måndag 28 februari 2011

Dålig planering ger dålig dag

Sandra tog sovmorgon igår och det hade ju varit gott att veta i förväg, för det var segt att komma upp och jag hade gärna legat ett tag till. Men jag njuter av att sitta här med mitt kaffe vid datorn om morgnarna också, innan familjen vaknar, så inget ont som inte har nåt gott med sig… Strax före åtta väckte jag iaf damen, för annars blir det inte roligt med vardag och upp kl. 06.00 igen.

På korttids sist fick hon sina tånaglar snyggt rosa och varje gång hon fick syn på dom ville hon ju måla fingernaglarna också. Så vi bestämde att göra det som igår efter frukosten. Hon har en hel del färger att välja på och här är resultatet.


Snygga va?! Att hon valde gröna naglar beror helt säkert på att måndag är den gröna dagen och hon längtar till skolan :)

Sen var ju humöret lite si och så under förmiddagen men jag fick iaf vila öronen ganska länge när Göran och Sandra tog en biltur. Sen fick det bli film och kataloger fram till maten men efter det tog jag fram pysselgrejor och tänkte att vi skulle göra nåt lite mer kreativt :)


Sune hoppade förstås ner i pyssellådan och kollade läget…


Men det var fasligt så trött jag var sen. Luften bara gick ur och jag orkade ingenting. Ja, det som måste göras gjordes ju, men annars. Det är som om energin jag fyller på när vi är lediga lixom inte räcker lika länge som den gjorde förut. Antingen behöver jag ordentligt med ledigt eller så behöver jag göra nåt annat som fyller på energi.

Idag jobbar Göran så det blir inga projekt den här ledigheten, men just nu känns det bara skönt. Vi pratade lite om att fixa en lyxig middag till kvällen, men ingen av oss orkar riktigt, så vi spar det till en annan gång. Det får bli mys på lite lägre nivå, tror jag bestämt. Skönt att våren är på väg och att det blir ljusare och ljusare, det piggar ju upp det med :)

Tack för era fina kommentarer om att man inte ska ha dåligt samvete och det där. Jag vet ju det, man gör så gott man kan. Men dötiden är inte bra för Sandra när hon är pigg. Det blir stressande för henne och egentligen nästan jobbigare än att ha ett schema att följa. Ja, lite aktiviteter bör man ju ha iaf.

Jag tror att det beror på att Sandra har varit trött ganska länge, och vi med efter jullov och resa, och då behövde både hon och vi liksom landa när det var helger. Men nu har Sandra landat och behöver aktiveras lite igen, och jag har lixom kommit av mig i planeringen.

Men efter lite pyssel var vi nöjda båda två så sen blev det film och ”riva papper” med godare samvete resten av eftermiddagen :)


Nattmia undrar om Sandra river/klipper i vadsomhelst och ja, nu gör hon det. Det är ju bra för det är enklare att samla ihop klippmaterial då, men gladast blir hon över en stor, tjock katalog.
Mia undrar också om det inte är enklare att spara bloggen som utkast istället för att kopiera från Word, och det tipset fick jag av en vän på fb med. Jo, det är säkert enklare på många sätt om bara datumet stämmer. Jag tror datum och tid blir från när man börjar skriva, inte när man publicerar…

Men sen är det också en hel del små minnesanteckningar jag har som jag ska skriva om när det passar in vid tillfälle, så det dokumentet jag använder till bloggen är ganska full med kom-i-håg-grejor och alla etiketter jag har i bloggen. Så det känns ändå enklast att göra som jag gör.

Jag har också fått tipset att skippa Word och istället skriva i Anteckningar, för att det är ”renare” men jag måste ändå kopiera in texten i HTML så då ändrar jag inte eftersom jag isf måste flytta allt jag har skrivit och det blev för jobbigt… Jag är ju lite bekväm också… ;)

Men det mesta handlar säkert om en vanesak och att jag måste göra på ett annat sätt nu, för ju mer jag håller på desto mindre blir problemet. Det är ju bara att klicka på HTML så går det att klistra in, och det är bara att publicera bilderna i rätt ordning så går dom att flytta. Så jag lär mig säkert. Det tar bara lite längre tid vid min ålder… ;)

Ha det fint, ni som kikar in! Ja, osså klickar ni på tulpanerna i högermarginalen och deltar i tävlingen där om ni inte redan har gjort det :)

♥ Kram ♥

söndag 27 februari 2011

Dötid

Nu börjar katalogförrådet sina igen så det blir till att jaga kataloger nästa vecka, när vi har korttids.


Gårdagen var iaf en lugn dag med en del ”klippa i kataloger” men en liten biltur blev det också. Sandra gillar att åka bil så det är en bra sysselsättning ibland när man inte orkar aktivera hela tiden. Det var lite brev att posta, så det blev ett bra uppdrag åt Sandra på fm. Så åkte dom förbi resebyrån för att hämta kataloger, men den var tyvärr stängd.

Så klart har nu Sandra bestämt att hon ska åka bil idag med, men vi får väl se hur det blir med den saken. Det är inget vi har planerat men om Sandra har bestämt nåt så får vi välja att ta fighten eller bilturen… Jag gissar att det blir biltur.

Felet vi gör på helgerna är att det är för mycket dötid. Vi skulle göra som det är i skolan, med ett schema att följa varje sekund. Men… det blir inte riktigt så. Ibland behöver Sandra bara se på film och klippa/riva i kataloger, men inte alltid. Bara när hon är för trött för att göra något annat.

Att följa ett schema med lagom aktiviteter en hel dag går ju ibland, men man blir ganska trött av det när man samtidigt är beredd på allt hela tiden och måste ligga steget före. Det där ”steget-före-tänket” är ju ganska tröttande i längden. Jag menar, man har det ju hela tiden. Så att aktivera samtidigt, i lagom dos, med lagom krav och med ett flyt som förhindrar dötid, det orkar jag inte.

För det första kräver det en noga planering om det ska flyta hela dagen och det kräver 110% närvaro varje sekund. Dessutom ska allt annat funka. Man kan inte gå hem när arbetsdagen är slut och låta mammarollen ta över resten, liksom…

Men jag får dåligt samvete när Sandra ser film och klipper i kataloger såna dagar då hon faktiskt är pigg och skulle orka göra andra saker. Jag skulle behöva planera lite bättre för ”pigga helger”


Lenaeff, bilderna går inte att flytta runt som dom gjorde förut. Men nu skrev Patricia att hon alltid har haft så. Jaha, då är det ju bara att gilla läget och vara glad över att jag inte hade så förut. Jag vänjer mig väl och kommer säkert på hur jag ska lösa det. Laddar jag in bilderna i rätt ordning så går det ju som synes, även om det är mer pyssel.

Peaz undrar varför jag inte skriver mina inlägg direkt i bloggen. Jo, det beror helt enkelt på att jag inte har tid att skriva ett helt inlägg på en gång och då tycker jag att det är enklare att ha ett Word-dokument tillgängligt som jag bara kan öppna när jag får lite tid över. Och när jag får frågor eller kommer på nåt som jag vill ta med, men inte har tid just då, så skriver jag bara några stödord så länge, liksom.

