Igår morse
hände något som gör oss än mer övertygade att vi är på rätt spår med våra nya
planer. Jag vill, för Sandras integritets skull inte skriva vad det var som
hände, men det var ett enormt kliv bakåt. Så stort att jag blir orolig över hur
långt det har gått, och hur lång vägen tillbaks blir. Men nu är det stopp med
stresspåslag och aldrig mer att vi kommer låta kommunen gå så här långt igen.
Tack och lov att Sandra har världens bästa assistenter som kan anpassa så bra.
Det kommer nog ta tid, men från nu finns förutsättningarna och det kommer bli
bra igen.
Jag vill
inte lägga mer energi på det som varit, men samtidigt har jag svårt att släppa
det om jag inte gör nåt. Det känns rent ut sagt förjävligt att cheferna ska
sitta och anse att dom har anpassat så bra, när Sandra får ta den största
smällen som dom inte ens ser.
Skulle dom
bara säga ”Det är komplicerat, och vi har inte dom resurser som Sandra kräver,
men vi vill försöka göra det så bra vi kan tillsammans med er föräldrar, så
Sandra får må så bra det går” så hade det ju varit bra. Dom försöker ju fasen
inte ens! Jag kräver inte att det ska finnas alla resurser i världen, men vi
måste ju försöka samarbeta och hitta lösningar istället för att bara stjälpa
alla försök vi gör. När det inte ens handlar om pengar alla gånger.
På första
dv tog det två månader att bryta ner Sandra. Den här gången har vi hoppats att
det ska bli som dom lovar vid alla hundra möten, så vi lät det gå för långt.
Efter tre månader får Sandra ta största smällen, och vi får ta konsekvenserna.
Och cheferna sitter och tror att dom har anpassat så bra :(
Vi får väl
hoppas att det hela leder till att dom åtminstone förstår behovet av ”särskild
anpassad bostad” Det är där vi får lägga vårt krut nu.
Må så
gott!
.
4 kommentarer:
Usch! Jag blir sååå illa berörd av den här historien. Jag vet ju vad som hänt Sandra och det gör mig så ledsen så tårarna vill komma fram när jag läser detta inlägg. STOR SKAM till den skyldiga kommunen!! Tur att Sandra har sina fantastiska föräldrar i det här läget.
Hoppas nu bara att det inte tar alltför lång tid innan Sandra är på banan igen! Tänker på er!
Största saknarkramen till dig idag! ♥♥♥
//Bellan
Det är nog dags att ta klivet ut i media. Kommunen verkar ha noll koll och ingen som helst vilja att försöka ens...
Tur för Sandra att hon har er i sådana lägen, som även om det är tuffare en tufft orkar kämpa en bit till 💗 Kramar i massor 💗
Hej, jag vill informera om att denna bloggare stulit inlägg från dig och publicerat som sina egna igår här: http://miamiamia.bloggplatsen.se/
En mamma, fru som berättar om min vardag: med hel sjukersättning, gift, två barn varav den yngsta har utveclingstörning. Liksom jag har asberger, autism, utvecklingstörning. Bor på landet vid en vacker sjö. Välkomna hit! Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se
Skicka en kommentar