söndag 21 november 2010

Belöning eller muta?

Jag fortsätter i ämnet belöningssystem, diskussionen fortsätter på fb och jag tycker fortfarande att det är bra. Men jag respekterar så klart att inte alla tycker det. Däremot anser jag att man måste tänka på individen och inte bara bestämma att en sak är bra eller dålig. För alla är olika och personer med autism är också individer.

Ett sätt kan aldrig vara bra för alla och det hävdar jag oavsett vad andra tycker om det. Dessutom finns det så många olika grader av autism och/eller förståndshandikapp att alla behöver olika mycket stöd. Förstår man inte vad som är bäst för en själv så behöver man hjälp för att nå dit.

Jag undrar om inte en del blandar ihop belöning med muta och bestraffning? Men det är inte samma sak och bestraffning hör inte hemma i mina tankebanor. Belöning vid speciella tillfällen och specifika svårigheter, men inte mutor för att få sin egen vilja igenom och inte ”du får inte lördagsgodis på lördag om du inte städar idag” Den typen av ”pedagogik” tar jag avstånd ifrån.

Tack för era tankar, ni som skrev. Det skulle vara lite intressant att höra tankarna från er som inte tycker om belöningssystem, om jag har några läsare som har andra åsikter. Det är alltid nyttigt och lärorikt att höra olika versioner på saker och ting.

Lenaeff skriver att det är svårt att hitta nån belöning som verkligen är belöning. Är det inte tillräckligt lockande så tappas motivationen. För oss är en liten chokladbit perfekt och under den perioden vi tränar så får inte Sandra nån sån choklad vid några andra tillfällen. Då tappar vi syftet med belöningen. Det måste vara nåt som hon verkligen vill ha och som motiverar henne att komma vidare.

Bellan skriver att dom inte kan använda belöningssystem för ofta, för även då tappas motivationen. Ja, det är samma för oss. Vi använder det väldigt sällan och bara när Sandra behöver motiveras att komma förbi en svårighet som vi vet att hon är mogen att klara.

Första steget är att kolla så Sandra är redo att anta utmaningen. Hon måste vara mogen för det och ha förutsättningar att klara det. Det får aldrig bli ett misslyckande! När vi toatränade, som jag nämnde lite i gårdagens inlägg, så gjordes det i yttepyttiga små steg och aldrig med större krav på Sandra än vad hon klarade av. Det gäller att vara lyhörd och observant på när det är läge att gå vidare.

Första steget var ju förstås att hon skulle vara mogen att sluta med blöjan. Innan dess tränade vi inte! När hon var mogen att styra det där själv så slutade vi med blöjan, men hon var fortfarande rädd för toaletten. Alltså, hon var blöjfri, men fick en blöja när hon behövde. Efter det började själva toaträningen och första steget var att gå in och ställa sig bredvid toaletten när det var dags.

Så fort hon var trygg i den nya situationen slutade vi med belöningen och lät det vara så ett tag. När vi kände att det var dags att gå vidare så blev nästa steg att hon lyfte upp locket på toastolen, och då fick hon belöning igen, tills hon var trygg och klarade det utan oro. Steget efter det var att, fortfarande med blöja på sig, luta sig lite mot kanten av toan.

Så höll vi på och det tog lång tid, men vi lyckades få bort hennes rädsla för toaletten och vi lyckades få bort blöjan. Den största vinsten gjorde Sandra själv, för det är hon som mår bäst av att slippa blöjan! Det var inte för nån annans skull vi gjorde det och hon förstod inte varför och kunde inte föreställa sig hur det skulle vara att bli av med blöjan. Utan belöningssystem hade vi inte nått det målet.

Nåja, nog om det för nu. Ni får gärna ha andra åsikter, förstås.

Gårdagen var en mycket lugn och bra dag. Sandra var pigg och glad mest hela dagen och vi hade lagoma aktiviteter och minimalt med dötid. Precis som det ska vara för att få en lugn dag. På förmiddagen hjälpte jag Sandra att göra pizza.


Med broccoli och ädelost… Den gillade vi allihop!


På eftermiddagen fick Sandra följa med Göran ner i källaren och spackla. Hon bara älskar såna lagom svåra uppdrag och var så mallig så! Ja, förutom att det blev lite kladdigt, och det är hon inte så vidare förtjust i, men stoltheten över att spackla tog överhanden.


På kvällen var det chipsmys som alltid på lördagar och när Sandra kommit i säng slappade vi i tv-soffan. Mer hände inte och idag vet jag inte vad det blir för påhitt. Sandra vill gå ut så vi får väl se om det är väder för det. Hon gillar inte när det är halt och troligtvis är det just det ute nu. Men nåt hittar vi på för att få dagen att gå :)

Må gott!
Kram!

6 kommentarer:

Annelie L sa...

Hejsan, du vill gärna höra åsikter från de som inte tycker som du i detta med belöningssystem. Tyvärr kan jag inte ställa upp där, för jag tycker precis som du, inte bara när det gäller barn med autism, utvecklingsstörning eller någon annan diagnos. Även fullt friska barn kan ha fobier för tex toaletter eller något annat och då är belöningssystemet bra att ta till för att komma över svårigheterna. Men naturligtvis får det inte vara en muta eller nåt slags hot med att ta bort belöningen om man inte gör si eller så.
Pizzan ser mumsig ut, har aldrig provat med ädelost, men jag gillar ju själva osten så det är säkert gott på pizza också. Ha en jätte fin söndag<3 Kram Annelie

Mia sa...

Vi vuxna använder oss av belöningssystem hela tiden. Man motiveras av lön för att gå och jobba(bl a). Fredagsmys och ett glas vin efter en jobbig vecka? Kaffet med kakan på em? Vi "unnar oss nåt fint" om vi slutat röka? Är vi mutade att gå och jobba ? Tror de flesta funkar så....och varför är det annorlunda med barn?

Maritha Qvist sa...

Oj vad den Pizzan verkade smarrig, god kombination med ädelosten och broccolin!

Kram Maritha

Pernilla sa...

När blev sandra bjöfri?

Anonym sa...

Hej vännen!
Jaa du det är inte så lätt ibland. Och gränsen mellan muta och belöning kan ju vara hårfin ibland. Men om det når ett syfte som är bra för individen kan det väl aldrig vara fel.
Är det något superviktigt, som att ta medicin tex, då måste man ju muta/belöna om det inte går på annat sätt.
Skönt att Sandra fortfarande är glad & harmonisk. Kul att hon tycker så mycket om att hjälpa till, trots att hon blir kladdig, hi hi!
Kram och hoppas att Sandras goda humör håller i sig...
Lena

Anonym sa...

Synd ni inte bor närmre, för då kunde hon hjälpt oss i köket <3 DET hade iaf jag gillat, att få hjälp med spackling o allt "slavarbete". Kul att Sandra gillar att hjälpa till. O vad gäller belöning/muta.... vad kan jag säga. Du/ni tänker så klokt, så rätt. KRAM Mona