måndag 23 augusti 2010

Att vara assistent

Jag fick så många fina kommentarer av Mib, tack vännen! Mib brukar kika in och läsa flera inlägg på en gång, och då får jag många kommentarer att gotta mig i, det gillas :)

Jag passar väl på att tacka er andra också, för alla fina kommentarer jag får. Dom gör mig så glad allihop, ska ni veta!

Mib undrar över vårt samarbete, alltså Görans och mitt. Om det är lättare att dela upp arbetet sinsemellan, just för att det är vårt arbete. Ja, det vill jag nog säga att det är. Från den dagen då även Göran blev assistent tog han automatiskt mer ansvar.

Men det beror också en hel del på att han hade mycket mer jobb på sin firma förut, och det var jag som var hemma mest. Nu när vi är hemma båda så hjälps åt med det mesta. Vissa saker ligger mer på mig av praktiska skäl, för att jag kan sånt som schemaplanering bättre, t.ex. eller för att Sandra mår bäst av att samma person gör vissa saker i den mån det går.

Å andra sidan fixar Göran en massa annat som behöver fixas med i ett hem. Tvätten, den mesta städningen, åker och handlar om Sandra är hemma (annars hjälps vi åt) lagar och underhåller bilen, lagar och underhåller huset och säkert en massa mer som jag bara inte kommer på just nu.


Sen är vi noga med att betona att assistansdelen är vårt jobb. Dels för att vi själva behöver skilja på det och dels för att andra ska förstå att det är ett jobb. Så det accepteras, liksom. För vi är ju föräldrar också och det där kan ju vara lite svårt att skilja på.

En del, som inte är insatta, kan ju tycka det är märkligt att få betalt för att ta hand om sitt barn. Därför är det viktigt för oss att skilja på assistansroll och föräldraroll och betona att vi faktiskt har rast när Sandra är i skolan, och ”helg” eller ”semester” när hon är på korttids. För all annan tid är vi assistenter, och Sandra behöver en assistent, så skulle inte vi ha det som jobb så skulle någon annan ha det. Sen är vi ju så klart mamma och pappa också, alltid :)

Men är man 15 år så klarar man sig själv. Så klart behöver man sina föräldrar fortfarande, men man kan sköta sin hygien, äta, laga mat, passa tider, vara ensam hemma, gå och handla, ha ansvar för pengar, ta bussen, åka till en kompis, gå till tandläkaren, sköta skolan, gå på toa, dricka när man är törstig…

Man är ganska självgående när man är 15 år, men allt sånt behöver Sandra hjälp med. Det ingår liksom inte längre i föräldrarollen, även om man så klart finns där och stöttar allt man orkar ändå.


Mib skrev också något klokt efter gårdagens inlägg. Det där med att välja själv… Det är ju inte säkert att det är en bra lösning att ha ett ”välja-schema” till en person som faktiskt blir stressad över att behöva välja. Jag menar, det är en trygghet att ha allt klart och förberett, så man vet vad som gäller, punkt slut. Ja, läs Mibs kommentar, för hon skriver det så bra!

Det där är ju förstås olika från person till person, det gäller att hitta en lagom balans hela tiden i allt man gör, så det blir utvecklande utan att stressa och oroa.

För övrigt var det en helt fantastisk dag igår och jag njuter ännu mer av såna dagar just efter en period med mycket gnäll. Jag vaknade utan huvudvärk och mådde bra och Sandra var en solstråle mest hela dagen. Allt bara funkade och hon är så härlig när hon mår bra. Det är sån otrolig skillnad…

Hon funkar liksom bara på nåt sätt. Visst, hon har autism fortfarande och behöver både hjälp och anpassning, men hon funkar. Hon tog t.o.m. egna initiativ och det är bara så fantastiskt att se henne. Hon satt i soffan i vardagsrummet och plötsligt undrade hon vart Sune var och jag sa att han låg i våra sängar (på övervåningen) ”Får jag klappa Sune” sa Sandra och jag svarade att det fick hon ju förstås.

Hade det varit en mindre bra dag så hade hon börjat gnälla att jag skulle hämta Sune åt henne. (För den delen hade hon aldrig fixat att ställa en sån fråga då) Men nu bara reser hon sig och skuttar upp för trappan och in till Sune. Sen går hon in i sitt rum, som också ligger på övervåningen, och sätter på musik och där donar hon för sig själv ett bra tag. Då mår hon bra, tjejen :)


Fast Göran hade sett en annan sida när dom var ute. Det missade jag så för mig var Sandra en solstråle hela dan. Bara lite övertrött när det var sovtid då, men så kan det ju vara ibland.

