onsdag 6 juni 2012

Krångel-Sverige

Alltså Sverige är jättebra vill jag bara först säga, jag är väldigt tacksam över att Sandra föddes i ett land där hon får så mycket hjälp! I väldigt många länder skulle hon hamna på institution eller gömts undan, eller så skulle vi få ta hand om henne bästa vi hade råd. Så det är bra i Sverige! Jag vet, och jag är tacksam!

Men ibland blir jag bara så trött på allt j***la krångel!


Det står väldigt fint i lagarna, men det är tamejtusan inga självklarheter. Det gäller att det finns anhöriga som kan lagarna och som kämpar för rättigheterna. Först måste man ju liksom veta vad man ska kämpa för, för det finns ingen som talar om det.

Men det där har vi ju passerat för ganska länge sen och livet runt Sandra funkar ju väldigt bra nu. Men visst har man kämpat, ringt, överklagat, mötat, skrikit och tappat lusten många gånger innan det började funka bra.

Så nu är jag så glad att Göran tar den här fighten för jag vet inte om jag skulle fixa det, faktiskt. Jag blir väldigt mycket fortare arg nuförtiden, och när jag blir det så kommer det inte så mycket vettigt ur min mun…


Vi har ju skickat in papper om förvaltarskap, som måste bli klart före oktober då Sandra blir myndig. Och självklart ska det inte vara enkelt att omyndigförklara en person! Det är jättebra att det kollas ordentligt! Verkligen!!! Det säger jag inget om. Men alltså, vi skickade in ansökan ihop med intyget från hab där det står att Sandra utretts och att hon har autism och begåvningshandikapp.

Men nu finns det ju jättemånga människor som har autism och som klarar sig jättebra själva, och det förstår jag ju att dom måste kolla upp ordentligt, så ingen person som klarar sig själv blir omyndigförklarad. Jag är med så långt och tycker inte att det är konstigt, utan bra.


Det som jag tycker är konstigt är att dom vill ha in ett läkarintyg. Hade nu Sandra haft en läkare, så hade ju inte det heller varit något konstigt. Men nu har hon liksom inte det, så ett läkarintyg blir ju isf baserat på det vi säger… Så varför, liksom??

För det första vill jag inte ta med Sandra till en läkare och sitta och prata över huvudet på henne om att hon inte kan det ena och det andra. För det andra kan en läkare som aldrig har träffat henne inte veta hur h*n ska prata med henne för att få rätt svar, om det ens går att få rätt svar. För det tredje vill dom ha in intyget senast den 15 juni… Nästa vecka! Och nån läkartid får vi tidigast efter sommaren!


Jag skrev ut intyget som läkaren ska skriva från Socialstyrelsens hemsida. Där ska då läkaren, som aldrig har träffat Sandra, fylla i ”Nuvarande hälsotillstånd” och ”Omständigheter som medför att den enskilde är ur stånd att vårda sig eller sin egendom”

Sen kryssfrågor. ”Kan den enskilde höras muntligen utan att detta medför skada för honom eller henne?” och ”Är den enskildes tillstånd sådant att han/hon uppenbarligen inte förstår vad saken gäller?”

Sen ska läkaren kryssa i om personen är ur stånd att vårda sig – sin egendom pga sjukdom – psykisk störning – försvagat hälsotillstånd – liknande förhållande

Meh! En läkare som inte känner Sandra, och aldrig har träffat henne, måste ju fråga oss om allt det där! Så varför? Det kan ju inte vara för att det inte ska fuskas eller att nån ska kunna omyndigförklara en person ”bara sådär” Alltså, jag fattar inte vitsen med det läkarintyget, faktiskt!


Varför får man liksom ingen hjälp från hab, undrar vi nu? Men jag pallar inte att ringa dom igen, för jag blir bara så himla arg när jag pratar med dom när vi inte får hjälp. Tack till Göran som tar det imorgon!

Vi har ju aldrig fått hjälp av dom och det har varit mycket tjafs där, kan jag säga. Vad gör dom egentligen? Jag hoppas dom hjälper andra åtminstone, annars kan dom lägga ner och spara pengarna till annat som gör mer nytta!

