Vardagslängtan och bästa taxin

Förmiddagen igår fortsatte i legots tecken. Sandra gör alltid saker väldigt intensivt i perioder, och just nu verkar det som att det ska bli en legoperiod. Det gör ju inget för det är roligare än att knyta upp och trä om ”alla jättemånga” halsband om och om igen som vi har ägnat oss åt den senaste tiden.

Det var en ganska lugn förmiddag, men lite skörhet märktes under ytan, så jag fick gå ifrån lite då och då för att inte trigga igång nåt. Det var nog mest längtan till skolan som låg och lurade under det annars goda humöret.

Efter maten tog Göran en biltur med damen så jag hann förbereda kvällen och morgondagen undertiden. Han har ont i ryggen, men jag tackar för den lilla avlastningen som underlättade packningen och det som behövde fixas iordning.

Jag hann precis duscha klart innan dom var tillbaks och då kom låsningen och stora utbrottet, så jag var väldigt tacksam över att jag inte stod kvar i duschen när det bröt lös. Då krävs nämligen närvaro och inga snedsteg eller andra överraskningar (i form av en mamma i duschen, t.ex.)

Efter ungefär halva utbrottet lyckades vi få in Sandra så slapp grannarna höra mer vrålande. Sen var det bara att vänta ut resten och agera i precis rätt tid för att reda ut om det var nån orsak som gick att reda ut.

Själva orsaken den här gången var ju att det låste sig när Sandra skulle kliva ur bilen och gå in, och det är inte nånting som vi kan ”reda ut” eftersom det beror på att hon känner krav på sig och inte klarar att gå just då. Men däremot kom hon på massa annat i utbrottet som vi kunde ”reda ut” när hon hade lugnat sig. Efter det var det lagom med film och ”klippa i kataloger” tills kvällsrutinerna började.

Resten av eftermiddagen och kvällen blev lugn, förutom små incidenter lite då och då när nåt störde mitt i klippningen. Men eftersom vi vet när vi ska lägga oss i och när vi ska gå undan, och hur vi ska göra i dom flesta situationerna, så blev det aldrig utbrott av den oron.

Sen kom ett meddelande om att det blir ridning i skolan för Sandra idag, och hon är ju lyckligt ovetande om att det fanns risk för nåt annat, och vi är tacksamma att vi inte behövde ändra på schemat.

Vi har inga stora planer för kommande ledighet, mer än att Göran har lite små ärenden. Så det blir ännu en skön ”bara-vara-helg” för oss. På nästa veckas ledighet är det möte i skolan och sen är det ju snart sommarlov. Jösses!

Fast vi har fritids kvar under sommaren, eftersom Sandra kommer gå kvar i skolan ett tag till. Sen har vi ju korttids också, så vi får lite avlastning, och Sandra får lite lagom sysselsättning, under lovet. Annars vetitusan om nån av oss hade stått ut…

Johannes mamma skrev att Sandra verkar tycka mycket om sin taxichaufför, och det gör hon verkligen! Vi har världens gulligaste chaufför och har haft samma hela tiden, förutom precis i början, och då funkade det inte alls.

När Sandra började i skolan, så åkte hon ju skoltaxi som alla andra, med olika chaufförer och fler elever, och med en väldig röra. Chaufförer som inte hittade utan frågade eleverna efter vägen, och som släppte av eleverna och åkte utan att nån fanns där och tog emot. Droppen blev väl när Sandra kom hem i en gammal skolbuss som saknade bilbälten! Då kontaktade en arg mamma lokaltidningen.

Precis i början hade Sandra inte fått sin rätta diagnos än, och det var mycket vi inte hade lärt oss, så när hon utbrottade sig igenom varje morgon och tjatade om vilken taxi, och vilken chaufför som skulle komma, och skrek att hon inte skulle till skolan, så fattade vi ju inte först vad det stod för.

När vi väl kom på det, och efter lite taxitjafsande (eller rätt mycket var det ett tag) så fick vi den här underbara chauffören som vi har haft sen dess. Om det av nån anledning är en annan bil än den vanliga, så ringer chauffören alltid och meddelar det så vi kan ändra på Sandras schema. Dessutom åker inga andra elever med i samma bil och det har fungerat problemfritt hela tiden.

Jag är väldigt tacksam över det, och trots förändringar så får Sandra nu behålla den fina chauffören under terminen hon har kvar i skolan. Det betyder jättemycket för oss.

Jag önskar er en fin vecka!

♥ Kram ♥