Tjoff-tjoff

Första dagen på ett nytt liv. En mycket jobbig morgon för Sandra som var skör och arg mest hela tiden. Allt tog en väldig tid och första låsningen var på toan, men tillslut kom kläderna på och håret blev borstat.

Vid frukostbordet blev hon sittandes och tiden den gick. Men hon fick i sig lite iaf, och det var ju bra. Tandborstningen hanns inte med, eftersom den extratid som är avsatt för eventuella låsningar varje morgon inte räckte imorse.

Men vi var ute i tid innan Jane kom och då blev det lite spännande med gladare miner. Dom kom iväg bra och jag hoppade in i duschen en snabbis. Sen hade vi en massa ärenden att hinna, och eftersom vi anade att ledigheten kunde bli avbruten närsomhelst, ville vi få så mycket som möjligt gjort.

Jane ringde frampå dagen och meddelade att damen var mycket trött, så vi bestämde oss för att skippa korttids den här veckan. Vi får helt enkelt vara glada om Sandra orkar DV så mycket det går.

När dom kom hem hade Sandra ont i magen och behövde gå på toa. Tänk vad duktig hon är! Vi ändrade om i kvällsrutinerna och tog toa och bad direkt, och efter det var damen gladare igen. Men, så klart fortfarande trött, så vi kortar ner kvällen lite, men hon orkar nog med DV som vanligt imorrn, tror jag. En dag i taget.

Nu har Göran tagit över kvällsproceduren och jag passar på att skriva ett blogginlägg. Jag tänkte nämligen inte gå upp den där extratimmen tidigare imorrn, för att hinna blogga och dricka kaffe innan Sandra ska upp. Jag känner att jag behöver den timmens sömn efter ett par oroliga nätter.

Jag vill avsluta med att tacka för kommentarerna jag får! Sen måste jag nog tona ner mitt lilla utbrott jag fick lite. Så farligt var det inte J Fast jag kände väl att mina känslor i min blogg måste få vara okay för mig utan att nån ska tala om vad som är rätt och fel. Lite så.

För det som är rätt för en kan vara fel för nån annan, men båda måste vara ok. Att säga vad man tycker, det gillar jag ju annars. Men inte att inte bli respekterad om man tycker och känner olika. Jag är ofta stöttande och förstående mot andra och vill ha den respekten tillbaks. Vilket jag får från mina vänner och resten behöver jag ju faktiskt inte haka upp mig på!

I vanliga fall gillar jag att höra olika syner på saker och ting, och att diskutera olika åsikter är ju sånt man utvecklas av, så det har jag ingenting emot. Det skulle bara bli tråkigt om alla höll med om allt man sa.

Jag måste säga att jag inte riktigt känner igen mig själv just nu. Ena stunden är jag jätteglad och nästa kommer tårarna. Men, det är väl antagligen inte så konstigt. Det går ju över, och till dess får ni kanske stå ut med lite känsloutspel J

Ha det så bra!

.