Mat

Jag fick en fråga från Annelie om hur det fungerar med maten. Om Sandra äter allt och om hon klarar att gå på restaurang. Det är ett ganska stort ämne, det där med maten, så jag tänkte ta det i ett eget inlägg, helt enkelt. Annars blir det så långt så det finns risk för att ni somnar, och det vill jag ju inte… ;)

Jo, maten är ju något som många personer med diagnoser inom autism har det jobbigt med av olika anledningar. Det kan vara konsistensen, färgen, smaken, hunger- och mättnadskänsla eller kanske motivation.

Sandra har varit väldigt petig med maten en ganska lång period. Ja, ungefär mellan 3 och 10 sisådär. Och det var värst i början av den perioden, då ville hon bara äta makaroner. Så jag har tränat henne att smaka. Oj, vad vi har tränat!

När det var som värst, var hon dessutom tröttsjuk titt som tätt, så då var hon undernärd. Tappade hår, blödde näsblod och var jättesmal. Så jag kontaktade Sandras läkare men han jämförde bara med ”vanliga barn” och svarade med att barn i Sverige inte svälter, och att svensk mat är näringsriktig.

Jag har jobbat på dagis och vet ganska väl hur barn fungerar och jag vet att barn äter vad dom behöver och att det inte är nåt att bry sig om när dom börjar trilskas, för det är bara en period och det går strax över. Men det var inte samma sak med Sandra. Det var inte nån period som skulle gå över om vi struntade i det. Hon förstod liksom inte varför hon skulle äta och då gjorde hon inte det, helt enkelt.

Om det inte var jättegott, och jättegott var bara makaroner… Hade vi låtit det vara, och inte gjort något åt det, så hade hon fortfarande bara ätit makaroner!

Jag sa bl.a. till läkaren att Sandra inte åt någon frukt i några former, inte ens saft. Så jag ville veta om hon fick i sig vad hon behövde ändå. Svaret jag fick… ”Du kan ju göra fruktsallad” Mäh!

På tal om smarta tips till "korkade" föräldrar (man kände sig ju idiotförklarad) när Sandra hade hög feber en gång, och höll på att torka ut för hon bara kräktes hela tiden (hände ofta) så åkte vi in med henne för hon behövde få i sig vätska. Först säger läkaren att det inte är något farligt om barn inte får i sig mat några dagar. Jamen nu var det vätska det handlade om, sa vi. Då säger han ”Ni måste ge henne nåt hon tycker om” MÄH!

Nåja, det var en parentes… Maten var det (Jag sa ju att det skulle bli långt, är ni vakna än?) Jag tränade, som sagt. Sandra kunde äta sås, så jag mixade typ köttfärssås med diverse nyttigheter i och hällde det på en portion makaroner, bara ytterst lite i början. Sen fick Sandra äta upp det först om hon skulle få en portion med bara makaroner sen.

Potatis och ris kunde Sandra äta på samma sätt efter ett tag, och länge mixade jag all mat till sås och serverade till pasta, ris eller potatis. Först en portion med mat, sen en med bara pasta, ris eller potatis, som belöning. Traggla, traggla och sakta lägga till nya saker.

Efter ett tag började jag blanda i små bitar av t.ex. korv eller ärtor. Sakta, med små, små steg, vande hon sig med fler rätter och konsistenser. Det tog flera år, men nu är det inga problem längre. Hon äter nästan allt! :)

Så den andra frågan, som inte har ett så långt svar ;) Ja, Sandra kan gå på restaurang. Ibland.

OM hon mår bra
OM vi anpassar
OM vi går dit när det är lite folk (dvs när man inte brukar äta…)
OM det är bra utrymmen, så vi kan sitta avskilt
OM det är mitt på dagen när hon är som piggast
OM vi inte har gjort/ska göra annat som tröttar
OM vi har möjlighet att bara gå ifall det spårar ur
OM vi är två vuxna

Då går det :)

Och nu ringde dom från skolan och nu har sidan blivit uppdaterad så nu vet Sandra att det blir spagetti och köttfärssås imorrn och att en favvo-lärare ska möta henne när hon kommer, så nu är schemat i sin ordning och damen så glad och nöjd :)

F´låt att det blänker, men det var lite mörkt så jag var tvungen att använda blixten.

Må så gott, om nån nu orkade läsa ända hit…