Det har
varit lite full fart här, på ena eller andra sättet, så jag har inte hunnit få
ihop det här inlägget förrän nu. Men den som väntar på nåt gott… ;)
Morgonen
igår var bra och allt funkade som det gör på bra dagar, förutom lite svårt i
trappan ute bara. En glad tjej som längtade efter sina älskade assistenter och
gympa-dagen.
Vid lunch,
knappt en timma innan besöket från F-kassan gav Sandra upp. Bästa assistenterna
försökte få i damen tugg-alvedon, men hon vägrade. Och vägrar Sandra så gör
hon, liksom. Typiskt! Andra försöket med F-kassan som slutade på samma sätt,
men förra gången hann vi ringa och avblåsa allt. Den här gången var ju
handläggaren redan påväg och ingen hann ringa runt i kaoset som uppstod. Är
Sandra dålig så har man att göra ändå, om jag säger så.
Ska man nu
hitta nåt positivt i det hela så var det väl att handläggaren fick se hur det
är ibland, för det är ju en del av vardagen det med. Men syftet med besöket var
ju att se hur dv funkar när det funkar, och det sprack ju.
Gästrum omgjort till mötesrum |
Mötet blev
av iallafall, och assistenterna fick berätta hur en vanlig dv-dag oftast ser ut
när den funkar. Handläggaren var nöjd men lite ledsen över att hon inte fick
möjlighet att se Sandra, för det har hon aldrig gjort. Vi sa att hon gärna får
komma till dv en annan dag så vi får väl se om det hinns med. Det är dock lite
bråttom med det här, eftersom tiden börjar rinna ut. Nu håller vi tummarna att
det går bra. Några andra lösningar har vi inte till Sandra.
Chefen för
dv hade tydligen förhinder, vad hon nu skulle där att göra? Men hon skickade en
annan chef som vi har ungefär lika lite förtroende för, nämligen den nya
korttids-chefen. Sen han började funkar ju inte korttids heller som förr, även
om den duktiga personalen försöker så gott dom kan.
Hursomhelst
så hade han försökt stövla in där och ville väl träffa Sandra, som gallskrek
för att hon höll på att däcka. Så han stoppades av assistenterna (hehe!) Senare
skickade jag ett lite halvbeskt mail till honom om att ifall han vill träffa
Sandra, för att förstå bättre vilka anpassningar hon behöver (!) så måste det
planeras noga först.
Håhåjaja,
det finns folk till allt! Men jag fick bästa beskedet igår också! Vi kontaktade
ju en anhörigstödjare för vi kände att ingen i det där kommunhuset lyssnade och
försökte hjälpa oss. Så hon fixade en ny LSS-handläggare åt oss! Supertack för
det! :) Nu vet vi inte vem den nya är, men värre kan det ju knappast bli
iallafall.
Nåja,
tillbaka till gårdagen. Väl hemma lyckades Göran, efter en hel del trugande,
att få i Sandra två Alvedon. Ja, sen var det full fart på damen igen! Det höll
i sig hela kvällen.
Idag
skulle jag ju få jobba, var det meningen. Ja, jobba får jag ju, men hemma
istället för på dv som det var tänkt. När jag väckte Sandra imorse var hon vit
i ansiktet och höll sig i väggen. Det snurrade i huvet och jag trodde hon
skulle svimma ett tag. Så vi har förstås en hemmadag här, och jag hoppas att
damen tänker somna en stund i soffan. Det här mellanläget då hon är för trött
för sig själv, men vägrar vila är ingen höjdare för nån.
Sandra
blev förstås arg när jag sa att det inte blev nån dv idag, men när jag
berättade att jag följer med på måndag blev hon glad och sa ”Måste vila, orka
med måndag, mamma följa med” Härligt att hon inte har tröttnat helt på morsan
än ;)
Göran har
andra ärenden. Husbilen ska in på lagning, och mitt i alltihop fick han akut
tandvärk. Det är som det är, men blir ju lite krångligare när vi har svårt att
göra nåt annat än att sköta våra jobb. Men det får ju lösa sig, som allt annat.
Jag får
väl önska er en skön helg, för det är ju redan fredag. Må så gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar