Ja, nu är
”jobb-sängen” invigd. Trött-sjukan som vi har väntat på sen mitten av förra
veckan kom igår. Det var premiär för alla att Sandra inte hämtades hem till
soffan. Hon hade ropat lite efter mig när hon kräktes till en början, men sen
hade det gått väldigt bra, faktiskt.
Det är i
stort sett första gången som Sandra kopplar av lite med andra än oss föräldrar,
även om hon inte kunde sova som hon gör hemma med oss. (Hon har blivit
trött-sjuk på korttids en gång också, då vi var bortresta och inte hämtade hem
henne) Det är ett stort steg att hon faktiskt låg i sängen i sitt jobb-rum, och
vilade hela dagen igår. En mycket bra träning inför framtiden.
Det låter
kanske konstigt, men vi måste träna Sandra i att klara livet utan oss föräldrar,
och att kunna koppla av och vila är en viktig bit som måste fungera. Det
underlättar för alla framöver om vi är förberedda så gott det går.
Däremot
kändes det taskigt mot Sandra att dra iväg henne till korttids, när vi var
hemma och inte hade nåt viktigare för oss än ett möte på eftermiddagen. Det tar
ju bara längre tid för henne att återhämta sig om hon inte får vila ut ordentligt.
Det är gott nog att hon kan vara med assistenterna på dagtid, även när hon blir
sjuk. Så vi är mer än nöjda med den lösningen, trots avbruten ledighet.
När
arbetsdagen var slut blev det utbrott förstås. Så det räckte gott och väl för damen
att ta sig från jobb-sängen till tv-soffan, och inte ända till korttids. Väl i
soffan, när utbrottet lagt sig och ännu en kräkvända var avklarad, somnade hon
äntligen. Efter lite övning tror vi att hon kommer kunna sova ordentligt i sin
jobb-säng också. Och klarar
hon att sova på dagtid, så kommer nätterna också gå bra när det väl blir
aktuellt. Att andra än vi föräldrar finns till hands nattetid när damen är
sjuk, menar jag.
Natten var
ganska lugn och jag hann sova en del, men hade svårt att somna om efter ett
sisådär. En del tankar som snurrar, och dom har en förmåga att snurra ännu mer
på nätterna. Korkat, för sömn gör ju större nytta vid den tiden på dygnet ;)
Idag ska
jag jobba och vi får väl se hur Sandra mår när vi kommer så långt. Antingen får
hon följa schemat ganska kravlöst, eller så blir det ännu en dag med att öva på
att vila på jobbet. Så skönt att det finns en valmöjlighet nu, så vi helt och
fullt kan anpassa efter Sandras dagsform.
Må så
gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar