Det var en
nöjd tjej som kom hem igår, om än lite skör. Men det var ju inte så konstigt
efter att halva veckan gått, med en del nyheter dessutom. Det är ju första
”nästan hela veckan” utan morsan. Jag jobbar bara fredagar nu, och snacka om
massa ledigt plötsligt :)
Det har
gått bra för alla så här långt och det känns helt fantastiskt skönt. Sandra
verkar må mycket bättre igen, och vi hoppas på det bästa. Det går ju lite upp
och ner med det där, men känns inte så värst oroväckande just nu iallafall.
Göran ringde och bokade jobbet han tänkte tacka nej till, och vi tror nog det
ska funka att han åker iväg några dagar. Blir inte Sandra väldigt dålig så är
hon ju på korttids undertiden, och då är det inga problem alls. Det är ett tag
kvar, men jobbet behövde bokas så nu får det bli som det blir.
Eftermiddagen
och kvällen gick bra och Sandra var pigg och glad, med glimt i ögonen och full
av bus. Gott!
Så mycket
mer har jag inte att berätta just nu. Sandra ska på gympa idag och här hemma
blir det larmservice med battericheck. Så ska vi passa på att fråga om vi måste
ha vår fasta telefon kvar eller om vi faktiskt kan skippa den, innan Göran
ringer och antingen säger upp den eller felanmäler den, eftersom den inte
funkar längre. Larmet är ju kopplat till telefonen, och det är väl enda
användningen vi har av den, förutom att en och annan försäljare hör av sig på
den telefonen ibland, och det kan vi klara oss fint utan.
I
eftermiddag ska handläggaren från F-kassan besöka verksamheten för att se hur
det fungerar med dubbelbemanningen innan det utreds om den får vara kvar. Efter
det kommer dom hit och vi ska ha möte om det. Att behovet finns råder ingen
tvekan om, så jag är inte jätteorolig, men man vet ju aldrig. Det är ju en
väldigt speciell lösning vi har, och det beror på vad reglerna är. Men den oron
tar vi om den behövs, för jag vågar inte riktigt tänka så långt utan hoppas
istället att det får fortsätta vara bra. Det är mycket som står på spel.
Må bäst!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar