Många tankar

Oj, vilket fint höstväder vi hade igår. Äntligen höstens vackra färger, sol och ledigt på samma dag! Så det blev en fotoprommis när Sandra hade åkt iväg och det var härlig hög höstluft, när den här årstiden är som bäst.

Jag är ju ingen storälskare av höst, vinter, snö och kyla. Jag längtar allra mest till vår och sommar, och den längtan börjar ju ungefär när sommaren tar slut. Jag är nog ganska ensam om att hoppas på en grön vinter, och hellre grått med plusgrader än att skotta hela halva tomten och ha en orolig tjej som skriker så fort hon ser en isfläck nånstans.

Fast för den skull kan man ju njuta av livet och gilla läget med resten, och det är jag ganska bra på, om jag får säga det själv. Sånt man inte kan påverka får man ju liksom göra så bra det går, helt enkelt.

Eftersom vi ska fira Sandra imorgon, så kommer det bli lite ont om tid för andra måsten, som att packa korttids- och ridväskan t.ex. Så det klarade jag av igår, innan damen kom hem från DV. För det är mycket enklare att göra sånt när hon inte är hemma.

Hennes andra inskolningsdag på DV hade gått bra och hon var så nöjd så, när hon kom hem, om än lite trött. Det är ju fortfarande nytt och både spännande och lite oroligt för henne, innan hon vet hur allt fungerar, men det hade gått bra, trots det.

Och trots att jag hade glömt att packa ner lite viktigheter i väskan. Vad skönt det känns när det finns andra fina människor runt Sandra som löser mina misstag J Tack!

Man vill ju så klart gärna vara behövd som mamma, men jag blir faktiskt väldigt glad när jag inte behövs. Missförstå mig inte, men det är ju det vi måste sträva efter hela tiden, även om jag hoppas att jag kommer behövas lite, ett tag till.

Vår viktigaste uppgift som föräldrar är ändå att se till att Sandra klarar sig utan oss. Så är det, och då känns det så skönt när det funkar utan min inblandning, eller trots mina misstag.

Vi har ett preliminärt datum för skolavslutning nu, men vi får väl se längs vägen hur det går med allt. Sen slutar inte Sandra skolan ”på pappret” direkt, utan det är fortfarande inskolning även om hon är heltid på DV. Så får det vara så länge Jane känner ett behov av det, för det är ju en trygghet att ha en lärare att rådfråga tills det mesta blir rutin.

Men lärarna märker inte Sandra nånting av, för på DV har vi bestämt oss för att lärarna får vara gömda, så att dom inte förvirrar och rör till det för Sandra.

Ja, alltså, inte så att dom personligen förvirrar, utan mer att dom är på ”fel plats” om dom gör sig synliga på DV, och att det bara gör att inskolningen (eller utskolningen från skolan) drar ut mer på tiden än den behöver göra. Så vi tror att det är bättre om DV får vara Sandras och Janes grej från början.

Det känns hur bra som helst alltihop och hittills har det gått över förväntan. Därför kommer vi säkert snart vara klara med inskolningen om det fortsätter flyta på så här bra.

Idag ska vi försöka ta det lite lugnt. Sandra har många tankar som snurrar i huvet, märker vi, så vi måste hjälpa henne att hålla fokus på ”idag” även om hon vet hur kommande vecka ser ut med ridningen på måndag och DV på fredag.

Att hon ska sluta skolan om inte alltför länge, och att hon inte ska åka taxi mer då heller, och att vi ska fira hennes födelsedag imorrn, det vet hon inget om än, som tur är. Då hade det nog blivit lite överbelastat bland hennes tankar.

Jag önskar er en fin dag!

.