Jag har väldigt sällan tid att sitta några längre stunder i taget utan jag börjar oftast med ett nytt inlägg så fort jag har publicerat ett. På morgnarna brukar jag ha en stund för mig själv innan resten av familjen vaknar och då har jag oftast tid att sammanställa det jag har skrivit dagen innan, och publicera det.

Jag har också fått en del tips och råd från vänner på fb. Jag har provat råden jag har fått, men inget har hittills hjälpt. Stort tack till alla som försöker hjälpa mig iaf :)

Jag avslutar med en liten påminnelse om tävlingen för er som inte har varit här på ett tag. Klicka på tulpanerna i högermarginalen och skriv en kommentar där, så är ni med och tävlar.


Skön söndag alla sköna läsare!

♥ Kram ♥

lördag 26 februari 2011

Börjar fatta

Ja, jag börjar väl så smått komma underfund med alla nyheter nu, men pekplattan… Den kommer jag nog aldrig bli vän med! Den lever sitt eget liv. Autopilot, typ… Jag vet inte hur nytt det är med zoom och sånt på pekplattor, men det verkar lite för avancerat för att funka bra. Eller så är det jag som har missat nåt…

Ja, sen har vi ju bilderna då. Det är trist att jag inte kan få in fler foton i bloggen nu. Det blir ju roligare för er med mycket bilder. Nån som har tips? Jag kan alltså ladda in bilderna, precis som förut. Men sen går det inte att dra dom till rätt ställe. Förut scrollades sidan så jag kunde släppa bilden där jag ville ha den, men det gör den inte längre, så ska jag ha fler än en bild så gäller det att jag laddar in dom i rätt ordning, för det går inte att komma förbi en bild annars :(

Och är det nån inställning i Word som ska göras för att slippa ändra till HTML i bloggen när jag kopierar in texten?

Jaja, det löser sig… Sandra kom iaf hem igår eftermiddag och var väl lite småtrött men go och glad. Det är alltid extra skönt när hon har fixat en lite längre korttidsperiod. Tänk i början, då klarade hon inte att vara där utan att behöva ledigt från skolan efteråt. Då klarade hon ingenting utöver det vanliga utan att antingen bli sjuk eller behöva ledigt. Så mycket hon klarar nu, om man jämför :)



Hela eftermiddagen och kvällen funkade kanon, utan några som helst problem. En del prat om ”gröna dagen” bara, och ”gröna dagen” är ju måndag. Hon längtar till skolan extra mycket när det har varit lov.

Kvällen tillbringade jag i tv-soffan tillsammans med Let´s dance medan Göran ägnade sig åt hästar på datorn. Idag blir det väl en vanlig lördag och inga större påhitt.

Jag påminner om tävlingen för er som inte har sett den. Bara klicka på tulpanerna till höger och skriv några rader för att delta i den.

Mamma Zoffe hade ju en bra idé om pris till tävlingen, nämligen en fika. Ja, det kan iofs bli ett dyrt pris för den som vinner då, med resvägen inräknad ;) Fast för att fika behövs ju ingen tävling. Kaffe finns alltid hemma, så jag hittar på ett annat pris :)

Bellan läste i kommentarerna till tävlingen, där en del skriver om ”MåBra-tiden” och undrar lite över det. Jo, jag prenumererade på tidningen MåBra för ett tag sen och på deras hemsida kunde man blogga. Där handlade bloggen mest om att må bra, och inte nånting om livet med autism. Men vi blev ett gäng som brukade läsa och kommentera varandras bloggar.

Sen gjorde dom om på hemsidan och möjligheten att blogga försvann. Vi som hade lärt känna varandra då, flyttade över till fb istället, där vi håller kontakten fortfarande. Men jag saknade bloggandet och startade den här bloggen, som inte handlar om hälsa längre, utan mer om Sandra och vårt liv med autism, som ni ju vet, och på den vägen är det :)

Nu önskar jag er en fin lördag vad ni än tar er för!

♥ Kram ♥

fredag 25 februari 2011

Man lär så länge man lever

Vad roligt att få veta lite mer om en del av er, och varför ni läser min blogg. Tack så mycket för era fina omdömen! :) Ni som inte kikade in igår kan klicka på tulpanerna här till höger och skriva några rader i det inlägget så är ni också med och tävlar.

Till Agneta, och er andra som sett den nya fotot här uppe, det är taget förra våren och än har vi bara snö utanför fönstret. Men jag längtar till vårvärmen så jag tjuvstartade lite :)



Förutom tävlingen och lite städning så blev det en hel del datorpyssel här igår. Man är ju lixom en vanemänniska, det tar tid att komma underfund med nya grejor… Och att klistra in mina inlägg från Word till bloggen gick inte alls. Så jag var nog inte så trevlig för min omgivning där ett tag…

Men sen funkade det iaf, om man ändrade inställningen i bloggen till nåt ”vad det nu heter” HTML eller nåt… Jag tar tacksamt emot tips som gör det hela enklare! För det där kan jag inte alls. Vill ni ha fler än en bild i fortsättningen måste jag lära mig hur man gör, för nu går dom inte att flytta utan att det är väldigt omständligt.

Nåja, det blev inte bara datorfix igår, vi hann med både frukost i sängen, prommis, bastu och mys i tv-soffan också. Så nu är batterierna laddade igen och dom största måstena fixade tills lilla damen kommer hem i eftermiddag. Det är bara ett telefonsamtal kvar och det fixar jag på morgonen idag. Bara ett recept som ska förnyas, så det är snabbt avklarat.

Taxichauffören ringde förresten igår, och meddelade att hon jobbar kvar till sommaren. I åtta år har hon kört Sandra, sa hon. Vilken trygghet det har varit! Men hon har ju rätt att gå i pension hon med… Hon har ju knappt varit ledig, och aldrig sjuk, under dom här åren… En sån chaufför får vi aldrig igen.

Men den nya ska läras in och han ska åka med på fredagar för att lära känna Sandra nu, innan han tar över. Det blir nog bra. Fast han är nog inte beredd att planera sin semester efter Sandras ledighet, gissar jag. Det kan vi ju lixom inte begära. Så hur det blir när han är ledig det vet jag inte. Det var bara han som ville ta över…

Jaja, det ordnar sig alltid på nåt sätt, och fixar det sig inte så löser det sig ändå! Så är det ju, och det där är inget som oroar mig, faktiskt. Visst är det tråkigt att vår fina chaufför slutar, men så är det ju och det är bara att göra det så bra det går. Hon ser ju dessutom till att han som ska ta över får reda på allt viktigt i god tid innan och bättre än så kan knappast ett byte bli.

Idag ska Göran jobba och jag ska njuta av mitt eget sällskap så länge det varar. När familjen kommer hem börjar helgen här och nu längtar man ju efter Sandra när hon inte har varit hemma sen i tisdags morse. Jag gissar att jag mest kommer att utforska alla nyheter här på datorn idag…

Må gott nu alla trogna, nya och tillfälliga läsare!

