fredag 12 juni 2015

Tankar tänkta

Jag har haft så mycket i huvet på sistone att jag har lite svårt att fokusera på nåt annat. Det har varit en del oro som jag inte kan styra riktigt, även om jag försöker. Nu går jag omkring och retar upp mig till ingen nytta, så nu pyser det ut lite, helt enkelt. Sen ska jag vända mitt humör till det positiva igen. Det brukar hjälpa att arga av sig lite.

Jag undrar ibland vad det är för fel på folk, eller om nån tror på mig öht när liksom nästan alla idioter verkar samlade i samma kommun. Det måste ju vara nån som är ansvarig för deras anställningar?! När folk sitter och ljuger och sen skyller på att ”vi har lite olika uppfattning” så tappar jag liksom den sista gnutta tro på att det nånsin kommer bli lite bättre. Jag kommer aldrig kunna släppa det där taget i den här kommunen. Inte ens ett litet, litet finger.

Nu ligger allt hopp och kommande engagemang på att Sandra måste byta till en annan kommun! Hur kan man nedvärdera människor som dom gör här? Och få jobba kvar som ansvariga för det???

LSS-handläggaren är förhoppningsvis ett avslutat kapitel sen vi fick byta, så där lägger jag ingen energi mer. Hoppas jag. Överklagan för att få byta kommun ligger för tillfället i grannkommunen, så vi får väl se hur fortsättningen blir när vi får besked därifrån.

Men än så länge bor Sandra tyvärr kvar här, och då är det ju den här kommunen som har ansvaret. Så det blir till att vara på sin vakt tills vidare…

Chefen för dv, och hennes chef, som sitter på samma kafferep och håller varandra bakom ryggen… Ja, vad ska man säga? Jag vet att det kommer smälla snart. Det sker små förändringar som tyder på saker som jag inte kan acceptera, men dom vågar inte erkänna det. Dom har bara lovat att inga förändringar som påverkar Sandra negativt ska ske. Sen ”har vi inte samma uppfattning” så då kan dom liksom skita i vad dom har sagt. Det räcker att dom ”uppfattar det på sitt sätt”

Sandra har anpassade lokaler för att hon inte klarar andra människor. Plötsligt på ett möte säger chefen att ”Det är därför hon har fått en lugn start” Vadå lugn start? Sen då? Men hon ska inte behöva backa i sin utveckling, säger chefen när jag frågar rent ut. Så det blir inte lätt för dom att ta dit fler personer utan att det påverkar Sandra negativt… För det påverkar henne redan negativt att det finns en till där. Chefen har så fina lösningar i sina papper helatiden, fast inte ”samma uppfattning” om verkligheten som vi har som liksom ser den!

Att anse att det finns en bra verksamhet för att det står ”dator” på schemat, fast det inte finns några datorer säger ganska mycket om hur det inte fungerar med det som dom påstår anpassa så bra! På det första schemat nån krafsade ner och därmed tyckte att hon gjort en bra planering, stod det ”Kök” en förmiddag i veckan. Men köket var inte ledigt! Det stod ”Sopa gården” på schemat, men fanns ingen gård utan en stor parkeringsplats. Jag tror inte ens det fanns några borstar. Men dom hade planerat en så bra och anpassad verksamhet, vi har bara inte samma uppfattning!

Den lokal som Sandra har nu, har hon för att hon inte klarade den hon hade från början, för det var för mycket folk där. Trots försök till anpassning. Tar dom in fler personer i den här lokalen, så blir det ju precis lika illa igen. Det behöver man väl inte vara nåt snille för att räkna ut?!

Det byggs parkering (som inte Sandra får använda) sätts in skrivbord, ska sparas material som inte Sandra eller den andra personen har användning av, och det anpassas för andra än dom som är där nu. Dessutom ska det som assistenterna har byggt upp för att kunna jobba bra tas bort och till Sandra sker inga anpassningar från kommunens sida. Men på frågan vad dom har för planer får vi inga svar.

Ja, sen kommer den nya stjärnan i gänget. Korttids-chefen. Håhåjaja! Det enda han har gjort hittills, förutom att vägra anpassa och samarbeta för Sandras bästa, är att ifrågasätta hennes stora behov av hjälp. På dv?! Han tycker nämligen att hon kräver för mycket resurser. Ja, det finns ju resurser att spara i kommunhuset, annars!

Sen är det ju faktiskt så att kommunen inte har gjort ett jävla dugg för Sandra när det gäller dv. Att påstå att ”dom anpassar så bra” och sen skylla på att ”vi inte har samma uppfattning” och att det är jag som inte är nöjd bara, gör mig förbannad.

