måndag 9 augusti 2010

Kunskap

Tack för era goa kommentarer igår! Ja, det är klart det blir bra! Det ser vi till, helt enkelt! Och, vem vet Nattmia, vi kanske flyttar neråt dig när det blir dags, för det verkar vara en bra kommun :)

Mib:s kommentar klistrar jag in här så ni får läsa den själva. Så sant som hon skriver: KUNSKAP om autism! Det är A och O inom alla verksamheter där det finns personer som har autism!

”Hej! *kramar om*Ja livet som hemifrånflyttad Tjabolina är ju inte så lätt jämt så jag antar att jag ibland också späder på din oro... Det är ju inte så bra kanske...Fast jag borde ju skriva om när det funkar bra också. Idag har min Tjabolina varit på stadsbondgården igen och det gillar hon. Hon har fortfarande kvar sin kontaktperson trots att hon bor i ett boende och första veckan nu i "jobbet" igen efter semestern har funkat bra. Så det finns bra dagar också.Men det som jag tycker är mest dumt är okunskapen kring just Autism. En uppdaterad sådan ska det dessutom vara! Jag träffar ibland personal runt personer med Autism i mitt jobb och som kanske säger att dom "kan" autism, men så skrapar man lite på ytan och upptäcker att det är gamla myter dom kan... hm...Och framförallt så är det min Tjabolina man behöver förstå sig på. Hon är en helt egen person precis som eran Sandra. Kunskap om autism och praktiska möjligheter att kunna individualisera är viktigt.Kram på dej. Det finns såna gruppbostäder också! Dom som inte är så får vi strida för att förbättra.Du har en så jättebra och tankvärd blogg”

Tack! :)

Och till Mib då… Nej, du spär inte på min oro! Du ska skriva precis det du behöver skriva! Jag vet ändå att det finns både bra och mindre bra boenden och att en del är bra på vissa saker men inte på andra. Så fortsätt skriva så härligt som du brukar!


Vill ni läsa Mib:s blogg så klicka HÄR




Man kan inte nog påpeka att kunskap om både autism och individen är jätteviktig för att det ska funka överhuvudtaget. Vi gör ett enormt jobb, alla som ser till att Sandra mår bra och utvecklas. Men utan det jobbet skulle inget funka, det skulle bli kaos och mycket jobbigare för alla! Så ni som jobbar med personer som har npf, jag lovar att allt blir lättare om jobbet görs. Det blir jobbigare för personalen att inte ha struktur och rutiner.

Innan vi bytte skola för en sisådär 5 år sen, tror jag, så mådde ju inte Sandra särskilt bra, dels eftersom varken vi eller personalen kände henne ordentligt. Jag minns vid ett tillfälle när jag ville att samma person skulle möta Sandra på morgnarna, för det var en stor bit som oroade henne.

Jag fick då svaret att det kunde dom inte göra, för dom måste tänka på personalen, så dom inte går in i väggen…

Jag förstår hur dom tänkte, men gillar det inte. För det första; Var det okay att Sandra mådde dåligt varje dag då? (Hon mådde riktigt dåligt och hade över 40% frånvaro i skolan) Jag undrade vem som var där för vems skull, liksom… Sandra kunde (och kan) inte anpassa sig, så vi som finns runt henne måste anpassa oss. Det liksom bara är så! Annars har man nog valt fel yrke...

För det andra så hade det blivit enklare, och lugnare, för alla om dom hade gjort den anpassningen så Sandra blev trygg. Dessutom utvecklas hon ju bättre med en anpassad miljö. Det hade bara rört sig om en kort period, tills hon var trygg i vem som mötte.

Nu går ju Sandra i en skola för elever med autism. Och nu har hon ett fast schema på vem som möter varje morgon, så nu klarar hon, utan problem, förändringar om personalen blir sjuk. Då ringer dom bara på morgonen och vi ändrar på schemat. Det är ingen som går in i väggen av det arbetssättet och alla mår bra!

Det har t.o.m. hänt vid ett par tillfällen, när personalen inte har hunnit ringa innan Sandra åker hemifrån (eftersom hon har långt till skolan så åker hon ungefär när personalen börjar) att Sandra har fixat att det har varit någon annan som mött än den person hon varit förberedd på.