Dom har alltså ingen läkare på hab, och det är väl att Sandra inte har en läkare som gör att det strular till sig, för det här hade ju inte varit några konstigheter alls annars. Jag blir bara så trött när det ska krånglas om allt. Eller, inte allt, men man blir iaf förvånad om det inte krånglas nån gång.


Jaja, det var det om det. Vi har varit lite lediga här och Göran skulle ha nån grej, axel eller vad det nu heter, till släpkärran, och det hade han hittat rätt sort på ett ställe som vi åkte till i måndags. Sen hade vi det bra i husbilen och åkte hem igår.

Egentligen hade vi tänkt stanna en natt på vägen, men det var så regnigt att vi tyckte att vi hade roligare hemma, och hann handla i lugn och ro istället.

Idag ska jag åka och hämta Sandra på korttids klockan två och det var skönt att vakna hemma i morse, och inte behöva stressa med att få ordning allt.


Fotona idag är från Läckö där vi campade den här gången.

Jag önskar er en fin dag!

♥ Kram ♥

8 kommentarer:

Maritha sa...

Ja tänk vad det är konstigt i byråkrat Sverige!!! När man vill få nåt gjort tar det en evinnerlig tid men när de ska ha nåt ska det gå i raketfart!!!!!
Bra att Göran tar det så du kan slippa bli arg och frustrerad.

Så vackert ni haft omkring er med slottet och fåglar och vatten :o))
Skönt att vakna hemma i detta regn och rusk!

Ha en fin dag <3
Kram Maritha

Anonym sa...

MEN HERREGUD!!! Vilket strul! Är det enklare att söka God Man eller är det lika krångligt? Annars kanske det är ett alternativ så länge?
Det där borde ju jag veta eftersom vi har sökt God Man en gång i tiden men det är såpass längesen så jag minns inte.
Det var hennes kurator som hjälpte till. Jag har inget minne av nåt läkarintyg som strulade till det hela, men jag kan som sagt ha fel...
Kram på dig goaste människa!

Anonym sa...

Men sjutton vad jobbigt!!! Är det lika svårt att söka God Man? Om inte... kan ni vara det så länge?
Jag minns inte att det var så krångligt när Gabriella skulla ha god man. Det var hennes kurator på vuxenhab som hjälpte till, men jag minns inget om nåt läkarintyg. Jag kan ha helt fel, det är ju några år sen.
Kram världens goaste Nina!

Bellan sa...

Ja jag säger då det! Alltid är det nåt och aldrig är det enkelt. Förstår din ilska, håller själv på att hamna där när det gäller hab och det vi sliter för att få från dem (KBT). Vad skönt att Göran orkar ta i det där så du slipper stressa upp dig och koka över.
Det har jag säkert läst nånstans, men äter Sandra inga mediciner som har med hennes diagnoser att göra? Isf måste det ju finnas en läkare som känner till henne, men hon kanske "bara" har andra mediciner som har med annat att göra? (F´låt mitt dåliga minne) Det positiva med vårt hab är att de har en superbra läkare där som vi har stort förtroende för, både medicinmässigt och när det gäller att skriva bra intyg ifall det behövs.

Vilka fina bilder du fotat vid och omkring slottet! Kramar om dig fina ♥
//Bellan

Anna sa...

Hej.Man förstår ju när man läser om Sandra att hon har ett gravt handikapp och att god man inte skulle fungera för Sandra kan ju inte vara med och bestämma över sin ekonomi eller bestämma över sig själv. Klart ni ska ha förvaltare till henne. Men kan inte ni som föräldrar bli förvaltare så länge`?

Anonym sa...

hur krångligt kan det bli? byråkratsverige...
suckar och tänker att varför skulle nåt vara plättlätt?
då kanske alla skulle komma på tanken att nyttja sina rättigheter (ironiiiiiiiiiiisk)
Kram och hoppas att Göran lyckades reda ut det hela!
Vackra bilder på Läckö slott!!!
Ett himla vackert ställe //KRAMAR!!!

Annelie L sa...

Låter lite som moment 22... Som du skriver, hade de haft läkare på Hab hade det inte varit några problem alla. Man blir så trött av all byråkrati ...
Läckö

Annelie L sa...

Min kommentar bara flög iväg oklar och dan... Men det jag skulle aktiva var att det är härligt på Läckö slott och att set är fantastiskt fina bilder du har . Kramar om dig och önskar en fin dag// Annelie