torsdag 17 oktober 2013

Orken tog slut

Precis när jag publicerade gårdagens inlägg så ringde dom från korttids och berättade om en trött Sandra som ville hem och grät efter mamma.


Ja, det var ju väntat att det skulle komma närsomhelst och hon har klarat sig länge ändå, får man säga. Det är många förändringar och nyheter för henne nu, och mer blir det ju inom dom närmaste veckorna. Vi är alla medvetna om det och fokus ligger på att hon klarar fredagarna i första hand, och måndagarna i andra. Dom två dagar som innehåller nyheter som måste bli vanor innan lugnet lägger sig.

Den största orsaken nu var nog ridningen. Det är därför vi oftast undviker att berätta om roligheter innan det är dags, men när det är roligheter som återkommer regelbundet så måste vi få in vanan för att det ska bli lugnt igen. Sandra får såna förväntningar att hon stressar upp sig när hon längtar efter nåt roligt. Det brukar sluta med att hon däckar.

Nåja, nu ringde dom, som sagt, igår morse och jag ringde direkt till taxichauffören för att höra om hon var i närheten, så jag kunde följa med och hämta Sandra. När hon är sjuk och kräks så bör man vara två i bilen, för en måste hjälpa Sandra då.

Världens gulligaste chaufför hämtade mig och kräkbunken och vi åkte för att hämta hem Sandra. Det gick bra alltihop och sen blev damen nerbäddad i soffan med en film, och somnade.

Jag slog mig ner vid datorn med lite kaffe, och migränkänningar. Tur att jag kan hålla det i schack med hjälp av tabletter iaf J Och tack vare att vi är två som kan hjälpas åt så behövde jag inte ens avboka mina planer idag, utan kom iväg och fick naglarna fixade som tänkt.


Gårdagen blev ganska lugn. Sandra var tillräckligt trött för att mest orka sova, även om man behöver passa hela tiden. Natten har varit lite till och från, med kräkattacker med jämna mellanrum. Andra dagen brukar bli lite jobbigare, så jag valde rätt jobb-pass, kan man säga ;)

Nejdå, jag bara skojar. Vi hjälps så klart åt, men när Sandra börjar må lite bättre, och är ”för pigg för att sova och för trött för att orka” brukar det bli ganska gnälligt och tröttsamt för alla. Då var det faktiskt lite skönt att gå iväg och bli ompysslad på annat håll ett par timmar.

Jag visste inte vad som väntade här hemma sen. Sandras sjukor vänder oftast blixtsnabbt, men tröttheten brukar sitta i ett tag. När jag kom hem satt damen och tittade på film och var glad! Hon hade t.o.m. fått i sig lite frukost. Så skönt det var att se henne J

Nu har hon ju nyligen legat däckad av trötthet, så vi måste så klart ta det lugnt, och hade det nu inte varit en viktig inskolningsdag på DV imorrn, så hade hon fått vara hemma. Men nu chansar vi, med sänkta krav och beredskap på att korta ner dagen om det behövs. Sen får damen vila hela helgen, så det ska nog gå bra.


För er som missade ”Liv med autism” igår, HÄR är länken och programmet tar 30 min. En mycket väl värd halvtimme av lärdom! Sprid den vidare när du sett den!

Jag önskar er en fin dag!

.

2 kommentarer:

Emelie sa...

Då får vi hoppas orken är så pass återhämtad tills imorgon, att hon fixar det.

Programmet kom som en skänk från ovan! Redan i morse kom jag på hur vi ska fixa 03:ans skolgång och efter att ha sett filmen känner jag mig otroligt stärkt att kämpa för att min idé är rätt.

Kram / Emelie

Photo by Maria sa...

Hoppas hon orkade med den viktiga inskolningsdagen och att ni ändå fått en bra fredag..

Kram Mia