onsdag 24 november 2010

Lite svar


Frågor uppskattas, tack så mycket! Här kommer lite svar då.

Lenaeff tar upp det där med att veta hur man ska göra. Att hon tycker det är svårt att hitta rätt. Ja, det är sånt man lär sig efter hand, och det tar tid. Jag bloggade inte under den svåra tiden… Men jag skrev mycket för egen del och det har alltid varit lite läkande för mig att skriva.

När Sandra fick sin diagnos visste vi i stort sett ingenting om autism. Vi kände inte ens Sandra ordentligt. Nä, inte utifrån hennes svårigheter. För det går inte att jämföra med den vanliga utvecklingen och det är mycket som är annorlunda. Saker som man inte gör med ”vanliga barn” måste man göra med Sandra. Det har tagit lång tid att lära känna henne.

Bellan undrar om Sandra gillar att ha tända ljus. Jodå, det går bra :) Hon är däremot inte så förtjust i att det står otända ljus på bordet, för hon gillar inte snören och trådar… och inte veken heller…

Pernilla Be skriver om att hennes flicka älskar julen och det gör ju Sandra med. Men hon klarar inte av den. Så tyvärr får hon inte uppleva det hon älskar, för då blir hon sjuk. Och så får hon utbrott som varar över allt det roliga…

Men man kan ju älska julen fast man har autism. Däremot har många, dock inte alla, svårt med alla förändringar som julen för med sig.

Agneta undrar om hur det går med alla paket och det går väl sådär. Men det kan vi inte ta bort för det skulle Sandra sakna för mycket. Hon älskar paket och många ska det vara. Men visst blir hon stressad av det. Hon blir stressad före jul och på julafton är det värst. Men genom åren har vi lärt oss att tona ner, så det går bättre och bättre.

För flera år sen, innan vi hade lärt oss hur Sandra fungerar, så skrek hon mest hela julafton. Då gjorde vi ordning julgranen dagen före, och la julklapparna under den. Men det gick ju förstås inte och det märkte vi också ganska snart. Det var bara att ha julklappsutdelningen före frukost!

Efter det la vi inte fram paketen utan hade dom i garderoben och tog inte fram dom förrän det var dags att öppna. Då kunde vi fortfarande hålla hemligt vilken dag det var ända tills vi skulle ta fram paketen, vilket inte går längre för Sandra har blivit så medveten att hon vet när julafton kommer.

Julgranen stressade också och tillslut fick vi klä den på julaftonsmorgonen och ha julgransplundring på juldagen. Men ganska snart skippade vi granen helt och sen har vi fått plocka bort mer och mer vartefter och i år ska vi inte ens ta fram adventsstakarna eller nån julstjärna i fönstren. I år blir det bara julmat och julklappar och än så länge är Sandra iaf lugnare än hon brukar den här tiden.


Idag ska vi handla medan Sandra är i skolan och sen har jag samtal att ringa. Ha en skön dag, ni som kikat in!

Kram!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Go´morron goa vän!
Vad fint att du delar med dig så frikostigt av erat liv, tack! Lätt att gå bet på vad de utlösande faktorerna är, men skönt att veta att det inte bara är mig det händer på. Att det tar tid att lära sig, för det är ju så lätt att få dåligt samvetenär man märker hur fel det blir. Det är ju så mycket de uppfattar annorlunda som man inte tänker på.
Där finns ju en hel del att önska av landstinget/samhället, vad gäller information när man får diagnosen.
Jag kan ju tycka att det känns som om de tycker att de gjort sitt när de gjort utredningen, sen får man klara sig bäst man kan...

Skönt att SAndra fortfarande är glad, trots att det inte är långt kvar till jul. Hoppas att du äntligen får fatt i någon som kan svara på dina frågor idag.
Ha en fin dag du med min vän//Kramar Lena

Maritha Qvist sa...

Godmorgon Nina!
Jag undrar hur de gör på skolan och korttids med julföberedelserna? Tonas det ner där också så det blir lugnare för Sandra?
Skönt att ni märker att hon är mindre stressad när ni tonat ner det.

Ha en fin dag vännen!

Kram Maritha

Unknown sa...

God förmiddag Nina!

Ja jag har hört om att många autister blir så stressade just för att det händer så mycket denna tid. Också när det är presenter odyl.
Man får precis som ni säger, anpassa.

Visst är det synd, att de inte kan njuta som vi andra över stämmningen.

Men, det är just den som blir för mycket..och det måste man ju bara aacceptera.

Kramar om!

Mia sa...

Ja men klart hon vill ha paket:-) Och det är en svår balansgång med hur mycket ens barn orkar med. Tur att ni hunnit bli experter på Sandra vid det här laget. Kramar Mia

Annelie L sa...

Skönt att ni har hittat ert sett att fira jul på så att Sandra mår så bra som möjligt, även om vägen dit har varit lång med många olika försök för att hitta rätt.
Hoppas hon kan få känna sig lugn och harmonisk åtminstone en bra bit in i december.
Kram

Annika N sa...

Skönt att det är jul-lugnt än så länge, men det måste vara stressigt för er med att som för klä granen på julafton så då var det kanske bra att ni tog bort den. Kul att Sandra gillar lite paket iaf.

Ha det gott !!! Kram Annika

agneta sa...

Något jag undrar är om ni fortfarande "provar er fram" vad gäller julen, eller är det detsamma som ni tycker fungerar? Som jag har förstått så verkar Sandra kunna acceptera vissa saker bättre och bättre med åren? Eller har jag fel? kram Agneta

Photo by Maria sa...

Hos tjejen jag jobbar med så måste alla saker upp på samma gång, stjärnor, stakar, tomat osv.. För bättre med EN STOR förändring än flera små.. Tjejen jag jobbar med har ju autistiska drag och det märks just vid sådana förändringar.. Visst hade vi kunnat låta bli att sätta upp något men Det funkar ju bättre och bättre för vart år så då fortsätter vi göra som det alltid har gjorts.. Däremot funkar det inte att åka hem till mamman och pappan över julen för det blir helt fel med julgranen och hon blir arg, ledsen och frustrerad.. Så familjen kommer till henne på julen istället :-)
Tänkte bara dela med mig av hur vår tjej har det (med tillåtelse av mamman)

Kram Mia