lördag 23 februari 2013

Lyckliga tråkigheter

Igår var en skön ledig dag. Min huvudvärk försvann helt under dagen och Sandra kom ju iväg bra till fritids. Men när hon kom hem mådde hon inget vidare, och hon var så duktig på att berätta på ett sätt som vi verkligen inte är vana vid här. Så jag blev nästan mer stolt än tyckte synd om henne…


Först berättar hon att det var potatisbullar på fritids och att hon inte hade ätit nåt, så jag sa att det var ju jättebra att hon berättade det så hon kunde få en macka till mellis hemma. (Nu står ju förstås sånt i kontaktboken också, men det behöver ju inte Sandra veta) Hon var dock inte så vidare sugen på nån macka utan tog sig för pannan och sa ”Jag mår inte bra idag”

Alltså, fattar ni vilken tjej! Nu var det så klart inte ett dugg roligt att hon verkade på väg att bli sjuk, men att hon kunde berätta både det och att hon inte hade ätit är väldigt märkvärdigt och jag kan inte låta bli att känna lite glädje, trots att det inte var så kul.

Hon fick iaf Alvedon för hon sa att hon hade ont i huvudet och ville ha tabletter, och medan dom gjorde nytta i kroppen hann hon få i sig lite mat och klara av toa- och badrutiner. Sen ville hon vila i soffan, och där somnade hon lagom till det var dags att flytta över till sängen.

Natten har varit som nätterna brukar vara när det funkar bra. Hon har varit vaken lite men sovit bra däremellan, och imorse ville hon upp. Så nu sitter hon i soffan och klipper tidningar och ser film, så vi får väl se om det var nån tillfällig svacka eller om hon ger upp orken om en stund.


Nåt läkarintyg har vi inte fått än och i torsdags ringde Göran och skyndade på det lite. Då hade det gått två veckor sen läkarbesöket och Försäkringskassan väntar på intyget innan dom kan jobba vidare på vår ansökan om utökade timmar. Det börjar bli lite bråttom om vi ska ha en chans att hinna skola in en ny assistent till sommaren…

Sen kan vi inte gå vidare med nånting förrän beslutet är klart. För utan assistent finns det ingen reservplan åt Sandra, så det bara måste gå igenom. När det är klart kan vi börja planera resten och snart ska både aktivitetsersättning och bilstöd sökas. Det blir nog bra, men att bara gå och vänta när vi har massor att göra känns lite småstressigt.

Jahaja, det var väl allt för nu, antar jag. Vi får väl se om det blir något chips-mys för Sandras del ikväll, eller om vi skjuter fram det tills hon är piggelin igen. Hon vill ju gärna vara pigg och det syns inte riktigt på henne om orken tryter förrän hon däckar. Så det är lite svårt att gissa hur hon mår alla gånger, men det lär ju visa sig under dagen.


Nästa vecka har Neurobloggarna tema om kost för alla intresserade. Hjälp gärna till att sprida sidan och inläggen så fler får ta del av intressant kunskap. Särskilt personer som inte har erfarenhet av npf har nyttan av att läsa lite bloggar, faktiskt. Vård och omsorgspersonal och andra med för den delen. Om ett barn är stökigt på förskolan så kan det ju rätt ofta ha en orsak och då hjälper det om personalen känner till tecknen lite…

En av mina största anledningar till att jag skriver den här bloggen, och är med i Neurobloggarna, är just att sprida förståelse och vetskap om npf. Det är bara det att det är väldigt svårt att nå ut till personer som verkligen behöver det. Dom som inte har några erfarenheter och knappt vet att autism finns (eller ve och fasa, dom som hävdar att adhd är en ”hittepådiagnos” för att föräldrar inte orkar uppfostra sina barn – hua!)

Personer som läser bloggar, och tar till sig information, är till största delen människor som känner igen sig och redan har en massa kunskap. Och fina vänner som känner bloggaren, förstås. Det är jättebra och roligt på alla sätt och alla som får stöd av att läsa om liknande situationer är också jätteviktigt! Men jag vill så gärna nå ut till människor som inte vet att npf finns. För att öka förståelsen i samhället. Hur når vi ut till dom? Sprid Neurobloggarna och tipsa om bra blogginlägg till personer som blir irriterade på ”stökiga ouppfostrade barn” t.ex.


Nu önskar jag alla mina fina läsare en skön helg! Ta hand om er :)

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

Sara sa...

hoppas sandra mår bättre nu. tycker att dessa bloggar är jätte bra. har fått mycket tips och ideer för att underlätta hemma hos mig och din blogg är helt underbar läser den varje dag.. kram

Eva sa...

Hon är så duktig, eran Sandra! Hoppas hon snart piggnar på sig o att ni får en bra helg!
Kram Eva

Tina sa...

Vilken tjej ! Vad hon kan ! Bara ler :) ! Ja hur får man de som skulle behöva läsa att göra det ? Jag vet inte men funderar ofta på det....
Hoppas ni alla är pigga och mår bra. Och vi får försöka ses igen snart. Kramar <3

Bellan sa...

Förstår din glädje över att Sandra berättade så bra! Man gläds åt det lilla men som egentligen är hur stort som helst!

Hoppas ni får det där intyget snart så ni kan gå vidare....

Kram på dig ♥
//Bellan