tisdag 22 oktober 2013

Den superviktiga anpassningen

Vi hann ta en skön prommis innan sotaren skulle komma igår. Samtidigt hann vi prata lite med varandra också J Ja, det är ju inte helt lätt att prata och planera här hemma när Sandra är i närheten. Ganska omöjligt, faktiskt. Vi använder papper och penna till sånt där akut som vi måste informera varandra om, eller besluta tillsammans, men annars får vi passa på att prata och planera när Sandra inte är hemma.


Och nu är det ju en hel del planerande och hitta lösningar på än det ena och än det andra. Vilket är bäst och hur blir det då, osv. Man måste hinna bolla vissa saker med varandra och väga för och emot, vrida och vända för att få det så bra som möjligt.

Men nu har vi, som sagt, hunnit prata igenom lite ”för och emot” och hur vi ska försöka göra den här sköra perioden så lugn vi bara kan. Sen har jag också haft ett ”telefon-möte” med skolan och vi har planerat för avslutningen med datum och tider. Så är alla friska, och inga oförutsedda händelser händer nu, så slutar Sandra i skolan den 7 november.

Huh. Alltså det kommer bli bra, men känns ändå lite – Huh. Sandra har ju gått i skolan i drygt 13 år, och i en bra skola dom senaste 10 åren, ungefär. Så – Huh.

Skolan som blev vår räddning för ca 10 år sen, och som har varit en stor del i vårt liv sen dess. Som har lärt mig så mycket om Sandra, och autism. Oj, vad vi kommer sakna... Men det nya blir också bra, så klart. Tur det, annars hade jag nog inte fixat avslutningen, men jag kommer behöva ta med mig ett paket näsdukar J


Att vi valde en torsdag som avslutning beror på att Sandra har varit på DV på fredagar hittills, så vi tyckte att det var bäst att fortsätta så. Den 8 november blir alltså likadan som dom senaste fredagarna, med taxi som vanligt. Sen, måndagen efter det är Sandra inskolad på DV med dom tider hon ska gå, och utan taxi.

Fast inskolningen är inte klar där, utan det är bara för Sandra det ser ut så. Hon vet inget annat och behöver ju inte veta mer heller. Hur länge Sandra kommer vara skriven i skolan vet jag inte än, men när hon har ”slutat på pappret” är inskolningen helt klar och då ska vi söka bilstöd.

Undertiden kommer Jane att köra Sandra i privat bil och vi tackar för den lösningen. Det hade kört ihop sig lite annars, kan man säga. Vi kommer alltså att göra vad vi kan för att Sandra så fort som möjligt ska ha en egen bil, eftersom färdtjänsten inte går att anpassa så hon fixar den.


Vad som har blivit väldigt tydligt nu är ju hur viktigt det är med rätt anpassning runt Sandra. Det har vi ju vetat, iofs hela tiden, men vi har väl också känt att hon har mognat. Och utomstående har nog mer trott på mognad än anpassning, medan vi har trott mer på anpassningen.

Visst har hon blivit äldre och mognat också, konstigt vore det ju annars, men hade vi inte strukturerat upp hennes tillvaro när hon hade sina kräkattacker varje vecka (för en herrans massa år sen) så hade hon aldrig utvecklats och mått så här bra som hon har gjort dom senaste åren. Ja, sen vi bytte skola, i stort sett. För ungefär 10 år sen.

Det är lätt att ”skylla på” mognad och tro att anpassningen inte behövs längre när Sandra har utvecklats och mått väldigt bra. Vissa dagar har man ju nästan undrat vad hon har för svårigheter egentligen. Eller, ja, det vet vi ju, men ni fattar. När hon har haft såna där riktigt bra ”funkar-dagar” och en aktivitet där hon trivs ordentligt, så har hon ju fixat vissa saker hur bra som helst, trots att hon andra dagar, och i andra sammanhang, inte alls har klarat samma saker.


Det jag vill få fram, och som är superviktigt, är att man aldrig får plocka bort trygghet och anpassning bara för att livet funkar. För det är tack vare tryggheten och anpassningen som det faktiskt funkar! Och det fick vi ju ett bevis på nu.

Nu har ju vi en förändring runt Sandra som vi måste ta oss igenom, men då är det extra viktigt att allt annat är sig så likt som möjligt, och att vi är extra noga med rutiner, schema, struktur och anpassade dagar/verksamheter. Och, så klart, inte fyller på med fler intryck.


Idag har vi massor att göra, så jag vet inte om jag hinner förbereda nåt inlägg till imorrn, men jag återkommer när jag återkommer. Ha det gott så länge!

.

3 kommentarer:

Annelie L sa...

Du är så klok Nina, du vet hur det behöver vara för att det ska fungera. Tänk om alla som satt på rektorsposter runt omkring i vårt land hade din erfarenhet. och politikerna som håller i pengarna......
Då hade saker och ting säkert varit annorlunda.
Önskar er Lycka till av hela mitt hjärta <3
Kram och kärlek <3

Bellan sa...

Önskar er lycka till med allt! Med din erfarenhet så kan det inte annat än bli bra!

Största kramen till dig, Nina <3
//Bellan

Photo by Maria sa...

Är övertygad om att det kommer att bli jättebra för Sandra..

Kram Mia