Härliga diskussioner och klämmande dörrar

Igår blev en riktig slappardag. Vi gjorde nog ingen nytta på hela rasten här, mer än det som vi alltid gör i form av förberedelser som måste vara klart innan Sandra kommer hem.

Jag mailade Jane och frågade hur hon tyckte att invänjningen går, för det är ju inte bara Sandra som ska må bra om det ska funka. Jane tycker fortfarande att det är roligt och att Sandra är en härlig tjej, och nu har hon fått smaka på ett par lite skörare dagar också, vilket ju är bra, eftersom det kommer att komma såna dagar då och då.

Det känns iaf väldigt bra från alla håll och det kommer säkert att bli kanon framöver. Man blir så glad när det kommer in folk i Sandras liv som bara är rätt J

Det var en glad och busig tjej som kom hem, så skörheten hon har haft den senaste tiden var borta. Det skrattades och tramsades så tillslut skrattade både Sandra och jag så vi nästan kiknade mitt i badrutiner och hårtvätt.

Hon är så härlig när hon är på det humöret, ja hon är ju alltid härligt, förstås, men ni fattar. Hon har humor och hittar man rätt så är det så roligt att skoja med henne. Man måste så klart kolla att hon förstår, men skoj på rätt nivå är fantastiskt härligt.

Mitt i alltihop råkade hon rapa ganska ljudligt, och sen skrattade hon ännu mer, och jag skrattade för att hon skrattade. Det är lätt att det slår över när hon blir sådär uppspelt, men det var äkta skratt och glädje rakt igenom. Sånt fyller på dom glada ”mamma-batterierna” ordentligt J

Sen frågade hon vad det skulle bli till frukost som idag, och jag svarade att hon får välja frukostbilder själv när hon sätter upp sitt schema. Då funderade hon en stund och sen sa hon ”Varför finns det ingen kak-bild?” Kluriga unge!

Det är mycket som rör sig i Sandras huvud mest hela tiden, och ibland kommer det ut lite funderingar utan att man fattar kopplingen. Men jag förundras ofta över hur hon kan förklara tills man förstår vad hon menar, och när hon förstår att man inte förstår, liksom. Rätt fantastiskt med tanke på dom begränsningar hon faktiskt har.

Igår hade vi en del diskussioner och en väldigt mysig ”funkar-dag” Bl.a. sa hon ”Gösta har frön på kinden” Jag fattade ju ingenting och frågade det jag hörde ”Har Gösta frön på kinden?”

Eftersom det inte var det hon menade så sa hon ”Frön… som katten har.. pinnar bredvid nosen” Nu fattar ni vad hon menade va?! J Gösta var ingen person i skolan eller på korttids, utan grävlingen i barnprogrammet ”Doris och Gösta” eller ”Abrakadabra” som det egentligen heter. Fröna var känselspröt, så det var inte frön hon sa, utan spröt. Smart förklaring där, med katten, tycker jag!

Så har hon ofta gjort, faktiskt. Varit riktigt duktig på att förklara på ett annat sätt, med andra ord, så man tillslut kan lista ut vad hon menar. Det kräver förstås 110% uppmärksamhet och tänkande från den som lyssnar, men hon är riktigt bra på det där när hon är på det humöret.

Jag minns ett typexempel på det en gång när hon var liten. Nu var hon ju sen i både utveckling och tal så jag minns inte riktigt i vilken ålder hon var, kanske typ tre sisådär. Hon tittade på tv och sa ”Kool” Jag trodde hon sa Kjol och svarade ”Kjol? Nej jag ser ingen kjol”

”Kool” sa Sandra och pekade på tv:n. Jag fattade ingenting. Det var en tjej på tv:n, men hon hade inte kjol på sig. ”Nej, hon har ingen kjol” sa jag och Sandra var tyst ett tag och sen sa hon ”Sandaler”

Ahaa!! ”Du menar skor” sa jag, och så var det ju, tjejen hade skor, och skor har Sandra alltid älskat, så klart var det skorna hon menade. Smart av Sandra att förklara det med en annan sorts skor, måste jag säga!

Hela eftermiddagen och kvällen var precis sådär härligt och busig med en sprudlande glad tjej. Alla rutiner gick jättebra med glada miner utan att slå över när tröttheten kom.

Det sista som hände var att hon slog igen sin dörr, med tummen i vägen. Så den glada dagen slutade i tårar och tröst en bra stund innan jag fick stoppa om henne och det kändes bra igen.

Iaf slutade hon gråta, bra vet jag ju inte om det kändes, men tummen gick iaf att vicka åt alla håll så det var nog ingen större fara med den. Lite synd om Sandra var det, men det var ju bra att det inte blev värre.

Idag verkar humöret fortsatt bra, och tummen ser fin ut. Skola för Sandras del och ännu en slappardag för Göran och mig, tror jag. Det ser iaf inte ut att bli nåt vidare cykelväder idag heller.

Jag önskar er en skön dag, hursomhelst, och trevlig helg!

Kom ihåg att kika in på Neurobloggarna.

♥ Kram ♥