelst så får det inte gå för fort, så nu måste vi avvakta och vänta in Sandra tills det nya sätter sig ordentligt innan vi går vidare. Till dess hoppas jag att vi har kommit på nån smart fortsättning. Vi hoppas också att Sandra orkar ha kvar korttids ett tag till, även om det tar på hennes energi varje vecka. Mer eller mindre beroende på vem som jobbar där.

Så småningom är det meningen att vi ska byta ut korttidsdygnen mot assistans, och få in externa assistenter på alla moment under dygnet. Men det är en del som måste ordnas först, helst. Innan andra kan börja ta över här hemma, måste det finnas utrymme för oss föräldrar att dels vara lagom nära under introduktionen och dels inte vara hemma alls efter den… Vi kan inte vara här samtidigt som Sandra har andra assistenter hos sig.

Innan vi kan försvinna från hemmet, skulle vi behöva göra om källaren så vi kan bo där. Och innan vi kan göra om källaren måste vi flytta upp Sandras jobb till bottenplanet i huset. Innan vi kan göra det måste vi flytta upp vardagsrummet till övervåningen… Så, vart ska Sandra vara undertiden? Det är ”lite” sånt vi klurar på för tillfället.

Att det blir bra för Sandra (och alla runt henne) när det är färdigstökat råder ingen tvivel om. Men vägen dit hade vi gärna hoppat över.

Än så länge har vi iallafall korttids kvar, och det innebär ledigt för Göran och mig i ett par dygn nu. Eller från klockan åtta iallafall :) Jag ska fortsätta rensningen på kontoret, tänkte jag, men också passa på att njuta av ledigheten. Vi vet inte hur länge vi har den kvar.

Må gott!

.