måndag 1 november 2010

Att bereda vägen

Ojoj, vilken skör dag vi hade igår. Ojoj, vad trött man blir efter en hel dag med ”steget-före-tänk” mest hela tiden. Ja, ”steget-före-tänk” måste vi ju alltid ha, men vi kan ju slappna av lite mer när Sandra mår bra och är lugn. Sköra dagar går man på helspänn varje sekund, och det tröttar!

På förmiddagen kom det första ordentliga utbrottet då Sandra skrek tills hon kräktes. Det som utlöste utbrottet var att jag inte kunde komma NU när hon ropade, för jag var tvungen att avsluta det jag höll på med i köket.

Det tog väl max en minut för mig, så det var ju inte så att jag övergav henne, precis. Fast nu fick ju Göran ta över mitt lilla avslut i köket och jag fick springa och hämta en bunke och våtservetter istället…

Efter maten fick Sandra hjälpa Göran lite i källaren med att tömma ett av förråden där. Så hon körde grejorna på en pirra och lastade av allt i hobbyrummet. Såna uppgifter gillar hon och det är lagoma krav när hon är skör.


Medan dom pysslade i källaren så förberedde jag pizzabaket vi skulle ha till middagen senare. Vi hade ju planerat det till en lördag, men ändrade planerna för vi behövde ha lite lagom sysselsättning. Pizza är ju bra på det viset att det går att anpassa svårighetsgraden efter Sandras ork. Idag förberedde jag allt noga så Sandra bara hade att lägga på pålägget sen.


Efter maten kom nästa utbrott när det var dags för badrutinerna. Det tog sin lilla stund men gick vägen tillslut. Senare, när det var sovtid var damen uppe i varv och balanserade på gränsen mellan hysteriskt skratt och tårar… Men det gick bra hela vägen, pjhu!

Det var Görans tur igår kväll och då brukar hon busa lite extra… :) Så sa hon till Göran ” Jag tycker det är riktigt kul att busa med dig” Haha, goa unge! Glad ändå, så trött hon var..

Lenaeff hade lite funderingar kring det där hur det liksom kommer sig att det går bra ibland och åt skogen ibland. Som när tv:n slocknade häromdagen, och Sandra fixade det utan utbrott.

Ibland har man ju ingen aning om vad det är som orsakar reaktionerna. Men en sak vet jag med säkerhet, och det är Sandras mående. Mår hon bra, så fixar hon mycket mer. Är hon skör så blir allt svårare och jobbigare. Men så kommer en sån där händelse, som tv:n, då ju Sandra egentligen var både trött och skör efter frissabesöket tidigare under dagen. Ändå kom inget utbrott.

En annan sak som påverkar hur reaktionen kan bli är ju mitt sätt att hantera situationen. Är jag själv lugn så har man mycket att vinna. Kommer man snabbt på en ”plan B” så går det ibland att avstyra i tid. Att den där händelsen med tv:n gick bra, berodde troligtvis på min reaktion och att jag var beredd direkt. Styrde vidare och behöll lugnet, liksom.

Mib undrar om ”det där med smöret på mackan” kan ha att göra med Sandras motorik. Men jag tror nog mest att det beror på att lära sig ”lagom” för hon kan både bre och skrapa av, rent fysiskt. Hon klarar det ibland, ett tag, men sen glömmer hon och det blir ett berg av smör igen.

Att öva på just det är svårt, eftersom Sandra inte fixar att jag visar och lägger mig i. Så antingen får jag låta henne sköta det själv eller så får jag bre och förbereda innan jag väcker henne.

Även Thomas skrev om det där med smöret, att det är så stort när våra barn kan själva. Och det är det verkligen! Det är enormt! Mycket större än för dom barn där såna saker liksom är självklara… Det är en stor lycka när våra barn kan själva, man vill berätta det för hela världen :)

Och för det mesta kan jag låta det vara, för det stärker henne att ”kunna själv” men ibland, när det t.ex. blir ohälsosamt, så känner jag att jag måste vägleda lite. Jag vill inte att hon äter två mackor varje dag med ett berg av smör på, för det finns risk för framtida sjukdomar som jag inte vill bidra med för hennes del. Jag vill inte heller bidra till att hon blir överviktig, jag tycker att hon har det nog så jobbigt ändå.

