söndag 20 februari 2011

Sanndröm? Inte långt ifrån...

Jag drömde, inatt, att vi åkte till akuten för att få hjälp mot Sandras tandvärk… Där blev vi bara vidareskickade hela tiden och när vi äntligen hittade rätt person tog hon oss inte på allvar utan stressade bara runt och körde rullstolar till höger och vänster med oss springande efter. När hon tillslut satte sig ner så vi fick prata med henne sa vi att vi ville att Sandra skulle få smärtlindring.

Men det kunde hon minsann inte få! Hon hade ju fått Alvedon och dom ger minsann inte så mycket droger till så små barn, hon är ju bara 7 år, sa den där tanten. Hallå, hon är 16 sa vi, och hon har ont kan vi få hjälp nu? Men då reste sig tanten och sprang iväg med en rullstol igen och sen vaknade jag.

Alltså, den säger en hel del om verkligheten, den där drömmen. För mig, och dom av er som lever i Diagnoslandet (med osynliga funktionshinder) är drömmen faktisk inte ett dugg märlig utan ganska verklighetstrogen.

Man har lixom varit med om det förr, att inte bli tagen på allvar, att inte bli lyssnad på, att inte få hjälp, att få jaga runt efter nån som kan lyssna och förstå, att känna sig maktlös och att bortprioriteras bland dom synliga funktionshindren.

Man får lixom hoppas att det inte var en sanndröm…

♥ Kram ♥

7 kommentarer:

annelie b sa...

nej de får vi inte hoppas, hoppas ni nu får till de snart tycker så hemskt synd om sandra (er med) . kram annelie b

Anonym sa...

Ja, det är ju väldigt nära sanningen...hoppas också att det inte var en sanndröm.
Kramar om och hoppas att ni får hjälp av rätt person utan att behöva bollas fram och tillbaka.
Lena

Annelie L sa...

Usch vilken dröm, vilken tur att du vaknade upp och upptäckte att det bara var en dröm......för det får vi verkligen inte hoppas att det finns ett uns av sanning i den drömmen.
Hoppas att ni får all hjälp ni behöver så Sandra slipper att ha ont längre en nödvändigt.
Massor av kramar till er, ni finns i mina tankar, för tandvärk och tandläkare är något jag inte tycker om.
Kram

Bellan sa...

Nej, vi får verkligen hoppas att ni blir bemötta med förståelse! Det är illa nog ändå med denna tandvärk.
En massa kramar till er alla i familjen!
//Bellan

LottaH sa...

Ja, goa Nina.... En sanndröm, så sant... Har vi ju alla upplevt på ett eller annat sätt, dessvärre.... Hoppas med hela min själ, att ni får bukt med tandvärken, stackars liten... KRAMIS // Lottis...Wow, vilket rim det blev ...;)

Anonym sa...

Åh vännen! Tänker på er idag, hoppas att det går bra och att Sandra får hjälp snabbt, lilla snuttan...
Styrkekramar och lyckatillkramar
Lena

Mia sa...

Kramisar, otäck dröm, ingen snndröm hoppas jag. Mia