♥ Kram ♥

torsdag 24 februari 2011

Nu kom jag på´re! :)

Så nu klistrar jag helt enkelt in det jag skrev klart igår dårå :)


Ojoj, nu har man ju lite att träna på. Det händer en del i datorvärlden på fyra år… Men det ska väl gå bra det med. Man kunde ju få den klar att använda i butiken, men det skulle ta 6 timmar och kosta 600:- om man bara ville få igång datorn. Vi valde att ta hem å trixa själva. På en halvtimma var allt klart och funkade som det skulle. Hade vi låtit Elgiganten fixa det så hade vi nog känt oss lite lurade. Vi som inte ens är datorkunniga.


Men det tar nog ett tag innan man har kommit underfund med allt. Bara Word ser ju helt annorlunda ut så det har jag inte fått kläm på än, men lyckats spara i mappar iaf… Nåja, det visar sig med tiden. Snabbare är den och gott om plats har den och det var det viktigaste. Det var nämligen p.g.a. för liten hårddisk som jag behövde byta, och nu är den stor så det räcker!

Jaja, nog om det… Innan vi kom iväg igår förmiddag så ringde tandläkaren, den vi var hos på sjukhuset. Hon hade tittat i Sandras journal och upptäckt att hon har haft väldigt mycket kräkningar. Ja, hon har ju haft sina kräkattacker och tröttsjukor… Tänk att en tandläkare liksom tar oss på allvar och följer upp så där! Utan att vi ens behöver be om det!

Alla kräkattacker har gjort att Sandras emalj har blivit förstörd. Jättetråkigt, men nu har vi iaf en förklaring. Tandläkaren tyckte att emaljen såg rätt bra ut ändå, med tanke på hur mycket Sandra faktiskt har kräkts i sina dagar. Den borde ha varit ännu tunnare… Men vi har ju försökt att inte borsta tänderna precis efter kräkningarna, och det var nog bra.

Nu kommer vi att få gå ganska regelbundet med Sandra och få hennes tänder penslade, men det räcker ju att vi går hit, till vår tandläkare och får det fixat. Sandra är trygg där och penslat har hon ju gjort, så det blir säkert inga större bekymmer och hon behöver nog inte ens ta ledigt från skolan för att få det gjort.

Jaha, det var det om det… (Det känns mest som om det här blir ett litet test-inlägg, första inlägget med nya datorn) Hursomhelst, igår kväll var det trav på tv och det är ju så där lagom intressant, tycker jag. Men att sitta i tv-soffan är ju mysigt ändå och vi dukade fram lite ost & kex så mig gick det ingen större nöd på :)

När vi hade dukat av kexen så tröttnade jag på travet och kollade på ”Halv åtta hos mig” på TV4 Play istället. Idag vet jag ingenting om än, kanske en prommis, rent av, fast just nu satte Göran igång med städning... Imorrn ska han jobba och sen kommer ju Sandra hem och då tar vi helg.

Svar till Mia, jodå, jag har allt en extern hårddisk till bilderna och så ligger dom bästa på ExtraFilm också, vilket ju är bra om nåt går förlorat här hemma. Däremot var hårddisken väldigt liten på gamla laptopen, så det hjälpte inte att jag tömde den på allt onödigt. Den hade bara 16 GB… Den nya har 500 GB så det ska nog räcka ganska långt :) Fast paja kan det ju alltid, förstås, så en back up skadar inte.

Jag önskar er en fin dag. Imorrn, eller snart iaf, kanske det blir tävling i bloggen, rent av… Jag filar lite på det, nämligen :)

♥ Kram ♥

?

Okay, ny dator och lite ovän med den just nu... Jag har skrivit ett långt inlägg som jag inte kan klistra in här *morrar*

Men jag lär mig väl... Nu ska jag fixa frukost på sängen åt Göran. Återkommer när jag blir klok på det här.

Må så gott!
♥ Kram ♥

onsdag 23 februari 2011

Njuta ledigt?

Solstrålen kom iväg utan protester igår och visade inga som helst tecken på nån tandvärk. Jag slappade mest hela dagen och Göran jobbade in lite så han kan vara ledig ett par dagar nu när vi har korttids.

Men efter en halv dag med ingenting blir man ju rastlös. Och inget vettigt kom jag mig för att göra heller, av nån anledning. Undrar om man behöver träna på att bara vara lite mer ibland, eller om man behöver ha mer grejor för sig så man inte hinner ”göra ingenting” för mycket?...

Nåja, liiite nytta blev gjord, även om jag inte direkt överansträngde mig. Bytte sängkläder, körde ett par maskiner tvätt, hängde upp samma tvätt… fixade schemat och glömde vattna blommorna.

Det sägs att man nästan inte kan torka ihjäl blommor utan att man nästan alltid vattnar ihjäl dom, men… våra brukar torka ihjäl! Totalt bortglömda och skrynkliga, utom all räddning, även om Göran gärna hoppas in i det längsta…

Det var förresten anledningen till att jag fick Orkidén häromdagen, för den vi hade innan var liksom helt brun och fnasig… Det brukar sluta med att vi får köpa nya lite då och då, men det är ju trevligt med lite nytt också :)


Till kvällen mös vi i tv-soffan med lite rödvin och då var det minsann skönt med lite ledigt iaf. Även om det inte är så mycket att se på tv så är det så skönt att bara slappa och slötitta.

Idag blir det handling för hela slanten. Ja, inte lär jag ha nån slant över när vi är klara iaf, men det är ju snart löning igen ;) Jag är ju ute efter en ny laptop så det ska vi kika runt lite efter idag, har vi tänkt. Jag vet redan vad jag vill ha, men sen får vi väl se om vi springer på nåt erbjudande eller så. Huvudsaken är att den har stor hårddisk, för det är därför jag måste byta.

Ja, och sen är det ju den trista storhandlingen då, men den ska ju göras den med. Man kan ju inte bara roa sig… ;) Några andra planer har vi inte idag, men med en ny dator vill jag nog inte ha några andra planer, gissar jag…

Jag fick en fråga från Hönsmamman för ganska länge sen… Nu ska jag svara på den :) Det har varit bara tänder i mitt huvud ett tag… Hon undrar om vi inte känner nån bra frisör som kan komma hem och klippa Sandra. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det… Det funkar ju väldigt bra med den fina frissa vi har, det är bara allt runtom som blir jobbigt för Sandra. Sist hade hon ju dessutom tandvärk, vilket säkert påverkade humöret rätt bra. Men, jodå, idén är kanon! Och jag ska ha den i huvudet om det blir aktuellt. Jag vill ändå tro att träning ger färdighet och med rätt anpassning så fixar hon det.


Här är hon iaf nyklippt då, i lördags, innan tandeländet satte igång på allvar.

Och sen ett stort tack till Patricia för alla råd (här och i mail) ang. kosten.

Ha en kanoners dag!
♥ Kram ♥

tisdag 22 februari 2011

Hon är smart, damen!

Jahaja, nu är nog livet normalt igen och troligtvis blir det korttids resten av veckan. Men vi vet ju inte så korttids är underrättade och vi håller oss hemma, utifall att…

Det är så svårt att veta vad som är vad med Sandra och lurig är hon, minsann, lilla fröken! När hon fick sin diagnos fick vi veta att personer med autism inte kan retas, luras, manipulera, räkna ut saker i förväg osv, osv. Men jag säger ju bara, johodå! Det kan dom visst det och det är Sandra ett bevis på.

