Tyvärr
blev det inte nån vidare sovmorgon igår. Sandra sov visserligen lite längre än
vanligt, men med tanke på när hon somnade så var det på tok för lite, vilket
också märktes på ork och humör.
Men med så
få krav som möjligt så klarade vi av dagens bravader utan större utbrott. Det
känns skönt att det snart är vanlig vardag igen. Anpassningar och bästa
assistenterna gör att vi kan lägga vår energi på att få framtiden tryggad för
Sandra. Här och nu flyter ju allt så bra det bara kan. Vi är väldigt tacksamma
över det!
Hur lång
vägen blir innan framtiden också funkar vet vi inte, men jag lär hålla er
uppdaterade. Svar från IVO väntas i januari, och om kommunen har lyckats ljuga
igen står vi kvar på ruta ett och stampar. Om IVO istället har utrett
ordentligt så har vi förhoppningsvis kommit framåt en bit. Vi väntar med
spänning, men är inte särskilt hoppfulla. Av erfarenhet.
Nog om det
för nu. Sist vi var ute med husbilen så gick dörren i baklås, och snacka om
säkerhetsdörr! Det gick inte att bryta upp det öht, och det är ju bra. Så länge
det fungerar och man inte blir inlåst...
Det gick inte
att laga utan Göran håller på och försöker hitta nån lösning så vi kan använda
husbilen framöver, utan att behöva hoppa in och ut genom passagerardörren. Igår satte han dit nåt provisoriskt så det iaf går att låsa
dörren. Utifall vi får för oss att åka hemifrån på lite ledighet, eller så.
Annars har
vi några andra ärenden att fixa på hemmaplan nu i januari, så vi får väl se vad
som hinns med. Vi har ju bara två dygn på oss till både ärenden och ledighet,
så vi måste välja lite ibland. Det räcker ju med ett frissabesök mitt i
ledigheten för att vi inte ska hinna åka iväg.
Vi hoppas
iaf att Sandra ska pigga på sig nu i helgen, så hon orkar med en ny vecka med
jobb och korttids sen. Hur det än är så behöver vi vår ledighet, oavsett om vi
njuter ledigt eller får ärenden gjorda.
Sovmorgon
blev det inte idag heller, så här är full rulle sen ett tag.
Må så
gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar