Okul i jul och nagelnaken

Oron verkar det inte vara så mycket med längre, och det är ju skönt, för den tröttar väldigt. Trött är Sandra ändå, så det räcker. En massa nya moment som ska bli rutin och vana innan orken kan återvända.

Hon äter dåligt när hon är trött, så det blir lite av en ond cirkel när hon inte får lite energi för att orka med allt nytt. Men vi skalar av så mycket vi kan, och försöker få in lite nyheter i taget. Mer kan vi ju inte göra och det får ta den tid det tar.

Det är synd att det kommer en jul snart, och ställer till det ännu mer i orken. Julen är den absolut värsta tiden på året! Inte för att jag ogillar julen, egentligen. Innan Sandra föddes så älskade jag den.

Men den stressar henne, även om hon älskar den hon med. Det är som med allt annat hon gillar. Ju mer hon gillar, desto mer stressar hon upp sig, och desto sämre klarar hon det. Så därför har vi ingen jul före julafton och går miste om det som är mysigt med julen. Helst vill jag bara att den ska bli överstökad så fort som möjligt, så det blir lugnt igen. Julefriden, den tar vi när alla helger är över ;)

Nyårsafton är också en jobbig dag. Eller natt, snarare. Sandra sover inte så mycket den natten och blir väldigt övertrött och stressad av alla raketer. Tänk om man kunde fly till nåt ställe där man slapp all jul och alla raketer, men det går ju inte att undvika det.

Damen kom hem nån timme tidigare än vanligt, vilket var skönt. Hon behöver landa lite innan kvällsrutinerna tar över, och dom tar extra lång tid nu när det låser sig mest hela tiden. Vi får återgå till dom vanliga tiderna så fort orken är tillbaks. Sandra har världens bästa assistent!

Det hade gått lite bättre på DV igår, än dagen före, och favvo-maten gjorde att hon åt bra, vilket nog också behövdes efter några dagar med dålig aptit. Tröttheten satt förstås där ändå, men kvällen funkade bra med sänkta krav och ungefär lika nerkortat som i tisdags. Går det att klara av dagarna någotsånär med hjälp av lite avskalade rutiner och lugnare tempo så får vi vara nöjda.

Jag tror min luft gick ur alldeles. Visserligen har jag väl känt mig ganska trött ett tag, men nu tror jag att jag har börjat slappna av mer, när jag ser att det funkar bra och Sandras ledsna nätter verkar över. Hon har inte gråtit något efter skolan i veckan, och det känns ju skönt.

Även om jag tycker det är jättebra att hon kan få fram känslorna, så har det varit jobbigt att se henne så ledsen och inte kunna hjälpa henne mer än att trösta så gott man kunnat.

Idag ska jag få ordning på naglarna igen. Tyvärr måste jag nog göra ett uppehåll sen, för mina naglar håller sig inte fina så länge att det känns värt pengarna längre. Efter två veckor hade 6 ”naglar” lossnat. Ja, inte naglarna, förstås, utan själva gelélacken.

Förut har jag bara limmat på dom igen, men det är inte så bra för naglarna så det kan jag bara göra i nödfall, och att gå och fixa dom två gånger på samma lön är uteslutet. Det är ju inte vidare snyggt att bara ha snyggt på hälften av naglarna i två veckor, liksom.

Nåja, inget nagelfix ger lite pengar på klädkontot istället. Hellre nakna naglar än naken kropp ;)

Hare bäst!

P.S. Liv med autism handlade om Daglig Verksamhet igår. Klicka HÄR om du missade det. Det var inte riktigt på Sandras nivå, men intressant och bra iallafall.

.