lördag 7 maj 2016

Del 2

Jag fortsätter lite på gårdagens ”tema” med anpassning och energi, för det är också en enorm skillnad på att göra någon tillfällig förändring, eller vara ”ny personal” enstaka gånger, än att göra bestående förändringar, eller vara en ny assistent som ska jobba varje dag. Det förstår inte cheferna, som helatiden kontrar med ”Det fungerar ju på korttids”

Det gör det ju inte… Konsekvenserna för Sandra blir inte så stora när vi andra anpassar övrig tid så Sandras energi räcker. Skulle Sandra vara på korttids dygnet runt, och med en ny personal flera dagar i rad, så skulle konsekvenserna bli väldigt mycket större för henne.

Sen är det ju inte så lätt att anpassa allt när det finns fler att ta hänsyn till. Men det går att anpassa ganska mycket om man samarbetar ordentligt och skaffar sig tillräckligt med kunskap. I skola nr 2 fanns det också fler att ta hänsyn till, men där lyckades anpassningen till 100%


Sandra är social och tycker om att göra saker, men det innebär inte att hon klarar det alla gånger. I skolan gick det bra, för dom kunde det där med individanpassning och läste av Sandras alla små signaler på rätt sätt. Och med ett bra samarbete så klarade Sandra att delta i vissa aktiviteter på hennes villkor utan att bli sjuk efteråt. Hon åt t.ex. aldrig tillsammans med andra elever, men klarade att baka pepparkakor eller fika tillsammans med några ibland. Med individanpassning och samarbete!

Självklart vill vi att Sandra ska få delta, men det måste ske på hennes villkor och efter hennes ork. Just nu har hon inte den orken, och just nu måste vi spara energi till alla andra viktiga förändringar som väntar. Just nu får vi inte fylla på med fler intryck utan koncentrera oss på det mest akuta. Då måste social träning läggas på is tills vidare.

Sist fick vi ställa in frissabesöket för att orken hann ta slut, så nu har Sandra ett hårspänne som stör. Vi hoppas att det inte händer några oförutsedda saker innan nästa frissabesök, om en månad. Tandläkarbesök ligger också på is ett tag, efter samtal med tandvården, och vi hör istället av oss om Sandra får problem med sina tänder.

Det gäller att välja noga vad energin ska räcka till, och jag påminner om det HÄR inlägget som skrevs sist Sandra var nerkörd pga saknade anpassningar i den dagliga verksamheten.

Det energin måste räcka till är förändringarna på hemmaplan som vi inte än vet hur stora dom blir. Egentligen orkar inte Sandra vara på korttids heller, men vi föräldrar orkar inte om vi inte får den vilan. Vi måste ha ett fungerande alternativ innan vi kan ta bort korttidsdygnen, och det kommer ta ett tag.

Att sluta på korttids kommer så klart att påverka Sandra det med. Hon älskar att vara där och kommer sakna personalen jättemycket. Hon förstår inte kopplingen att hon inte orkar, utan trivs bra och tycker om att vara där. Annars hade hon förstås inte gått där :)

Jag vill vara noga med att få fram att det inte är personalen det är fel på. Det saknas tillräcklig kunskap för att förstå vilka anpassningar som behövs, men det har fungerat i 10 års tid eftersom vi har haft ett bra samarbete. Sen kom det en ny chef. Kanske är personalen rädd för att inte få behålla jobbet om dom ställer lite krav?! För jag anser ju att personalen ska säga till om dom vill ha ett möte med föräldrar, och att chefen inte ska sitta där och bestämma vad som får sägas!

.

1 kommentar:

ann möller sa...

Som personal på ett korrtidsboende så ger jag dig fullständigt rätt i det du skriver. Det är svårt att få kompetent personal med kunskap om hur viktigt rätt anpassningar är. Det krävs mycket personal speciellt på helgerna och man får ofta använda sig av vikarier. Här gäller det för oss som har kunskapen att sprida den till ny personal och försöka få dem att förstå vad det handlar om och vad det gör med brukaren om hen inte får rätt anpassningar.På vårt boende så har vi fem platser och på helgen så krävs det ca 13 personal för att ungdomarna skall få den anpassade vistelse de har rätt till och förtjänar. Chefer är väl de som i många fall saknar kunskap och som har hand om pengakassan. Men jag är alltid noga med att påstå att det är inte meningen att sådana här ställen skall gå med vinst utan det får helt enkelt kosta vad det kräver.Vissa chefer tror att de gör ett bra jobb genom att spara in en massa pengar men som i slutändan gör att både brukare och personal är stressade och mår dåligt. Man kan ju fråga sig varför så många kvinnor "gått in i väggen" inom vård och omsorgsyrkena. Vi är alltid väldigt noga med att skriva avvikelser så fort det varit personalbrist eller annat som påverkat våra ungdomar men också personal under vistelsen så det finns dokumenterat om de får för sig att dra in på personal eller liknande. Det personal måste lära sig när de ställer krav på sin chef är att kunna argumentera för sin sak, varför det inte fungerar att göra den eller de förändringar som chefen påstår att man skall göra, vad det betyder för arbetsmiljön både för brukare och personal. Själv brukar jag alltid använda oss själva som exempel på möten osv. Hade vi accpeterat det om det var vårt barn det gäldde, hur hade vi velat att vårt barn skulle haft det på ett boende osv. Sen är precis som du säger föräldra kontakten oerhört viktig för dessa brukare som inte själv "vet vad som är bäst för dem" och vad som händer med dem om inte rätt anpassningar görs. Märker vi att någon ungdom hos oss (eller om föräldrarna gör det)blir stresspåverkad så försöker vi alltid slå våra kloka huvuden ihop för att försöka förstå vad vi kan anpassa för att stressen skall minska. Det är ibland ett svårt pussel som skall läggas och ibland får man leta väldigt ganska länge innan pusslet är färdigt men när det väl är det så ack vilken underbar känsla som sprider sig runt alla inblandade. Det är bara genom samarbete man man göra det perfekta jobbet, tillsammans är vi starka.