Flyttankar

Jag var ju och hämtade Sandra på fm igår och det gick väl bra. Hon började storgråta när hon såg mig, men det gick snart över. Det är inte lätt att hantera känslorna alla gånger :)

Hon har haft det bra men längtat hem en hel del, och i fredags var en jobbig dag för henne. Då grät hon mycket efter mamma, vilket känns sådär… Jag blir glad när hon klarar att förmedla sina känslor, det är stort! Men det är tur att det är några år kvar tills hon ska flytta hemifrån, hujedamej!

Jag menar, det går ju inte att förklara det där för henne. I Sandras värld ska det se ut som det gör för alltid. Vi ska alltid finnas för henne. Så det stora steget att flytta hemifrån kommer att bli jobbigt för oss alla. Men det bästa är nog ändå att det sker i samband med att skolan slutar och daglig verksamhet tar över.

Eftersom vi ännu inte vet i vilken kommun Sandra kommer att bo, ens i vilken del av Sverige, så vill vi ju helst att det inte blir onödiga flyttar och byten. Därför är det bäst om det blir en smidig övergång när skolan slutar, om allt är klart till dess. D.v.s. om vi har hittat ett bra boende till dess.

Det skulle innebära att damen flyttar hemifrån om fem år… Och det känns på tok för fort… Eller, jag kommer nog aldrig att vara redo för det. Som tur är så är jag en klok mamma och fattar att det måste bli så ändå! :) Ja, att Sandra måste hinna få ett eget liv, utan oss föräldrar, medan vi fortfarande orkar.

Ojdå… Hur kom jag in på det där? Ja, tankarna ligger ju där, förstås. Det närmar sig… Hursomhelst! Glad blev damen iaf, över paketet från Maritha :) Så det blev en målarstund med pappa medan jag lagade mat.

På kvällen var det ju fest här på gatan med goda grannar, hur kul som helst :) Men jag blir alltid så stressad när jag ska iväg. Inte för att jag ska iväg på nåt kul, utan för allt innan, lixom. Tänk om man bara kunde gå… Jag menar, det är så mycket planering bakom att kunna gå. Visst kan jag lämna hemmet på kvällarna, det kan jag visst det! Och Göran klarar Sandra precis lika bra. Men det kostar…

Sandra blir orolig av förändringen, och av att någon av oss inte är hemma. Och sen ligger hon vaken alldeles för länge och väntar på att man ska komma hem igen. Så det bästa är att hon inte märker någon skillnad. Och ska hon inte märka någon skillnad så krävs det planering.

Den stressen brukar ge mig huvudvärk och igår var inget undantag. Men jag kom iväg iaf och roligt var det så jag struntade i huvet :)

All planering och oro innan gör att jag ibland väljer att krypa upp i tv-soffan istället. Det låter väl trist, men är skönast för stunden många gånger. Nu händer det ju inte så ofta att det är roligheter på nära håll, så jag vill ju gärna försöka iaf. Och jag får ju roligt om, och när, jag väl kommer iväg.

Jag somnade vid halvtretiden så en är lite seg idag, men det ska väl gå det med. Vad det blir av den här dagen vet jag inte mer än att vi har tänkt grilla om vädret tillåter.

Ha det så finfint!