Till mig var det en person som sa att om dom gör nåt av ovanstående så är det bara ett inlärt beteende och inte uträknat av dom själva. Men alltså, det stämmer faktiskt inte! Och det vet jag av fler erfarenheter än Sandra! Sen får den där pedagogen och "experten på autism" säga vad hon vill!

Förresten har jag hört att det finns ”såna experter” som har sagt till föräldrar att deras barn inte kommer att utvecklas! Men hallå! Alla utvecklas väl ändå va?!!! *suck*


Nåja, tillbaks till Sandra och tanden då. Hon har aldrig haft tandvärk eller så vidare mycket annat ont heller i sitt liv, så vi vet inte vart hennes smärttröskel är. När hon var yngre, inte så värst länge sen, så kunde hon inte alls tala om ifall det gjorde ont nånstans. Det hände att hon skrek ”Inte ont” om det gjorde ont, som om hon trodde att det skulle gå över då.

Vi är dock helt övertygade om att hon hade väldigt ont i tanden i helgen, värst i lördags, och det började så smått redan i slutet av förra veckan. Men i lördags var hon nästan otröstlig och pekade på tanden hela tiden, och vi märkte en klar skillnad på humöret efter en Ipren och en Alvedon. Så visst hade hon ont.

Men sen fick hon ju tabletter under söndagen och fick inga gråtattacker längre. Och sen gav vi inga fler tabletter. Det var nu vi inte var säkra, för när vi frågade så blev hon ledsen och sa att det gjorde ont fortfarande, däremellan var det som att hon glömde bort det, så lika ont som i lördags tror vi inte hon hade längre.

Men vi vet ju inte smärttröskeln… Hade hon vant sig? Eller hade det gått över? Hade hon ont eller var hon bara orolig över att vi skulle till tandläkaren? (Då menar jag inte oro över ett tandläkarbesök, utan mer förväntan för hon tycker ju allt är skoj och spännande, men oro över att inte veta riktigt hur det ska bli)


Men vi kom på henne sen, för när jag sa, efter första tandläkarbesöket igår, att ”Nu känns det väl bättre i tanden när ”xxx” har penslat” så svarade Sandra att det gjorde ont och hon ville åka bil till tandläkaren. Hon älskar att åka bil…

Väl i bilen, på väg till specialist på sjukhuset, sa jag att det gör inte ont nu väl? (För hon borstade den onda tanden innan, utan att reagera) Då svarade hon ”Jo, jag vill åka bil länge”

Senare på kvällen, efter att faktiskt ha fått röntga tanden och sett att den var hel och fin, började hon storgråta när Göran borstade tänderna och skrek ”Det gör ont, jag vill ligga i pappas säng” Hahaha! Där ser man att hon visst kan räkna ut, för hon fick ju ligga där, bredvid mig, när hon hade ont i helgen, så att jag skulle kunna hjälpa henne lättare på nätterna.


Hon verkar inte ha ont längre, och tandläkaren borstade jättemycket på det onda stället utan en reaktion, så lite lurig är hon allt, lilla damen :) Däremot trodde tandläkaren att det onda i helgen kunde ha två orsaker, dels en lös bit av en mjölktand som inte har lossnat än, trots att den riktiga tanden har vuxit upp bredvid, och dels så var hennes emalj väldigt tunn på sina ställen, så det nog kan ila en del där ibland.

Lite konstigt, tycker jag ju, att emaljen är utsliten när man är 16 år. Jag frågade om hon kan ha gnisslat tänder, men tandläkaren trodde att hon ätit surt. Bara det att vi gör ju allt på rutin hemma och även ätandet, liksom. Sandra äter nästan aldrig mellan måltiderna och väldigt lite godis. Citrusfrukter undviker vi eftersom hon är lite överkänslig mot det. Så det verkar ju mycket konstigt, det hela.

Nåja, vi fick rådet att hon ska tugga ett speciellt tuggummi flera gånger om dagen så det fick hon köpa på Apoteket innan vi åkte hem. Så var det med det. Det är ju alltid skönt att slippa hål, men jag tror nog det hade varit bättre med hål än utsliten emalj…

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

måndag 21 februari 2011

En liten lägesrapport

Nattens dröm hade gärna fått vara sann… Jag drömde nämligen att Göran hade dukat fram en jättefin ”hotellfrukost” och bakat fina kanelbullar till mig när jag kom upp :)

Men, den var inte sann och inte gårdagens heller, som tur är. Ja, inte så här långt iaf. Tänk, man är så van att stångas å ringa runt och bråka överallt så när nånting bara funkar och man blir lyssnad på direkt, så blir man alldeles paff och liksom får nån overklighetskänsla.


Men det är faktiskt helt fantastiskt när man slipper stångas för en gångs skull. Vi fick en tandläkartid imorse klockan nio. Nackdelen att bo på liten ort är ju att resurserna inte är lika stora, så det fanns ingen tandläkare här idag. Fördelen med att bo på liten ort är ju att alla känner oss :) Så Sandra fick komma till samma fina tandhygienist som hon har varit hos förut, och som vet hur hon ska bemöta Sandra på bästa sätt.

Vi har t.o.m. fått foton på hur ett tandläkarbesök går till och en porträttbild på hygienisten. Så jag hade bara att ta fram dom fotona och börja förbereda Sandra här hemma innan vi gick dit :)


Hygienisten har kommit så pass långt med Sandra vid tidigare besök att hon får undersöka med en spegel och även putsa Sandras tänder. Tack vare det så gick det ju väldigt bra idag och hygienisten vet ju vad Sandra klarar.

Hon hittade inget fel på tänderna av det hon kunde se med blotta ögat så vi bestämde att vi skulle försöka oss på en röntgenbild. Man måste ju prova… Och gissa om Sandra var duktig! Jag blir alldeles varm när jag ser henne Fast hon kväljde, så det gick inte. Men oj som hon försökte, och hon skrattade och sa ”Förlåt” när hon höll på att kräkas, lilla älskade gumman!


Hygienisten penslade det onda stället med flourlack och det var ju bra för då kunde jag ge Sandra en ledande fråga här hemma sen, eftersom jag inte är helt säker på om hennes svar är riktigt annars. Så jag sa ”Nu känns det väl bättre i tanden när ”xxx” har penslat?” Sandra sa att det fortfarande gjorde ont och då gör det säkert det.

Men hygienisten har ringt och bokat en tid på sjukhuset så vi ska dit strax efter tre i eftermiddag. Nu väntar jag på samtal därifrån så vi får veta lite mer vad som ska hända, så jag kan förbereda Sandra på det innan vi åker.

Ja, det var läget just nu och det känns bra att vi fick komma direkt.
Ha det så bra, jag återkommer när jag får tid.

♥ Kram ♥

söndag 20 februari 2011

Sanndröm? Inte långt ifrån...

Jag drömde, inatt, att vi åkte till akuten för att få hjälp mot Sandras tandvärk… Där blev vi bara vidareskickade hela tiden och när vi äntligen hittade rätt person tog hon oss inte på allvar utan stressade bara runt och körde rullstolar till höger och vänster med oss springande efter. När hon tillslut satte sig ner så vi fick prata med henne sa vi att vi ville att Sandra skulle få smärtlindring.