Nu ska jag fixa här innan det är dags att väcka damen och hoppas att morgonen flyter på bra. Det kan vara lite skört ett tag så här efter ett långt lov och igår kväll sa hon att hon inte orkade med någon skola. Det berodde säkert delvis på att hon var övertrött förstås, men även att det känns lite oroligt innan hon är inne i alla rutiner igen.

Må gott och ha en fin måndag och vecka!
Kram!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastiskt gott att det blev en sådan fin dag igår för er. Jättekul att Sandra tog egna initiativ och knallade upp till Sune. Hoppas allt funkar idag så att det blir lite skola.

Må så gott !!! Kram Annika

Annelie sa...

Åååå.. va härligt att ni fick en sån riktig gosig dag ihop utan med en massa "bråk" utan att Sandra var på sååå gött humör.
Vilken fantastisk upplevelse att hon tar såppas stora intiativ som att fråga efter Sune och sen studsa upp till honom själv.. kan förstå ni är riktigt stolta.

Jag tänkte på det,, är ni assistenter genom kommunen eller äré ett privat bolag..??
När Göran hade eget företag hade ni någon annan assistent anställd då eller skött du om hela den biten själv..??
Vad gammal var Sandra när Göran gick in som assistent..??
Hihi, många frågor blir det ibland.

Ha nu en helt underbar vecka goaste vännen.. // Kramar om <3 Annelie

Patricia sa...

Kan tänka mig att alla inte förstår det här med assisten och föräldrarollen, de går ju liksom ihop när man är assistent åt sitt eget barn. Men jag tycker ni verkar löst det på ett väldigt bra sätt... huvudsaken är ju att det fungerar bra för Sandra och i andra hand att det känns bra för er.. =)

Va härligt när hon är "solstråle" och det bara flyter, och att "dona" på rummet med musik...härligt!.. =)

Hoppas ni har skön kortids nu!
Kram Patricia

Photo by Maria sa...

Nä det där med assistans och föräldrarroll kan säkert vara svårt för andra att se någon skillnad på och säkert finns det de som pratar en massa "skit" om er alla föräldrar som har det så.. Okunskap!! Så är det ju för tjejen jag jobbar med oxå.. Mamma har varit assistent i alla år för sin dotter plus att det varit en assistent i skolan.. När det började närma sig flytt utökade assistansen i hemmet för att vänja tjejen och att vänja familjen.. Idag är mamman assistent på nätter, de nätter inte jag jobbar och på dagarna är det en på dagen och två på kvällen.. Helgerna är det alltid två och en på natten :-) Detta funkar hos oss.. (vi är 8 assistenter sammanlagt)

Hoppas att det har solstrålat även idag och att Göran med är på bästa humör så det kommer ny kyl och frys ;-)

Kram Mia

Bellan sa...

Hoppas din dag har varit lika bra idag som den var igår!
Det där med assistans ja...vi har ju pratat lite om det förut... tänkte försöka kolla upp nu om man kan få det till sonen. Är det fk man ska ringa och fråga då eller vart vänder jag mig i första steget? Ni har ju verkligen fått till det bra för er i familjen!

Ha det så gott! // Kram från Bellan

Tanja, 30+ sa...

Skriver som jag brukar: härligt när det går bra för henne! O vilken skillnad! Skönt för dig o Göran med förstås!

Kramar om!

Maritha sa...

Ni verkar lösa det så bra tillsammans du och Göran men säkert förstår inte alla er situation.

Hoppas ni får en fin ledighet!

Kramen Maritha

Mib sa...

Hej!
Sitter här på morgonkvisten och läser. Regnet vräker ner och min morgon är inget vidare bra, men jag vill bara säga att du är så himla go människa!
När jag läser ditt inlägg om att Sandra har varit en solstråle så längtar jag efter min solstråle också <3.
Och så vill jag tacka för dina jättegoa ord!
Hoppas du får en bra dag.
Storkram!
(Min lite mindre solstråle har knappast varit en solstråle denna morgon kan jag säga... och ska nu gå jäkligt långt i detta spöregn när han släpps av i skolstaden av sin far... Plutten!)