Igår var
ännu en känslosam dag för Sandras del. Väldiga känslor bryter loss här lite nu
och då. Jag trodde nog att det skulle dröja ett tag innan Sandra förstod vidden
av att skolan är slut, men hon bearbetar det för fullt.
Med jämna
mellanrum svämmar det över för henne och vi tar en ”sitta i knät-stund” med
tårar och tröst. ”Man får vara ledsen, det går över sen” känns lite bättre än
”Ta bort dumma ledsen, jag tycker inte om ledsen” Men, det är blandad kompott.
Ledsen för att hon saknar ibland och arg för att hon är ledsen ibland.
Det känns
ändå bra att hon är ledsen, för det hör ju liksom till när hon bearbetar och
tar in att hon har sagt hej då till halva hennes liv. Så klart att det är
sorgligt, det var hennes käraste personer. T.o.m. så att vi föräldrar har
blivit lite utkonkurrerade ibland. Och att aldrig mer få träffas är ju som att
mista något som betyder väldigt mycket. För gott.
Vi kan ju
inte säga till Sandra att hon troligtvis kommer att få träffa ett par av
lärarna framöver. Och vi kan inte åka till skolan och hälsa på, eftersom hennes
klassrum inte kommer vara kvar så som det har sett ut när Sandra har gått i
skolan. Det skulle bara förvirra och bli fel.
En av
lärarna kommer iaf att åka och hälsa på Sandra på DV för att ”knyta ihop
säcken” innan skolan är ett helt avslutat kapitel. Troligtvis nu i veckan.
Sandra skrivs ut från skolan sista november, så innan dess blir det iaf.
Det är
faktiskt helt otroligt så fint anpassad den här övergången har varit. Ingen
hade kunnat göra ett bättre jobb än vad alla inblandade har gjort. Jag känner
stor tacksamhet!
När Sandra
tittar i fotopärmen hon fick från skolan, så saknar hon bilder från
avslutningen, så jag har skickat in lite foton för framkallning som jag tänkte
fylla på med i slutet av hennes ”skola-pärm” Det känns som det är en del i
hennes bearbetning.
För övrigt
har hon varit ganska uppstressad över kommande vecka som ju är full av nyheter
för henne. Det är första veckan på hennes nya liv, med DV varje dag och Jane
som kör istället för taxi. Vi får väl se hur det går, men Jane är jätteduktig
och vet hur hon ska förbereda Sandra, så dom har redan rit-pratat om hur det
kommer bli med DV, bil och korttids. Det ska nog gå bra, men behöver väl en
inkörningsperiod, förstås.
Damen
somnade tidigt igår, men vaknade igen, ungefär när jag tänkte lägga mig. Jag la
mig ändå, men hörde ju Sandra i ”änglavakten” hela tiden. Hon somnade om lite
till och från, men har sovit oroligt och varit vaken mycket. Jag hann väl sova
i nån timme, eller så. Så det blir en ”rolig” dag med den ena tröttare än den andra. Vi har just klarat av morronrutinerna med låsningar och tappade tålamod och nu är det bara resten av dagen kvar ;)
Ha det
fint!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar