onsdag 3 mars 2010

Sömn

Det där med sömn.. Det är ju också en av de saker som brukar vara lite jobbigt för personer med autism. Ja, deras föräldrar med, för den delen ;) Mia reagerade på att Sandra ligger kvar utan att säga nåt på nätterna när hon vaknar. Så jag tänkte berätta hur det blivit så.

När Sandra var liten hade hon inte lika stort sömnbehov som dom flesta andra i hennes ålder. Hon slutade sova middag när hon var 1.5 år och var ofta uppe på nätterna. Ja, jag satt och lekte med henne för att hon skulle bli trött och somna om… Sisådär ett par timmar varje natt. (Vaken ett par timmar varje natt var hon även som bebis, då låg hon och var mest nöjd och "lekte" på bebisars vis...)

Tillslut tyckte vi att vi var tvungna att bryt den ovanan. Det var liksom lite jobbigt… Så jag gjorde något som jag aldrig hade gjort om jag hade vetat att Sandra hade autism… Jag tjyvhöll henne i sängen. Låg bredvid henne i hennes säng och tvingade henne att ligga ner tills hon slutade kämpa emot. Jag ångrar det, men visste inte bättre då. Jag ville bara att hon skulle sova på nätterna. Tror hon var ca tre år då.

Ja, det hjälpte ju förstås inte, så tillslut fick hon komma till våra sängar på nätterna. Då slapp jag iaf gå upp och leka… Efter några år fick vi inte plats längre, så då gick jag och la mig i Sandras säng varje gång hon kom tassande. Och det resulterade i att jag låg vaken och väntade på henne, så jag kunde inte somna förrän hon hade kommit in.

Då bytte vi säng, hon och jag. Så hon sov bredvid Göran redan från början. Men… ja ni fattar ju själva att det inte kändes okay tillslut. För det första ville jag sova bredvid Göran och sen började hon ju bli stor…

Så efter en hel del träning, och med timstocken som hjälpmedel, så lärde vi Sandra att ligga kvar i sin säng tills timstocken pep. För hon visste ju inte om det var morgon eller sovtid när hon vaknade. Jag sätter alltså på timstocken på morgnarna, när det är dags att gå upp. Och det funkar, men Sandra går ju inte upp av sig själv, utan måste ha timstocken till hjälp. Förutom den där morgonen i Marbella då… :)

4 kommentarer:

Mia sa...

Jag försökte fem-minuters metoden då <Viggo var liten, ångrar det med, usch. Men vad kan man göra i efterhand?

Maritha sa...

Vad bra att du kom på något som fungerade för Sandra.

Kramizar Maritha

Britt-Marie sa...

Hos oss har det varit helt tvärtom, barnen och då framförallt Felicia, har sovit nästan för mycket. När hon var 6 månader så sov hon 19 av dygnets 24 timmar.Hugo har också haft väldigt bra sömn, fram tills nu. Nu tycker jag båda sover sämre tyvärr. Anthon däremot han sov 10 min i taget, fast på nätterna sov han rätt bra iaf. Skönt iaf att ni hittade ett sätt som fungerar för sömn är så viktigt för allas välmående. Kram

Nattmia sa...

Ångra inget, du visste inte bättre då vid den tiden.. Nu är det ju kanon att ni hittat ett sätt som gör att Sandra är kvar i sängen fast att hon är vaken..

Njut av torsdagen..

Kram Mia