Men det kunde hon minsann inte få! Hon hade ju fått Alvedon och dom ger minsann inte så mycket droger till så små barn, hon är ju bara 7 år, sa den där tanten. Hallå, hon är 16 sa vi, och hon har ont kan vi få hjälp nu? Men då reste sig tanten och sprang iväg med en rullstol igen och sen vaknade jag.

Alltså, den säger en hel del om verkligheten, den där drömmen. För mig, och dom av er som lever i Diagnoslandet (med osynliga funktionshinder) är drömmen faktisk inte ett dugg märlig utan ganska verklighetstrogen.

Man har lixom varit med om det förr, att inte bli tagen på allvar, att inte bli lyssnad på, att inte få hjälp, att få jaga runt efter nån som kan lyssna och förstå, att känna sig maktlös och att bortprioriteras bland dom synliga funktionshindren.

Man får lixom hoppas att det inte var en sanndröm…

♥ Kram ♥

Tandvärk :(

Tänkte bara kika in en snabbis utifall ni undrar vart jag har tagit vägen. Jag har inte haft tid att fila på nåt nytt inlägg för Sandra har tandvärk och det har tagit den mesta av vår tid här hemma sen igår.

Klockan tio ska jag iaf ringa och höra mig för om dom kan hjälpa henne redan idag så hon slipper ha ont, eller om vi måste vänta tills dom öppnar tandläkaren här på orten imorgon.

Kruxet är ju att dom troligtvis inte kommer att kunna hjälpa henne utan att vi nog måste åka in till sjukhuset iaf, men jag vet inte hur det går till för Sandra har inte behövt tandläkarvård förut. Sövas måste hon ju hursomhelst.

Då vet ni läget och jag återkommer när jag har tid.

Ha det fint!
♥ Kram ♥

lördag 19 februari 2011

Frissaplanering

Det blev mest en slappardag av gårdagen, för både katt och matte :)


Men nu låg ju förstås inte Sune i mitt knä hela dagen, så jag blev allt tvungen att dammsuga också. Men så mycket mer nytta blev inte gjord för min del. Jag tog mig inte ens för att gå ut i det härliga vädret. Solen värmde och strålade utanför fönstret medan jag satt inne och ugglade.


Men så kom ett telefonsamtal från en god vän, så det gick inte precis nån nöd på mig inne heller. Tack för en trevlig pratstund, Agneta!

Sen kom Göran hem med den här till mig :)


Ja, så mycket mer behöver man ju inte på en fredag, tycker jag!

Sandra kom iväg bra på morgonen, även fast hon var lite orolig över hur det skulle bli med taxin och ridskolan, men det gick ju bra ändå, i det stora hela. Inga utbrott och en glad tjej i övrigt. Väl på plats hade det förstås gått bra då hon fick se att hon kom rätt och allt annat var som det skulle.

Lite skör ett tag när hon kom hem, som hon brukar innan hon kommer till ro. Ja, sen funkade allt bara bra men det är kanske skönt med lite helg nu ändå.

Idag står det frissabesök på schemat och jag funderar på om vi ska ta bilen, trots att det nog nästan går fortare att gå eftersom det inte är mer än 5-10 minuters promenad dit. Men det kan hända mycket på vägen som stör Sandra, och det är bra om hon inte får fler orosmoment att hantera än nödvändigt. Det räcker ju med att man möter lite folk så tar det kraft och energi från henne som hon behöver lägga på själva frissabesöket.


Det är just vad som har hänt dom senaste gångerna och hon har varit jättetrött efteråt. Det är inte bara att gå till frissan för oss utan det krävs en ordentlig planering först, som med allt annat vi gör. Sandra måste vara pigg och vi måste minimera risken att ”krocka” med massa folk, eller, massa förresten, det räcker med att möta en människa så blir damen orolig.

Vi har ju världens bästa frissa (klicka på länken så ser ni när jag var där) och tack vare det fungerar det iaf. Hon försöker, i den mån det går, att ha gott om tid för Sandra och inga andra kunder inbokade för att undvika krockar. Så det kan inte bli bättre för Sandra och oftast funkar det väldigt bra. Men vi kan inte göra hela samhället folktomt när vi ska dit, så då är ju bilen en lösning.

Jag önskar er en skön lördag!

♥ Kram ♥

fredag 18 februari 2011

Ett professionellt bemötande


Exempel 1
Sandra skriker på morgonen och vill inte åka till skolan. Hon säger att ”X” är konstig i håret. När Sandra har kommit iväg så ringer jag till skolan och berättar hur morgonen har varit och vad som har oroat Sandra hemma. Svaret jag får från ”X” är ”Så jag får inte klippa mig nu heller? Det är inte roligt att få såna påhopp av föräldrar”

Exempel 2
Sandra skriker på morgonen och är orolig. Hon säger att ”Y” inte ska ta i henne och dra ut henne från taxin. När Sandra har kommit iväg så ringer jag till skolan och berättar om Sandras oro. Jag får berättat för mig hur det hela hade gått till och ”Y” konstaterar att Sandra har uppfattat det annorlunda. ”Y” bestämmer sig för att ta upp det i personalgruppen för att kunna förändra den situationen som oroar Sandra, och för att dom ska kunna bemöta hennes oro så hon känner sig trygg.

Ser ni skillnaden? Exempel 1 är från Sandras förra skola och exempel 2 från den fantastiska skola hon går i nu. Så viktigt det är att ha ett bra samarbete och att vi, både personalen och vi föräldrar, känner att vi kan ta upp problem som uppstår innan dom blir för stora. Alla vet att det är för Sandras skull, för att hon ska känna sig trygg. Att det inte spelar någon roll hur det egentligen var, utan att det är hur Sandra har uppfattat det som är viktigt. Att jag inte är ute efter något fel hos personalen utan bara att vi alla ska kunna bemöta Sandra rätt.

Så himla viktigt att kunna ta till sig när Sandra oroas över nåt, för annars kan hon aldrig bli trygg. Vi är så glada över alla fina människor som jobbar med Sandra, både i skolan och på korttids. Vi kan alltid prata om saker som oroar och vi löser alltid eventuella svårigheter tillsammans utan att någon känner sig påhoppad.

Tack för att ni finns och ser till att Sandra är trygg och mår bra!
♥ Kram ♥

Snart lov igen dårå...

Åh.. Tack! Vilka fina kommentarer jag fick av er igår, vad gulliga ni är :) Det är ju skönt att ni känner igen er och att man inte är ensam på något sätt, samtidigt är det trist att det ska behöva vara så… Sorgligt oxå, det där som några av er tar upp, att en del tror att, framförallt ADHD, inte finns utan att det är vi föräldrar som skyller på en diagnos för att vi inte klarar att uppfostra våra barn… Man vill ruska om såna människor och få in lite vett i skallen på dom! Berodde det på ouppfostran så skulle helt andra barn få diagnosen än dom som har fått den!

Tack för era kommentarer hursomhelst, jag blev så glad!


Sandra mår bra och är sig lik igen och det märkte dom i skolan med. Hon har orkat hela veckan med vardag nu så då kan man ju säga att hon återhämtade sig ganska fort ändå. Synd bara att det vankas lov igen nu! Elever med autism skulle verkligen få slippa lov, tycker man.

