söndag 29 augusti 2010

Fin i håret och trött

En ganska glad och harmonisk tjej igår :) Tur det, annars hade det blivit jobbigt med frissabesöket. Eller, inte själva frissan, det funkar kanonbra! Men det var mycket folk i rörelse när vi gick till och från frissan, liksom. Ja, mycket för att vara här, i vår lilla lugna by, eller vad det nu är för nåt. Litet och trevligt är det iaf och jag är glad att vi inte bor i en storstad med Sandra!

Hon hann bli skör på vägen till frissan, men det gick ändå bra och fin i håret blev hon.


På vägen hem var hon ju trött efter allt, som ju inte var så mycket för en annan, men för henne innebar en massa intryck och oförutsedda händelser.

Så det låste sig totalt! Bara vägrade gå! Då brukar det hjälpa att ge henne nåt att bära. Nycklar, klocka, telefon… Eller min handväska. Bara det att hon redan bar på min handväska och i den låg nycklarna och mobilen. Någon klocka använder jag inte, så jag hade inget att ge henne, för att lixom låsa upp låsningen.

Det slutade med att jag tog tillbaks väskan då, vilket inte gjorde saken bättre och det visste jag ju redan. Men jag tänkte att om hon spårar ur totalt nu så får det väl bli ett utbrott, tröst och sen får hon väskan för att klara att gå hem.

Nu blev det inget utbrott som tur var. Men hon stod där hon stod och var ledsen. Och jag var arg… Fast egentligen inte på Sandra, jag blev bara så trött av situationen. Men efter ett tag hjälpte det iaf med att ge henne väskan och vi kunde fortsätta hemåt. Sen var allt frid och fröjd igen :)

Efter maten njöt jag av att vi redan hade klarat av alla måsten och jag hade bara korttidsväskan kvar att packa. Sandra pysslade lite i sitt rum och jag slappade med en kopp kaffe en stund.

Men sen blev Sandra otålig, och det hörs på hennes röst direkt. Det blev för mycket ”fri tid” eller ”dötid” där. Så jag gick upp och frågade om hon ville hjälpa mig att packa korttidsväskan, och det ville hon ju. Så medan jag förberedde det så städade Sandra undan det hon höll på med i sitt rum. Då var solstrålen tillbaks igen.


När vi sökte assistanstimmar så frågade jag om man inte kunde få för all den planeringstid man har. För i perioder blir det väldigt mycket planering och det måste man klara av när inte Sandra är hemma. Allt måste ju vara förberett och klart när Sandra kommer, för då hinner man bara finnas för henne. Allt annat måste flyta då.

Så på torsdagar t.ex, när Sandra är i skolan, måste jag förbereda för packningen av ridväskan. Eftersom det är ridning på fredagar. Då måste allt som ska packas ner vara klart, så Sandra bara har att stoppa ner det i väskan sen. Hon är med och packar den för jag tycker det är bra att hon liksom lär sig det.

Men andra saker gör jag oftast själv. Som korttidsväskan och schemafix och så. Men sån där förberedelsetid får man ju inte assistans till. Så om Sandra hade andra assistenter än sina föräldrar så undrar jag lite när dom skulle planera, för planerandet är A och O om det ska fungera med Sandra sen.

Hursomhelst så finns en möjlighet att få tid för planeringen, och det är om Sandra är med… Jamen, om hon ska vara med så måste jag ju planera ännu mer för att det ska funka, liksom. Då måste jag först planera och förbereda allt så hon kan delta lite sen. Vem ska göra den planeringen då?

Ja, alltså, nu är det ju inga problem för oss, det där. Vi är Sandras föräldrar, och så klart planerar och fixar vi allt vi orkar för att resen ska funka. Men jag bara undrar ändå, liksom. För assistenter som är anställda (och inte föräldrar då) inte sjutton planerar dom på sin fritid… Och planeringen som är så viktig och den tar en väldig tid vissa perioder. Utan den funkar inget annat heller. Ju bättre det funkar med Sandra, desto mer tid har vi lagt på planeringen.

Nåja, nu sitter iaf damen vid frukostbordet och jag sitter strax utanför köket, beredd att rycka in när det behövs. Ute regnar det och vi har inga stora planer för dagen. Målarböcker blir det, skulle jag tro.

Avslutar med ett svar till Pernilla, vi ska byta från Glocalnet till Bredbandsbolaget.

Ha det nu så skönt ni kan ha det på en söndag!
Kram!

7 kommentarer:

Ingvi sa...

Hej på dej! Jag tyckte Sandra var enormt duktig när jag klippte henne allt gick ju bra.Ha en skön söndag kram frissan

Patricia sa...

Ja du, att någon frivilligt vill bo i en storstad är ett under för mig...autism eller inte.. hi hi..men skönt ni bor i en mysig "håla" ... precis som jag gör..men fick jag välja så skulle jag bo ute på landet och ha ännu mer lugn och ro... =)

Skönt att det löste sig med låsningen på hemvägen, du har ju som oftast en lösning på alla tänkbara situationer... =)

Nu vet jag ju inte hur många assistans timmar ni har, men nog tycker jag att eftersom ni inte kan jobba med något annat när ni är assistenter till Sandra, så ska ni ha heltids lön. Förstår hur du tänker i alla fall.. =)

Hoppas ni får en bra söndag trots regnet!
Kram Kram

Anonym sa...

Ja, inte har de som bestämt hur timmarna ska vara fördelade sett hur vardagen funkar för assistenter o brukare alltid. Men, vilken tur Sandra har som har så klok mamma, som löser o filurar o fixar. KRAM Mona

Annelie L sa...

Som du skriver, en annan anställd assistent skulle aldrig planera på sin fritid.....Men som förälder gör man det givetvis för att det ska fungera i vardagen, oavsett om man får betalt för det eller inte. Det är väl det som assistentbolaget vet om och utnyttjar. Hur bra arbetsgivare man en har så nog tänker dom ekonomi i första hand, kan dom spara in på något så gör dom det.

Skönt för Sandra att du är duktig på att planera och är villig att göra det gratis på ledig tid, Sandras vardag fungerar ju så mycket bättre då, och eran också naturligtvis.
Stor kram till dig,
Annelie

Maritha sa...

Så fin hon blev i håret damen!

Nej ingen ska väl bo i en stressig storstad utan lite lugn behöver vi.

Helt klart skulle ni behöva tid för planeringen.

Ha en skön söndag kväll!

Kram Maritha

Anonym sa...

Så jättefin Sandra blev i håret. Skönt att det löste sig med låsningen och att det inte var mycket folk ute. Slarvigt av sjukhuset att slarvat bort Görans prov.Synd att ni fick flytta resan men det hade inte varit bra nu, bättre tur nästa gång.

Ha en fortsatt fin helg !!! Kram Annika

Bellan sa...

Vad duktig du är på att komma på saker när det låser sig för Sandra. Man lär sig hela tiden.
Och vilket tålamod du har!

Ha det gott! Kram från Bellan!