Tröttmössor

Nu börjar man komma tillbaks till livet igen, om än lite svag och darrig. Men imorse kunde jag äntligen dricka kaffe, och det smakade fint! Eller, kaffe och kaffe… Det var väl mest mjölk, men iaf. Det går åt rätt håll.

Gårdagen var ganska okay för Sandras del. Eftersom varken Göran eller jag orkade så värst mycket så blev det en väldigt lugn dag för Sandra med, men det var nog bara bra. Hon är trött än, det märker man så fort hon ska göra nåt annat än att vara ifred.

Lagom till nattningen fick hon ett utbrott och jag vet inte varför, men hon blödde näsblod. Kom näsblodet först så var det nog orsaken till utbrottet, men annars brukar det kunna bli näsblod av utbrott, och då vet jag inte vad som hände.

Sandra kan ju inte förklara det heller, så det bästa är att ge en trasa och låta henne vara ifred tills det går över, sen bara trösta och inte fråga mer.

När hon fastnar i nåt argt så där på kvällen, så tar ju nattningsproceduren väldigt lång tid. För man kan bara trösta när det har gått över, och det går inte så lätt över när hon är trött… Men det gick hyffsat bra iaf, och det känns viktigt att hon är lugn innan man säger god natt, för hon ska ju inte behöva ligga och vara ledsen då.

Natten blev lugn tillslut och damen tog sovmorgon, vilket nog behövdes. Även idag kommer att bli lugn och vi hoppas att Sandra orkar med DV kommande vecka. Att hon ska orka korttids också är inget vi räknar med, bara hoppas… Vi behöver liksom vila lite nu.

Världensbästa assistansbolag har hållit festplatserna åt oss in i det längsta, utifallatt. Men tyvärr måste vi skippa det. Vi ville ju verkligen, men orken är viktigare just nu, och med tanke på Sandras ork och oro så känns det väldigt osäkert att vi ska kunna stanna kvar. Det känns mer troligt att vi får ta en taxi från festen för att hämta Sandra, och det är ju inte precis avkopplande.

Nåja, man kan ju inte få allt här i världen, och nu måste Sandras inskolning på DV vara prio 1 tills hon är trygg. Annars får vi bara bakslag som blir ännu jobbigare för alla. Så en sak i taget, funkardagar för Sandra först, roligheter för oss sen.

Det var ju därför vi hade lite bråttom med vår egna resa, den första på 19 år, till Kroatien i höstas. För vi förstod att det inte skulle funka att göra så mycket sen, på ett tag. Den resan kan vi ha i minnet och plocka fram när vi längtar efter lite egen må-bra-tid. J

Ni får ha en fin söndag!

.