Men som tur är så har vi ju fritids, så det brukar gå vägen ändå. Fast nu har vi ju dessutom korttids hela veckan och det är ju jätteskönt för oss med långledigt, men det är alltid lättare för Sandra om det är lite skola på dagarna. Hon behöver strukturen med fast schema, och även fast det nog är lite lättare med sånt på korttids än hemma, så blir det ändå mer fritid än när det är skoldagar.

Hade hon varit trött och skör fortfarande så hade vi fått korta ner vistelsen lite, men nu tror vi hon ska klara hela veckan eftersom hon är piggelin igen. Våra planer, som var orsaken till att vi ville ha långledigt, blir inte av så vi kommer troligtvis att vara hemma, och då är det ju bara att be dom ringa oss ifall damen inte orkar.


Nåja, nog om det. Idag är det fredag och ridning för Sandras del, vilket hon ju älskar. En liten förändring till det bättre, men som oroar lite innan Sandra är klar över hur det hela ska gå till, nämligen att hon åker med taxin direkt till ridskolan och läraren möter upp där, istället för att ta vägen förbi skolan och byta taxi.

Det blir ju mycket bättre att slippa det taxibytet eftersom just i och ur taxin är ett moment då Sandra gärna låser sig. Men det blir lite oroligt nu, innan hon har gjort det en gång. Hon är ju inte helt klar över hur det ska gå till och att det verkligen blir som jag har sagt…


Göran ska jobba och jag ska… ? Ja, inte vet jag, slappa, kanske :) Eller städa… Eller slappa… Jag önskar er iaf en skön fredag och trevlig helg, vad ni än tar er för.

♥ Kram ♥

torsdag 17 februari 2011

Smärtsam saknad


Det är tråkigt när man tappar kontakten med folk man tycker om. Det gör alltid lika ont, även fast man nånstans vet att dom inte är värda ens energi. Det spelar ingen roll att dom förnekar det, för ville dom träffa oss så skulle vi ses.

Jag undrar varför man inte kan vara ärlig och säga ”Tyvärr, det kräver för mycket av oss för att vi ska vilja träffa er” eller ”Sorry, vi är inte beredda att ta hänsyn till några andra än oss själva” Varför är det enklare och säga ”Det skulle vara roligt att ses om ni är lediga nåt” men när vi sen är lediga, så försvinner intresset?... Ärligheten skulle inte göra lika ont.

Varför är det så svårt att lyfta luren och fråga hur det är med oss och hur det går för Sandra? Om man nu fortfarande tycker om oss, och Sandra, vilket man påstår… varför kan man då inte ringa och fråga oss hur vi ska försöka ses nånting?

Och varför i hela friden måste man ljuga för Sandra och tala om för henne att vi snart ska ses igen, när alla, utom Sandra, vet att det kommer dröja minst ett år till nästa gång? Om det nånsin sker igen… Och vad säger vi till Sandra när hon frågar efter folk som hon tycker om, men som inte tycker om henne längre?

Vi har filmer från både före och efter diagnosen, och det syns så väl att kärleken till Sandra som fanns före, inte är kvar efter. Det gör ont att se dom filmerna men jag är tacksam över att Sandra inte förstår det. Hon tror fortfarande att dom hon älskar så högt älskar henne tillbaks.

Ibland blir jag bara så trött på en del självupptagna människor! Det är allt tur att vi har många fina vänner som finns där alltid. Som tar hänsyn, och finns kvar och anpassar och gör det bästa av de förutsättningar som finns… Fina vänner som tycker om oss som vi är och faktiskt vill träffa oss fortfarande, trots att vi har svårt att få till träffarna.

Men jag kommer alltid att sakna dom som inte finns där längre. Det kommer alltid att göra ont att se filmerna.

Tack till alla fina vänner vi har!

♥ Kram ♥

Nu är familjen pigg igen :)

Som jag har saknat den egna tiden med bara mig själv att ta hänsyn till en hel dag. Men vad rastlös jag blev igår, när jag hade haft egen tid halva dagen… Vad glad jag blev när Göran ringde och sa att han skulle hämta grejor och tänkte passa på att äta hemma. Det är inte så vidare skoj att laga mat åt sig själv, så jag hade just tänkt fixa lite kaffe istället, men mat och sällskap var mycket trevligare på alla sätt och vis.

Och inte gjorde jag någon större nytta på hela dagen, men det var iofs ganska skönt det med. Jag ringde en vän som jag inte har pratat med på evigheter, och det tog vi igen med råge, kan man säga…


Sen hände inget mer förrän Sandra kom hem och hon var lite skör, men piggare än hon varit den senaste tiden iaf. Några låsningar och lite oro ett tag, men sen kom hon till ro med sina kataloger, sax och en film. Efter ett tag var hon go och glad och det höll i sig resten av kvällen.

Det var ju skönt, då har hon också landat nu och orkar med sina vardagsveckor igen. Så då fixar hon nog nästa veckas lov från skolan med fritids och korttids hela veckan. Ja, iaf månd-fred. Det känns bra det! Synd bara att Göran troligtvis ska jobba när vi för en gångs skull är långlediga. Men det blir nog bra ändå. Han tror inte att det tar hela veckan så vi hinner nog med varandra lite oxå.

Hade han vetat om han skulle ha jobbat hela veckan så hade jag åkt till nån kompis ett par dagar, men eftersom han inte vet, så vill jag inte åka iväg. När man nästan aldrig är långledig så vill man ju vara tillsammans när man blir det, liksom…


Nu när vi har korttids varje vecka så finns det ganska mycket tid att hinna träffa vänner på ändå, när det passar för alla. Vi är ju bara lediga på vardagar så det vill ju till att dom man ska träffa också har lite tid, men det brukar gå att planera sånt lite lättare nu när vi nästan alltid är lediga samma dagar i veckan.

Maria undrar vad Göran jobbar med. Han har eget företag och är golvläggare.

Fotona är tagna förra vintern och husen man ser är museum och vårdcentral.


Må så gott!

♥ Kram ♥

onsdag 16 februari 2011

Fulladdat

Ja, nu har vi fyllt på med en massa energi igen, det var verkligen skönt att bara vara hemma och landa lite.

Så har jag blivit snyggare oxå :)


Tack så mycket till bästaste Ingvi jag måste säga att jag är helnöjd med fyra olika färgnyanser i håret. (Det går bra att klicka på namnet om ni vill kika på Ingvis ”frissa-blogg”)


Sen åkte vi och handlade en massa nödvändigheter att fylla på med här hemma och innan vi åkte hem igen slank vi in på Elgiganten för att kolla runt lite. Jag är nämligen på jakt efter en ny laptop, så vi kikar på lite olika alternativ och priser.

När vi kom hem var vi hungriga så det blev lite soppa för senare på kvällen mumsade vi bakpotatis med räkröra :)


Lenaeff, alltså tjata på du! Jag uppskattar det faktiskt :) Sigvardtavla verkar bra, tycker jag, men jag tror inte att Sandra är där riktigt än. Det är för svårt för henne, men i framtiden är det inte alls omöjligt med en sån lösning. Det schemat vi har nu är anpassat för Sandra och innehåller precis det hon behöver just nu. När hon har kommit längre och förstår tiden lite mer, dagar, veckor, natt/dag, igår, imorgon och allt det där, då kanske en sigvardtavla passar bättre än det schema hon har nu.

