Längta, sakna och vara nöjd

Nä, Sandra hann inte vakna och äta frukost innan jag fick gårdagens inlägg publicerat. Hon vaknade inte förrän klockan var nio! Och hon fick ju förstås sova tills hon vaknade själv, eftersom vi misstänkte att hon inte var riktigt kry. I annat fall är det faktiskt bäst att hålla någorlunda på sovtiderna, för att inte ställa till det i humöret i onödan.

Hela helgen har ju varit skör och igår var ungefär som i lördags så jag höll mig mest inne medan resten av familjen var ute en stund på fm. Sandra skrapade potatis och jag förberedde maten i köket.

Men det var så varmt så det blev allt ett litet dopp i poolen medan grillen blev varm, fast orken egentligen inte fanns för såna utsvävningar.

Att njuta på stranden såna här härliga sommardagar är ju förstås uteslutet, så därför har vi en pool, men det är inte jätteofta som det finns ork, tid och väder på samma dagar så den används tyvärr inte så ofta som viljan finns. Dock är det toppen att ha alternativet dom få dagar vi kan utnyttja den J

Igår fanns som sagt inte orken, men viljan och vädret tog över så vi chansade med ett snabbdopp trots allt.

Att sitta på en filt i skuggan en förmiddag, doppa sig i poolen en kvart, grilla och äta ute är på tok för mycket för Sandras ork egentligen. Det brukar gå bra på funkar-dagar, men igår var definitivt ingen funkardag. Vi gjorde det ändå och det var egentligen inge smart alls, utan bara våra egna sommar-känslor som tog över förnuftet.

Sen blir vi nästan osams, Göran och jag, för att det blir utbrott av vår dåliga prioritering, fast vi vet ju vad det beror på, som tur är. Det går över så fort resten lugnar sig, men det tär verkligen på tålamodet att höra gnäll, tjafs och tjat precis hela tiden.

Efter utbrotten gick vi in och såg film och mumsade glass, och det var ju rätt okay det med. Framförallt trevligare eftersom det var mer Sandra-anpassat och inte lika utbrottit…

Ja, jag hade hellre legat på klipporna hela dagen igår, men om det inte går så får man ju välja att vara nöjd med det som går istället.

Hur dagen och vår väntade ledighet kommer bli vet vi inte riktigt än. Det har varit en strul-natt med fortsatt grinigt humör och näsblod så vi har inte riktigt bestämt än om vi ska skicka iväg Sandra till korttids och chansa på att humöret blir bättre av det, eller om hon är för trött.

Det är så himlans svårt att se skillnaden på när hon behöver aktiveras och när hon behöver vila, och hon vill ju så klart iväg. Hon har inte pratat om annat i helgen…

(Om personalen och chauffören läser det här, så räkna med Sandra idag så länge, för jag ringer direkt om det blir ändringar. Jag måste se lite hur hon verkar här på morgonen)

Jahaja, vi får väl se hur det blir med bloggeriet ett par dagar. Antingen är vi lediga och då brukar jag inte riktigt ha tid, eller så är Sandra hemma och Göran jobbar, och då vet jag inte heller hur det blir med tiden om damen är skör. Men jag återkommer när jag har tid, helt enkelt. Ha det fint så länge!

♥ Kram ♥