Precis när
jag publicerade gårdagens inlägg så ringde dom från korttids och berättade om
en trött Sandra som ville hem och grät efter mamma.
Ja, det
var ju väntat att det skulle komma närsomhelst och hon har klarat sig länge
ändå, får man säga. Det är många förändringar och nyheter för henne nu, och mer
blir det ju inom dom närmaste veckorna. Vi är alla medvetna om det och fokus
ligger på att hon klarar fredagarna i första hand, och måndagarna i andra. Dom
två dagar som innehåller nyheter som måste bli vanor innan lugnet lägger sig.
Den
största orsaken nu var nog ridningen. Det är därför vi oftast undviker att
berätta om roligheter innan det är dags, men när det är roligheter som
återkommer regelbundet så måste vi få in vanan för att det ska bli lugnt igen.
Sandra får såna förväntningar att hon stressar upp sig när hon längtar efter
nåt roligt. Det brukar sluta med att hon däckar.
Nåja, nu
ringde dom, som sagt, igår morse och jag ringde direkt till taxichauffören för
att höra om hon var i närheten, så jag kunde följa med och hämta Sandra. När
hon är sjuk och kräks så bör man vara två i bilen, för en måste hjälpa Sandra
då.
Världens
gulligaste chaufför hämtade mig och kräkbunken och vi åkte för att hämta hem
Sandra. Det gick bra alltihop och sen blev damen nerbäddad i soffan med en
film, och somnade.
Jag slog
mig ner vid datorn med lite kaffe, och migränkänningar. Tur att jag kan hålla
det i schack med hjälp av tabletter iaf J Och tack vare att vi är två som kan
hjälpas åt så behövde jag inte ens avboka mina planer idag, utan kom iväg och fick
naglarna fixade som tänkt.
Gårdagen
blev ganska lugn. Sandra var tillräckligt trött för att mest orka sova, även om
man behöver passa hela tiden. Natten har varit lite till och från, med
kräkattacker med jämna mellanrum. Andra dagen brukar bli lite jobbigare, så jag
valde rätt jobb-pass, kan man säga ;)
Nejdå, jag
bara skojar. Vi hjälps så klart åt, men när Sandra börjar må lite bättre, och
är ”för pigg för att sova och för trött för att orka” brukar det bli ganska
gnälligt och tröttsamt för alla. Då var det faktiskt lite skönt att gå iväg och
bli ompysslad på annat håll ett par timmar.
Jag visste
inte vad som väntade här hemma sen. Sandras sjukor vänder oftast blixtsnabbt,
men tröttheten brukar sitta i ett tag. När jag kom hem satt damen och tittade
på film och var glad! Hon hade t.o.m. fått i sig lite frukost. Så skönt det var
att se henne J
Nu har hon
ju nyligen legat däckad av trötthet, så vi måste så klart ta det lugnt, och hade det nu
inte varit en viktig inskolningsdag på DV imorrn, så hade hon fått vara hemma. Men nu
chansar vi, med sänkta krav och beredskap på att korta ner dagen om det behövs.
Sen får damen vila hela helgen, så det ska nog gå bra.
För er som
missade ”Liv med autism” igår, HÄR är länken och programmet tar 30 min. En mycket
väl värd halvtimme av lärdom! Sprid den vidare när du sett den!
Jag önskar
er en fin dag!
.
2 kommentarer:
Då får vi hoppas orken är så pass återhämtad tills imorgon, att hon fixar det.
Programmet kom som en skänk från ovan! Redan i morse kom jag på hur vi ska fixa 03:ans skolgång och efter att ha sett filmen känner jag mig otroligt stärkt att kämpa för att min idé är rätt.
Kram / Emelie
Hoppas hon orkade med den viktiga inskolningsdagen och att ni ändå fått en bra fredag..
Kram Mia
Skicka en kommentar