Gårdagen
var skör och det var på vippen att vi bestämde oss för att skjuta fram
födelsedagsfirandet till nästa helg.
Eftersom Sandra
inte får veta nåt i förväg så kan vi ju bestämma oss in i det sista, och det
blev tillslut så att vi firade som planerat ändå. Dvs idag.
Gårdagen
var trots allt ok och natten bra. För frågan är ju om det är så mycket lugnare
nästa helg. Damen lär ju vara rätt trött ett tag, tills inskolningen känns helt
färdig och kanske ett tag till efter det.
Humöret
pendlade väldigt igår. När Sandra fick vara ifred så var hon världens
solstråle, men så fort det ställdes krav så vände det till raka motsatsen. Krav
för Sandra såna dagar är när hon ska göra nåt, vadsomhelst utöver att sitta
ifred.
Nåja, vi
bestämde, som sagt, att fira henne iaf och vi brukar ju inte slå på stort, så
det går oftast ganska bra. Det gjorde det idag med, än så länge iaf. Nu har hon
kommit till ro, efter en intensiv morgon, med en av dom nya filmerna hon fick.
Perfekt när det är skört J
Men vi
började med att jag gick in till henne när hon hade sovit klart, och då först
berättade jag att hon fyller år. (För henne är ju födelsedagen idag, nåt annat
vet hon inte eftersom det måste vara ledigt när vi firar) Hon fick gå på toa
och sen sätta sig i sängen och vänta på oss, som gick och hämtade paket och
frukostbrickan.
Det som är
tradition för Sandra när hon fyller år är att få paket och frukost i sängen på
morgonen. Först macka, sen chokladbollar. Eller, mest chokladbollar, faktiskt.
Varm
choklad i födelsedagsmuggen också, förstås. En mugg som hon fick av oss i
dop-present och som hon har druckit varm choklad ur på varje födelsedagsfirande.
I
eftermiddag ska vi fika lite, och det gör vi inte så ofta i den här familjen.
Mest när nån fyller år.
Några
andra kalas har vi inte och det slutade vi med för många år sen, eftersom det
bara stressade Sandra och vi tyckte att hon skulle få må bra på sin egen dag.
Men delar av släkten blev nog sura över det där, för efter det har ju kontakten
liksom sakta men säkert försvunnit. I år var det ingen som ens skickade ett
kort.
Nu kan ju
inte våra vänner få bort taggen jag känner när jag tänker på släkten, men jag
är jätteglad att vi har vänner som bryr sig om Sandra och tycker om henne för
den hon är! Stort tack till alla våra vänner för att ni finns där!
Och då är
det inte födelsedagspresenter jag syftar på! Utan omtanke, vilka dagar som
helst på året. Så även om nån släkting hade skickat nåt så hade jag inte blivit
glad ett dugg, och Sandra hade inte fått se vem det var ifrån. Hon har slutat
prata om dom och jag hade blivit mycket gladare över omtanke från deras sida!
Men det är
bara dumt att gå och reta sig på saker, så nu släpper vi det och vi har det
fantastiskt bra med så många som vet läget och bara gillar oss ändå. Det betyder allt!
Som när
grannen kom i fredags, då det var den riktiga födelsedagen, men Sandra visste ju
inget. Det ringde på dörren precis när Sandra och Göran var på väg ner i
badrummet för att klara av toa- och badrutinerna. Ett känsligt moment alla
dagar, och extra känsligt trötta dagar.
Det låste
sig för Sandra som fastnade där nånstans nedanför trappan, så att öppna dörren
var otänkbart i den situationen. Där stod grannen med paket till Sandra och
ingen öppnade.
Men dom
vet hur det är och kom tillbaks lite senare ♥
Så det är inte
att Sandra fick paket som gör mig gladast, utan att dom vet läget och
accepterar det. Och tar hänsyn till det utan att tycka att vi kunde ha öppnat
ändå. Det är sånt som gör mig så tacksam och glad, istället för dom spydiga
kommentarer vi kunde få förut av vissa i släkten för att vi inte svarade i
telefonen när dom ringde.
Sen att
det blev lite paket från några fina vänner dessutom är så klart jättegulligt!
Det blir vi självklart glada över, så stort tack till grannarna, Annelie,
Agneta, Mats och Lena! ♥
Men hon är
ju för go, Sandra! När hon öppnade paket med godis i, sa hon ”Precis sån jag
önskat mig (säger hon när hon öppnar alla paket) spara den till lördag”
Vi hakade
på det, nu när hon själv kom med idén. Annars hade det ju varit okay att äta
godis på en söndag också, när man firar födelsedag J Jag hade t.o.m. tyckt att det varit
okay om hon velat smaka direkt, till frukostbrickan.
Ha en fin
dag!
.
2 kommentarer:
Blir ledsen av att släktingar inte kan visa er mer förståelse.... men blir oerhört GLAD över att ni har så fina vänner som förstår och stöttar!!!!
Hoppas att resten av födelsedagen var riktigt fin!
Kram!!
Hipp Hurra för finaste Sandra!!!
Att inte släktingar ger ngt blir jag inte så arg för, men det beror säkert på att vi i vår familj aldrig haft några större relationer till släktingar, men att de inte vill ta till sig och förstå, det blir jag irriterad över..
Man hittar ju inte på att ens barn inte klarar av tex ett kalas..
Massor av kramar till er alla men mest till Sandra <3
Skicka en kommentar