Maritha undrar vad det är för hus jag har haft med vid ett par tillfällen. Jag antar att det är dom två bilderna på röda hus jag har haft de senaste dagarna du menar?... Det är inte samma hus, men går väl i lite samma stil, kan man säga.


Den bild jag hade igår (ovan) är på en länga som är från när det var nåt slags militärläger eller vad det nu var (är inte insatt i det där…) och det är nu omgjort till gymnastiksal. Det andra… ja… jag tror att det är en personalmatsal där, eller så är det ett museum, kanske. Det finns fler liknande hus, nämligen.


Idag blir det nog lite egentid för mig innan Sandra kommer hem, för Göran har jobb på gång. Ja, jag kommer nog att få några sköna egna dagar framöver. Nog för att det är gott att ha honom hemma, men att vara ensam är också skönt emellanåt. Om det inte blir för mycket av den varan, förstås…

Jag önskar er en härlig onsdag!

♥ Kram ♥

tisdag 15 februari 2011

Vinterkyla

Oh, vad vi njuter av lite ledigt här :) Jag har t.o.m. haft lite egentid medan Göran var iväg och kollade på lite jobb. Det är så skönt att det börjar ramla in lite jobb åt honom igen, i lagom dos… Och jag har ett visst behov av att bara vara jag ibland. Inte för mycket, men ibland, och nu var det länge sen jag var ensam så det kändes kanon med en egen förmiddag igår.

Lite städa och mycket slappa :) Sen käkade vi när Göran kom och efter maten hade dom 17 minusgraderna blivit lite mer behagliga -11 så då blev det en härlig prommis i det glittrande vintervädret.


Sen var det gott med en kall öl i bastun innan vi fick fart på kaminen och sjönk ner i tv-soffan. Så ska en ledig dag se ut! Visst är det jättekul att hitta på saker och träffa vänner också, det är det visst det! Men ibland är det bara skönast med ingenting, och det var precis vad vi behövde nu.

Idag är det 14 grader här inne och jag skulle ju behöva tända i kaminen… Men jag orkar inte hämta ved, så jag får väl skylla mig själv då, antar jag. Det blir iallafall en sväng till frissan för att bli lite ompysslad på förmiddagen, och efter det åker vi och storhandlar.


Lenaeff undrar om det inte finns något hjälpmedel som visar om det är dag eller natt, och det gör det kanske..(?) Men själva problemet är nog egentligen mer att få Sandra att förstå att man får gå upp ibland… Det där med att vissa saker är okay ibland, men inte ibland, är svårt. Det ska liksom vara antingen eller…

Ha det fint!

♥ Kram ♥

måndag 14 februari 2011

Ljuvliga måndag!

Åhejåhå vilken dag vi hade igår! Och ååh, vad skönt det ska bli med lite ledigt idag! Jo, vi bestämde det igår, Göran och jag, att även om damen är väääldigt trött så får hon åka till skolan, och korttids, idag. Dom får helt enkelt ringa om hon inte fixar det!

Dels för att vi behöver lite ledigt, men mest för att det lika gärna kan vara just det som Sandra behöver.

Men hon är ju för skön ändå, mitt i alltihop. Hon gnällde och skrek om vartannat igår, och så säger hon plötsligt ”Jag har en grinig dag idag” Ja… jag kan bara instämma :)

Vi skulle iaf göra kebabpizza, var det tänkt, och eftersom damen var väldigt trött och skör, så förberedde jag så mycket jag bara kunde så det skulle vara så enkelt som möjligt för Sandra sen.


Nu hjälpte ju inte det, utan utbrottet kom ändå, så jag tog ganska snart över pizzabakningen helt. Men gott blev det hursomhelst, även om Sandras humör gjorde att man kastade i sig och flydde köket i hopp om att hon skulle få i sig lite. Och lite fick hon i sig men en sån dag är man glad över lite…

På eftermiddagen satt hon och rev papper i smala remsor, så som hon brukade göra när hon var liten, och gör ibland fortfarande, men inte så ofta. Säkert rogivande för henne, och säkert behövde hon det.


Ang. gårdagens inlägg. Lenaeff undrar om det funkar med väckarklocka och Patricia hade en idé om att märka en väckarklocka med en färgprick som visar när det är morgon. Bra idéer som går att utveckla och anpassa när det blir läge.

Egentligen är det inte själva klockan som är problemet, utan mer att få Sandra att förstå att det är okay att gå upp mittinatten om man behöver gå på toa eller att det är okay att gå upp när man vaknar och det är morgon, men att man inte går upp och leker eller ligger och ropar på oss när det är natt.

Så jag måste stoppa hennes utveckling när hon tar egna initiativ och går upp när det faktiskt är morgon, för nästa gång kan klockan lika gärna vara ett när hon går upp och vill ha hjälp att klä sig.

Oavsett om vi använder en väckarklocka, en timstock eller nåt annat, så kvarstår problemet att hon inte får gå upp förrän hon får signalen, liksom. Det är just den biten av självständighet jag är ute efter, att hon inte ska behöva en signal för att gå på toa, t.ex. utan att hon får bestämma själv när hon vill gå upp… Sen behöver hon hjälp hela tiden så att ha en klocka som väcker henne så hon själv kan göra sig klar är inte aktuellt hursomhelst.

Så Patricias idé är inte dum alls, med markeringar på en klocka som visar när man får gå upp. Fast Sandra skulle inte fixa det. Inte än iaf, men framöver kanske :)


Bellan undrar om Sandra vaknar kl. 06.00 varje morgon. Nja, visst sover hon längre ibland, men på vardagar väcker jag henne kl. 06.00 för att vi ska hinna bli klara till taxin kommer kl. 08.00 så oftast vaknar hon den tiden jämt och då måste jag ju vara klar och beredd.

På vardagar går jag in med timstocken kl. 06.00 och på helger går jag in med den när jag hör att hon har vaknat. Jag sätter den då på 5 minuter och när den piper går Sandra upp.

Bellan skriver också om det där med att riva papper, och att kunna göra det för att avreagera sig. Sandra gör inte det när ett utbrott är på väg, utan mer när hon bara är för trött för att orka göra annat. Utbrotten går inte att undvika med hjälp av papper, tyvärr. Och ja, det tycker jag! Att vi ska ses framöver! Det vore jätteskoj! :)

Ha en skön vardag, det ska jag!

♥ Kram ♥

söndag 13 februari 2011

Bra, eller mindre bra?

Ja, det beror ju på hur man ser det… Jag sov lite för länge idag, vaknade 06.15 och hade ju gärna somnat om, faktiskt. Men eftersom Sandra kan vakna närsomhelst så måste jag ju upp och förbereda. Och helst hinna dricka morgonkaffet i lugn och ro (jag blir en trevligare mamma då)

Men eftersom Sandra ibland sover lite längre när det är helg, och inte går upp förrän jag kommer med timstocken (tidshjälpmedel som piper när det är dags) så skulle jag ju hinna få i mig mitt kaffe och förbereda Sandras frukost ändå, om jag var lite effektiv.

Så när jag står och brer min macka hör jag Sandras steg och tänker ”typiskt, hon är vaken redan” men mest för att det hade varit bättre för hennes humör att sova lite till nu när hon är lite tröttare än vanligt, och dessutom somnade sent igår. Hon brukar gå upp och hämta lite grejor till sängen som hon sen sitter och leker med, så jag trodde att det var det hon gjorde nu och då skulle hon ju kunna leka lite medan jag fick i mig kaffet, tänkte jag…

Men så ropade hon på mig… Och hon var inte alls i sitt rum, utan på toan och ville ha hjälp med nåt klädesplagg, för hon höll på att klä sig! Alltså, det händer inte här! Hon tar inte såna initiativ själv.


Så… Bra, eller mindre bra? Jag blir så glad och stolt när hon tar egna initiativ och det är ju det vi jobbar för hela tiden. Att hon ska bli så självständig det bara går. Så att hon går upp själv och börjar klä sig när hon vaknar är enormt stort och fantastiskt jättebra!

MEN… Hon kan inte klockan och har ingen aning om ifall det är dags att gå upp eller inte. Och hon vaknar nästan alltid på nätterna och ligger vaken ett par timmar. Då är hon ju säkert pigg… Jag vet inte hur vanligt det är, men att många med autism har en annorlunda sömnrytm och inte lika stort sömnbehov har jag både läst och hört om, så det är ju bara att planera för det på nåt sätt. Man kan inte tvinga nån att sova som inte behöver sova.

Det var jättejobbigt när hon var yngre, för hennes föräldrar behövde liksom sova… Men det gick ju så klart inte, så det var bara att pallra sig upp om nätterna och leka damen trött. Det höll ju inte i längden, förstås, så efter ett tag började vi med att hon kom in till oss på nätterna, så behövde jag iaf inte gå upp.

Sen blev det för trångt så då gick jag in till Sandras säng när hon kom tassande om nätterna. Men då kunde jag inte somna förrän hon kom, så sen bytte vi säng, hon och jag. Ja, det funkade ju ett tag, men sen tyckte vi att hon började bli för stor för att ligga bredvid sin pappa. Jag vet inte men det kändes lite avigt, så då började den stora träningen… Att få henne att ligga i egen säng och inte gå upp på nätterna.


Att hon är vaken är helt okay, men vi behöver ju sova och orkar inte gå upp ett par timmar varje natt då det dessutom lätt blir utbrott när det är dags att lägga sig igen. Men hur ska hon veta om klockan är sex eller ett när hon vaknar?

Alltså gör vi nu så (efter en hel del träning) att hon går inte upp förrän timstocken piper på morgnarna. Det gör henne inte självständig, men hjälper henne att veta när det är morgon. Och hon ligger oftast ganska tyst i sängen om nätterna, så hon har utvilade föräldrar när timstocken piper.


Jag tycker nog att det är fantastiskt bra när Sandra går upp och börjar göra sig klar helt själv, men tyvärr funkar det inte. Inte än iaf, vem vet, hon kanske lär sig klockan eller så kanske det kommer nåt annat bra hjälpmedel som hon fixar framöver. Men just nu funkar det inte att hon tar det initiativet, tyvärr.

Resten av morgonen så här långt då... Ja, det märks att damen somnade sent och vaknade tidigt, om jag säger så...

Jag önskar er en fin söndag!

♥ Kram ♥

lördag 12 februari 2011

Piggelin var trött

Imorse var jag ju tvungen att gå ut före Sandra, och få undan den värsta snön så vi kom fram till taxin. Minst 30 cm kramsnö, det ger ju iaf ordentlig motion… Kommentarer är överflödiga, ni vet redan vad jag tycker :/


I övrigt var morgonen bra, även om det gick en aning trögt med frukosten. Hon fick iaf i sig den och hann bli klar utan stress, vilket är det enda viktiga i sammanhanget.

Göran pysslade i källaren på förmiddagen för termostaten i duschen hade gått sönder. Men nu ska den funka ett tag till och sen blir det väl till att köpa några nya delar, eller hur det nu var.

När han var klar med det tog han fram dammsugaren, sen käkade vi och efter maten gick han ut och skottade snö innan han, efter en snabb dusch, åkte iväg och kollade på jobb. Själv hade jag fullt upp med Sune i knäet och djurvän som man är satt jag snällt där jag satt ;)

Alltså, jag erbjöd mig faktiskt att hjälpa till med skottningen, men Göran sa att han fixade det själv och jag är inte den som tjatar i såna lägen… Och min rygg var gladast att slippa.


Sen ringde dom från skolan och berättade att Sandra var trött och känslig och att hon dessutom hade kommit sent iväg till taxin när det var dags att åka hem. Ja, det var väl egentligen därför dom ringde, för i det vädret som var igår, och med närmare en timmes resväg, hinner man bli lite orolig om det drar ut för mycket på tiden.

Väl hemma klarade vi av ett utbrott det första vi gjorde. Sen var det ingen idé med nåt mellis eftersom det snart var middag, så hon fick middagen lite tidigare istället, och lite mys med ost & kex i tv-soffan senare.

Lenaeff undrar om vi har ändrat rutinerna igen, eftersom jag har gjort en massa nya schemabilder, men nej, det är ändringen före jul jag menar. Jag har inte haft tid att få i ordning det nya schemat än. Fast det är inget som har drabbat Sandra, utan vi har kunnat ha rätt ordning på hennes schema ändå. Ändringen var mer kom-i-håg för Göran och mig. Sen var bilderna dåliga och behövde bytas ut och en liten förändring ska vi göra när vi börjar använda det nya schemat efter korttids på onsdag, nämligen att vi har bytt dagar, Göran och jag, då vi turas om att hjälpa Sandra på kvällarna.

På tal om schema… Påminner om informationsbloggen Hjärtefrågor som har blivit jättefin tack vare Camillas hjälp. Nu finns det mycket matnyttigt att hämta där och ni får gärna hjälpa till att sprida den. Vi hoppas att den ska vara till hjälp för många framöver och jag hade blivit väldigt tacksam om jag hade fått adressen till en sån blogg i samband med Sandras diagnos.

Annelie L undrar om Sandra är glad över att ha Sune hemma. Ja, och jag tror att det var en av orsakerna till att hon bara längtade hem i onsdags. För hon visste ju att Sune skulle vara hemma när hon hade varit på korttids.


Petra undrar om Sandra brukar riva papper och om hon kom på det själv. Ja, det har hon kommit på själv och hon har gjort det så länge jag kan minnas. Hon rev många tidningar i smala remsor när hon var liten, och efter varje remsa hoppade hon jämfota ett par gånger och slängde den sen i en papperspåse ♥

Det verkar som att hon kommer till ro av att riva papper. När hon lärde sig klippa så har hon ju gjort det också, men är hon trött och skör så river hon hellre. När hon klipper så brukar hon klippa ut bilder från kataloger, men när hon river så gör hon det för rivandets skull, liksom.

Idag blir det en lugn dag. Egentligen skulle Sandra till frissan, men hon är för trött och skör för att det ska bli lyckat. Ja, själva klippningen skulle säkert bli bra ändå, men för allas bästa flyttar vi det till en annan dag. Det brukar ta ganska bra på Sandras krafter ändå, så det underlättar ju om hon är pigg från början.

Ha en fin lördag!

♥ Kram ♥