Anpassar man bara på rätt sätt, och hittar tryggheten i Sandras takt, så klarar hon jättemycket. Jag är övertygad om att fler skulle gå in i väggen utan den anpassningen! Ju bättre struktur desto lugnare verksamhet.



Nåja, det var det om det… Sandra tog sovmorgon till närmare nio igår! Men jag måste ju upp för det, eftersom jag måste hinna förbereda här innan damen vaknar och hon ju lika gärna kan vakna före sextiden.

Troligtvis hade hon sovit dåligt på natten för inte var hon utvilad igår, trots sovmorgonen. På fm kom ett större utbrott och det var gnäll mest hela dagen. Eller, nu är jag orättvis. Inte heeela dagen, riktigt… :)

Själv var jag ovanligt pigg. Trots att jag knappt hann sova nåt efter festen, höll jag mig faktiskt vaken, och pigg, ända till närmare elva. Men hujedamej vad trött jag var imorse. Fick jag välja så var jag ju kvällsmänniska, så det är lätt att jag är uppe för länge och får sova för lite. Eller, jag behöver nog inte sova så mycket mer än jag gör, det är ju bara på morgnarna jag är trött.

På em klippte och klistrade Sandra. Hon klippte ut nån som rökte och sa ”Röka är farligt! Usch!” Vettigt av henne :) Jag blir ju lite imponerad ibland, när hon liksom snappar upp sånt där braigt, trots att vi inte har försökt lära henne.



Önskar er alla en fin dag!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hon är klok, Sandra. Synd att inte alla "normalbegåvade" använder sin smarthet. O precis som ni säger, det är inte bara att kunna autism, utan det är att kunna personen som är vikigt. KRAM Mona

Annelie sa...

Det är så otroligt intressant att läsa din blogg, det görs varje dag. Även om jag inte kommenterar varje inlägg.

Jag skulle vilj skriva ett privat mail till dig, finns det en chans att kunna göra det..??

Ha en underbar dag ihop med din goa familj.. // Kramar om Annelie

Mib sa...

KRAAAAAAM! Från Mib!

Anonym sa...

Hej! eran blogg är otroligt bra. Och jag har rätt mycket kunskap om autism. och ja det är a och o med anpasning för alla med autism en del kan fixa det själv och andra behöver hjälp. Själv så har jag autistiska drag utan utvecklingströning så i mitt fall märks det inte om man inte är läkare. Och jag har lärt mig att anpassa mig efter andra och vara i stora folksamlingar. Och jag tycker ni som föräldrar gör ett super bra jobb med sandra efter vad man läser i bloggen. jag önskar att jag hade haft sådana föräldrar

Anonym sa...

Det piggade nog upp dej att komma ut på lite festligheter men visst blir man trött och seg.
Vilken klok dotter du har och skönt att hon nu får den hjälp hon behöver så hon kan känna sig trygg.
Tack för en fin blogg med många kloka ord !!! Kraam Annika

Photo by Maria sa...

Ni är välkomna ner ;-) Fast ngt so fattas i denna kommunen är ett boende som är enbart anpassat efter personer som har fått diagnosen autism, nu är det så blandat.. Men jag tycker vår kommun ändå är på rätt väg, fast det finns säkert rötägg bland personal här med..

Att ha en kontaktperson när Sandra har flyttat som Tjabolina har tror jag kan vara bra, då finns ju den personen till för just Sandra och de två hittar på saker.. När det är flera i ett boende så kan det ju ibland vara svårt för personalen att ta sig ut på allt som de boende vill.. Omman nu inte väljer ett assistansboende som min tjej har.. Hon bor ensam och har assistenter dygnet runt, så vi finns för bara henne och kan göra precis det hon vill och kan när det funkar och behöver inte tänka på nån annan.. Hennes mamma tycker att det sociala som hon behöver får hon i daglig verksamhet plus att hon har oss sen resten av tiden.. Blir ungefär som när hon bodde hemma fast mamma och pappa är utbytta mot ett gäng härliga tjejer, och mamma jobbar på natten och så kan familjen besöka henne när de vill :-)

Ha nu en bra fortsatt måndag..

Kram Mia