Så här ligger det till, nämligen – Jag har sökt personal till Sandra via F-kassan, eftersom kommunen inte har någon alls som kan ta hand om henne. Eftersom dom tror att hon nöjer sig med att sitta i ett rum och klippa i tidningar hela dagarna.

Jag har dessutom tillverkat allt material, och tagit dit saker som Sandra behöver för att ha något att göra på dagarna. Eftersom hon inte skulle stå ut med att lägga samma ”lika-på-lika” om och om igen, och eftersom hon inte kan vänta i flera veckor på att få in nåt som hon kan göra ett par gånger tills hon har tröttnat på det med.

Jag har också, tillsammans med assistenterna, planerat en vettig verksamhet som är anpassad efter Sandras behov, förmåga och intressen. För det som kommunen hade att erbjuda förutom att klippa i tidningar var att måla naglarna längst in i lokalen hon kräks av att vistas i, eller åka med när assistenten kör genom en biltvätt för att kommunens bilar ska bli rena. Men den här gnälliga morsan nöjde sig inte med den typen av ”verksamhet” och jag är ju ganska säker på att Sandra hade tröttnat efter en halv vecka, och vad skulle hon göra då? Måla en ny färg på naglarna? Nä, dom där cheferna kan tvätta sina bilar och måla naglarna bäst dom vill själva!

Okay då, kommunen har ordnat en lokal som Sandra kan vara i, men det är också det enda dom har gjort. Faktiskt. Och deras plan är inte att anpassa till Sandra, utan dom behöver lokalen till andra personer som kommer inom kort. Det syns liksom på alla andra anpassningar som görs där, och som redan påverkar Sandra negativt. Hennes anpassningar är inte viktiga, och det måste ju bero på att dom räknar med att hon inte kommer vara kvar. Eftersom hon inte klarar andra människor, och eftersom dom tänker skita i det.

Vi är så tacksamma över Sandras assistenter som gör ett fantastiskt jobb och tycker att Sandra är viktig. Måtte vi få klart med en bostad snarast, så dom har nånstans att ta vägen och Sandra slipper stressen. Måtte hon få byta kommun så hon får ro och orkar utvecklas igen.

Och måtte dubbelbemanningen gå igenom. Annars vet jag faktiskt inte.

.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så tråkigt att de inte förstår och erkänner behovet.
I ett sånt läge kan det vara bra att någon annan tar över eller är med,det brukar bli annorlunda möten då har jag märkt (det beror på att de omedvetet inte lyssnar på föräldrar utan de har en massa fördomar som de inte ens vet om...).

När du berättar om DV då blir jag inte jätteöverraskad tyvärr...tror nog det är lite si och så i många kommuner.
Hanna ska ju få börja,när hon är frisk nog och förstås om det visar sig vara en verksamhet hon klarar.Är det inte det så mår hon bättre av att vara hemma och göra anpassade aktiviteter med assistenterna.
Apropå det så har hon utökat med en (ibland två) aktiviteter nämligen "städa" som innebär att hon tar på sig ett städförkläde och sprayar speglar och assistenten torkar torrt.Hon tycker det är kul!
Ibland gör hon "laga mat" som oftast innebär att hon pytsar i ingredienser i en skål och assistenten gör resten (även där har hon ett särskilt förkläde i en låda).Där kan vi utveckla mer,det svåra är att hitta rätt grejor bara.

För Hanna är dubbelbemanning svårt,vi tränar på att hon vänjer sig med att ha två assistenter där just nu och resten får komma senare.
Därför har jag (god man) inte ansökt om dubbelassistans dygnet runt men vi har istället skaffat trygghetslarm så att assistenten kan kalla på hjälp vid behov (främst tänkt för att få upp Hanna efter ep-anfall).

Maten hos Hanna är enkel,går snabbt att laga.Matvaror kommer hem med varudistribution (hemtjänstinsats) en gång/vecka,assistenten beställer (har gjort en lista) och Hanna har en egen lista med bilder där hon väljer lördagsgodis.

Nu ska jag fortsätta vila efter senaste tidens jobb,sjukhusvistelse med hotellsovande med mera så behövs det (har inte varit hemma en hel dag på tre veckor)!
Ha det bra och håller tummarna för er!
Annette

Bellan sa...

Jag morrar högt när jag läser här....
Styrkekramar så du orkar kämpa vidare! Det känns som det är ni och vi mot världen eftersom vi nu också tvingas in i samma karusell.....

//Bellan