onsdag 30 oktober 2013

Utmaning

Eftersom Sandra börjar bli pigg och uttråkad, och eftersom hon har frågat så mycket om skolavslutningen, och ville veta vad hon ska ha för finkläder på sig, så tänkte vi att vi testar väl att åka iväg och kolla efter det. Med rätt ork och anpassning så brukar det funka, och orken börjar ju komma tillbaks igen.

Samtidigt vill vi inte riskera återfall i tröttheten… Så vi visste väl inte riktigt hur smart det var, egentligen. Räckte orken så var det nog smart. Räckte den inte så var det rent korkat. Men nåt skulle vi ju göra, så vi chansade. Och det blev hur lyckat som helst.

Anpassningen är ju superviktig, om det ska gå att göra sånt här, så vi tog ju förstås rullstolen med oss. Den är ett mycket bra hjälpmedel när vi vistas bland folk och där en låsning (att Sandra blir stående, och inte kan gå) inte är så väldigt lämplig.

Väntar på glass för att fylla på lite energi efter shoppingen

Sen var det ju en nackdel som vi inte kunde påverka så mycket. Lov. Med skollov är det risk för mycket folk, särskilt barn, i affärerna. Barn är ännu jobbigare för Sandra eftersom dom både rör sig och låter mer, och det finns risk för att nån börjar gråta. Sånt blir det låsningar av, och oro som leder till utbrott.

Men vi hängde på låset, kan man säga. Klockan tio var det ganska lugnt och sen gällde det att göra det vi skulle och inget annat, så vi hann bli klara innan alla barnfamiljer hade vaknat.

Ja, som sagt, det gick jättebra och Sandra var strålande lycklig med nyköpta finkläder i sitt knä. Hon klarade t.o.m. att prova lite och var så mallig sen när hon hade valt egna kläder till sin stora avslutningsdag.

En liten tjuvtitt, Sandra valde glittrigt

Vi hoppas att hon inte tycker att mamman och pappan måste vara superfina också, för nya finkläder till oss ligger ganska långt ner på prio-listan just nu. Både tidsmässigt och ekonomiskt. Men jag har nog nåt lite snyggare än mina trasiga mysbyxor att ta på mig iaf ;)

När vi kom hem och hade ätit så fick resten av dagen bli lugn, förstås. Jag måste säga att utmaningen gick över förväntan och orken räckte hela vägen. Tröttast av alltihop blev nog jag, men eftermiddagen och kvällen funkade bra iaf.

Det är ju en hel del prat om avslutningen, och vi har räknat dagarna på schemat ett antal gånger. Men igår blev Sandra lite ledsen för första gången. Det gick nog upp för henne lite att vi ska säga ”hej då” till alla lärare… Ja, det kommer säkert en större reaktion sen, när hon förstår det på riktigt.

Så ett svar… Ja Bellan, Sune har en hel del ljud för sig. Allt från att sitta i fönstret och småprata med fåglarna, till att gå runt och yla ljudligt, helst när han vill att vi ska vakna på nätterna.

Ibland morrar han när det ringer på dörren, och när han vill ha sin vilja igenom så har han ett bestämt och lite underligt ljud för sig, som jag inte riktigt kan beskriva. Det låter lite som att han säger till oss på skarpen. Fast ibland jamar han också, som en vanlig katt ;)


Hare bäst! Det ska iaf jag, hos frissan J

.

3 kommentarer:

agneta sa...

God morgon! Ja, ibland kan det vara bra att chansa! Och Sandra kommer att vara så fin på sin avslutning, gläds med henne <3 Ha en riktigt skön stund hos frissan och njuuut! Kramen hela dagen :)

Annelie L sa...

Så skönt att Sandra klarade av att både välja och prova kläderna. Tror säkert hon var mäkta stolt när ni handlat klart.
Hoppas hon kan ta avskedet med någorlunda lugn och kunna se att hon har något annat väldigt bra som hon får åka till varje dag, nu när hon blivit så stor.
Lille Sune, han är då för go. Jag har två kort på honom i min fotoram i hallen, så jag ser honom så gott som dagligen. ( när jag kommer ihåg att sätta på den)
Ha det gott !!
Kramar om.

Photo by Maria sa...

Härligt att Sandra orkade och fick välja de fina kläderna hon skall ha på avslutningen =)


ha nu en fin kväll..

Kram Mia