Så i det här fallet så känns det bättre att förbereda och förhoppningsvis lär hon sig hur det ska se ut när det är lagom med smör. Vi får helt enkelt testa lite då och då för att se när hon är mogen att bre själv.

Ni som är uppmärksamma har sett att jag har fixat undermenyer här ovanför, med hjälp av Lenaeff, som har bloggen VITA VOX. Tack Lena!

Nu gäller det bara att komma på nåt att fylla undermenyerna med… Förslag tas tacksamt emot :) Jag tänkte att dom skulle innehålla nån slags översikt för nya läsare att kika in på för att få en liten bild om vad det är för en blogg dom har kommit till. Eller nåt…

Nu börjar höstlovet och Sandra har fritids bokat hela veckan, i den mån hon orkar, och vi börjar med korttids till onsdag. Fritids och korttids är samma ställe, tryggt och bra på alla sätt och vis. Vi har inga planer, än så länge, och det är skönt för jag känner mig lite trött efter helgen.

Jag önskar er en fin dag och bra vecka!
Kram!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Godmorgon vännen!
Tack själv!
Låter som ni hade en ganska härlig dag igår, trots vintertid och allt. Hoppas det går lika bra idag.
Ja, det är ju sant att ens egna reaktioner på det som händer har stor betydelse. Är man trött och har mindre tålamod än vanligt märks ju det direkt på gensvaret man får.
Det kanske är att de känner att man bli överraskad som gör att de kommer av sig och utbrotten uteblir när det inträffar något oväntat. De vet helt enkelt inte hur de ska reagera och då reagerar de inte alls. Eller iallfall mycket lite.
Ja jag kan tro att ni blir glada när Sandra lär sig något nytt. Det är faktiskt roligt att läsa om också,när man följer er här!
Skönt att inte ha några planer ibland, det behövs när man inte kan slappna av i vardagen.
Kram Lena

Annelie sa...

Gud vad underbart att Sandra börjar säga mer och mer ihopsatta långa meningar och verkligen vet vad de innebär.
På denna stund jag har känt dig och din familj tycker jag det verkar som det har gått rejäla steg framåt.. *sååååå glad för er skull*

Kramar om lääänge till en go vän.. <3 <3 <3

Patricia sa...

Tänkte på det här med smöret på mackan ... skulle det funka med en bild på en macka med lite smör på? eller att du brer en macka med lite smör och hon får bre den andra själv? .. bara en tanke som slog mig, vet ju hur duktig du är med bilderna.

Hoppas Sandra piggnar till orkar Kortis och att ni får sköna lediga dagar!!

Kram Patricia

Unknown sa...

Hej!

Npf-familjen här! Jag kunde inte låta det gå alltför länge innan jag tittade in hos er! Jag har inte hunnit läsa så mycket, men reagerade väldigt när jag läste texten till din profil. Jag blev så glad! Så positivt!! Min pojke har ADHD och jag kastas mellan hopp-förtvivlan och mellan negativt och positivt tänkande och jag måste bara säga att det klickade till när jag läste. Min tanke var: Oj, tänk, så här kan man ju också se på det!!!! Du har gett mig en aha-upplevelse idag och jag ska försöka så långt det går att tänka positivt. Det finns ju faktiskt oerhört många positiva aspekter om man bara öppnar för dem. Denna blogg kommer jag att följa för den kommer verkligen ge mig något!

Tack för att du tittade in och gav mig denna möjlighet!

kram Npf-familjen

Annika N sa...

Kul att Sandra hade lite att pyssla med igår, vad duktigt att fixa pizza. Bra att det inte blev utbrott när tv:n pajade.

Ha en lugn & fin helg !!! Kram Annika

Photo by Maria sa...

Det där med skörhet kan man ju bara gå till sig själv, man blir (eller jag iaf) mer lättirriterad om man inte är på topp, har huvudvärk eller är trött tex.. Men så klart visar det ju sig på ett annat sätt på Sandra eftersom hon inte kan hejda sig när det blir galet hos henne..

Duktiga tjejen att köra saker och att fixa pizzan..

Kram Mia