Snabba vändningar

Igår tjatade Sandra om mat direkt efter frukosten, och vi trodde att det berodde på att hon hade fått nytt godis i sin godispåse som hon skulle få efter maten. Hon bryr sig ju inte om vad klockan är (förstår inte tiden) utan det blir ju ”efter maten” fortare om man äter lunch direkt efter frukost…

Så funkar hon och det är inget konstigt med det. Men för säkerhets skull fick hon en banan på fm, utifall hon faktiskt var hungrig på riktigt. För vi kan ju inte veta säkert, och efter det att hon krampade vill vi undvika saker som t.ex. blodsockerfall.

Hon ville bara ha en halv banan, så vi var ju fortfarande säkra på att hon bara längtade till ”efter maten” och godispåsen. Men helt plötsligt, precis innan vi skulle äta, så blev hon ledsen och sa att hon hade ont i magen.

Det är inte heller några konstigheter utan vi antog att hon behövde gå på toa lite tidigare än vad hon brukar. Det är en liten procedur, men måste man så måste man, så jag sprang ner och förberedde toa och bad och Sandra kom ner.

Då sa hon att det snurrade i huvet och hon var kritvit i ansiktet och satt och skakade. Göran och jag hjälptes åt att få upp henne två trappor till sovrummet och bäddade ner henne i dubbelsängen så jag kunde ligga bredvid, utifall det skulle behövas snabb hjälp. Ja, det kunde ju bli både kramp och/eller kräkattacker av det där, liksom.

Jag tänkte att det var väldigt vad fort det kan gå från ”som vanligt” till ”ganska dålig”... Som tur är kan det tydligen gå lika fort från ”ganska dålig” till ”som vanligt” igen :) Å andra sidan vet vi ju inte om hon var halvdålig innan, eftersom hon inte kan tala om sånt, eller kanske inte ens känner det själv (?)

Men troligtvis var det mat hon behövde, för efter en liten stund med vila fick hon i sig bra med mat, färgen kom tillbaks och hon mådde bra igen. Skönt!

Men vad svårt det är när hon inte kan tala om vad som felar riktigt. Och att hon är känslig och reagerar med yrsel och blekhet ganska fort om hon inte ätit eller druckit ordentligt det har vi ju förstått tidigare. Ändå händer det ibland.

Resten av dagen var som vilken vanlig lördag som helst och Sandra mådde bra, men drack flera glas med vatten, så hon var kanske lite yr (?)

Vi har nämligen lärt henne att kroppen behöver vatten annars blir man snurrig i huvet, så hon brukar förstå att hon ska dricka om hon blir yr. Eller så behövde hon bara dricka ikapp lite. Senare på kvällen blev det iaf chipsmys i tv-soffan, och allt var frid och fröjd. Det tackar vi för!

Idag blir en vanlig lugn söndag. Sandra ville skriva på datorn, så det ska vi göra efter maten sen. Det är ju meningen att vi ska göra det varje söndag, men vi kom av oss i vår när vi inte riktigt hade orken.

För er som inte följt min blogg så kan jag berätta att Sandra har ett dataprogram där det kommer upp bilder när hon skriver. Och eftersom hon inte kan skriva så pekar jag på en tavla, vilken bokstav hon ska trycka på, och när hon har skrivit och berättat om sin helg så skriver vi ut det och klistrar in det i kontaktboken till skolan.

Skön söndag på er och jag måste tacka för dom fina kommentarerna jag får, det betyder mycket, och blir liksom roligare med lite svar (eller frågor, för den delen) och respons. Fast jag är väldigt glad över er andra med, förstås, som läser här utan att kommentera :)

♥ Kram ♥