måndag 19 oktober 2015

Information och samarbete

Jag håller på att skriva ner allt som är viktigt att känna till om Sandra. Oj, vad man får tänka till! Vi hjälps ju åt, förstås, och jag har god hjälp av assistenterna, som vet vilken information man bör få som ny. Göran och jag liksom ”bara gör” och vi tänker inte så mycket. Det är först när nån rutin ändras som vi inser att det är en del att hålla reda på. Om det händer nåt oförutsett och stökar till ordningen lite, så kommer man liksom av sig hela dan sen.


Så för ett tag sen ordnade vi en pärm där jag började skriva ner lite viktigheter för att komma igång. Sen har vi fyllt på vartefter och igår renskrev jag allt vi hittills fått ihop.

Lite om rutiner, högtider, låsningar, stress, intressen, vanor, rädslor, mål, osv. Så kortfattat och lättläst som möjligt. Det är ju jätteviktigt att sånt finns nerskrivet eftersom Sandra inte kan säga själv hur hon vill ha det. Jag tänker också att det är otroligt viktigt när det blir fler assistenter runt Sandra, och alla inte träffar varandra alla gånger.

Det märks ju bara på korttids nu, även om det fungerar och inte är något stort problem. Det är svårt att all information når alla berörda, och det är svårt att beskriva vad som är extra viktigt, när man inte träffas nånting. Det är så lätt att tro att Sandra kan mer än hon faktiskt kan, och förstår man inte det, eller kan diskutera det ordentligt med övriga i personalgruppen (eller oss föräldrar) så ställer man väldigt lätt för höga krav på Sandra. Men det är alltid personalens eget ansvar att saker ska fungera, inte Sandras…

Som att hon ofta har schemabilder i byxfickorna när hon kommer från korttids t.ex. Det är personalen som har ansvar för att tydliggöra rätt. Hemma, och på jobbet rör hon aldrig schemat, för vi har regler kring det som Sandra förstår. Man kan inte säga ”hon brukar stoppa på sig saker” och lägga ansvaret på Sandra. Man måste anpassa för att förebygga.

Så kan ju vissa tycka att ”det gör väl inte så mycket”. Men det är ju precis vad det gör, för det ställer till det i förlängningen. Saknas schemabilden på korttids nästa gång så blir Sandra orolig. Får hon stoppa på sig saker i sina fickor (eller tror att hon får) så kan hon få för sig att göra det på andra, inte så lämpliga platser. Så det är alltid vi som jobbar runt Sandra som måste hjälpa henne att göra rätt. Jag blir vansinnig när nån lägger det ansvaret på Sandra, för hon gör det hon tror är okay om vi inte har varit tillräckligt tydliga!

Sånt här är ju bara problem när det är olika personer som inte träffas som har ansvar för Sandra. Vi assistenter pratar ju med varandra innan saker hinner bli problem, vi hittar lösningar och åtgärdar direkt, och vi ser till att alla får information. Men andra personalgrupper har vi ju ingen koll på, mer än att vi informerar och tar förgivet att dom tar till sig och för vidare till alla berörda.


Nu är det, som sagt, inget stort problem. Det fungerar jättebra på korttids med dom allra flesta och hade det varit ett problem så hade jag bett om ett möte. Jag tror också att förändringarna (försämringarna = ny chef) på högre ort har påverkat kvaliteten ”på golvet” och personalen gör nog ett hästjobb för att det ska fungera så bra som möjligt. Viktigast för oss är att Sandra trivs där, och så länge hon fortfarande längtar dit så är vi mer än nöjda. Jag vill bara poängtera det. Anledningen till att jag tar upp det är att visa hur viktiga saker kan vara som kanske verkar bagateller om man inte är ordentligt insatt. Och att det är så viktigt att alltid ha en dialog.

Ni som har hängt med i bloggen från början vet att Sandra först gick i en skola som inte klarade anpassningarna som Sandra behövde, där hon hade över 40% frånvaro och var trött-sjuk nästan varje vecka. Lärarna i den skolan sa ”Vad ni gör hemma bryr vi oss inte om” och vi hade inget samarbete. Det tror jag nog är största anledningen till att det inte fungerade för Sandra där.

När hon sen bytte skola, till en anpassad skola för elever med autism och begåvningshandikapp, så var skillnaden väldigt stor. Det var ett stort fokus på samarbete mellan hemmet och skolan. Det märktes hur viktigt det var att vi löste problemen tillsammans direkt, innan det hann bli problem, och att vi jobbade åt samma håll. Jätteviktigt!

För övrigt så var gårdagen en bra dag. Sandra var piggelin igen och det räckte tydligen med en natts sömn. Troligtvis var hon inte vaken under natten, för det blev ingen sovmorgon.

Hon orkade t.o.m. ut i solen en stund på em och plockade en stor fin ”lövbukett” till mig.


Väl inne fick hon lägga löven i press. Kanske blir det åt konstverk av dom på jobbet när dom har torkat :)


Ha en fin dag!

.

Inga kommentarer: