Då är
skolan slut på riktigt, och snart slipper ni läsa om mitt tjatande ;) Det är en
väldigt stor förändring och många känslor inblandade, så ni förstår säkert att
jag måste skriva en del om det.
Avslutningen
igår gick jättebra. Den bästa avslutningen vi har haft med Sandra någonsin, och
det känns ju så klart extra fint.
Pappas klocka på ena armen, och lärarens på andra |
Avslutningarna
har ju varit anpassade och gått ganska bra i alla år, ja iaf sen vi bytte skola
då… Men Sandra stressar alltid upp sig av alla tillställningar, så det har mest
varit en snabb-fika och avklarat inom en halvtimma. Men igår kunde vi sitta
ganska länge, och hann t.o.m. småprata lite.
Och titta
i den här fina fotopärmen som Sandra fick med foton på Sandra i skolan, lärarna
och eleverna.
Sandra var
i det stora hela lugn och ett litet leende skymtade då och då. En av lärarna
som har betytt väldigt mycket för henne, ville gärna att vi hör av oss om vi
behöver fler assistenter. Ja, på helger då, eftersom hon jobbar i veckorna. Men att vi vill!
Det känns
ju jättefint att ha kvar lite kontakt i fortsättningen. Även om vi inte just
har störst behov på helger (eftersom Sandras ork inte riktigt räcker) så vill
vi nog försöka hålla kontakten vid liv. Både med den läraren, och Maria, en
annan kär lärare som ju redan är assistent. Jag blir så varm om hjärtat. Det är
inte bara vi som kommer sakna skolan, lärarna kommer sakna Sandra också ♥
Väl hemma
packade vi upp det vi fått med oss hem och tittade igenom lite arbeten som
Sandra har gjort i skolan. Jättefina minnen J
När Sandra
hade varvat ner en stund i soffan sa hon plötsligt ”Herregud! Dom hade glömt
ballonger” Hahaha, goa unge! Några ballonger kom inte jag ihåg att det brukar vara, men det lät ju lite
roligt. Och Göran kom på sen att det nog var för att det brukar vara björkris och
ballonger utanför skolan när det har varit sommaravslutningar.
Efter
maten blev det lite grattande på vårt eget lilla vis, utan att göra det hela
alltför stort. Sandra fick godis och grattiskort, och den här fina
studentmössan som Elin har virkat, tack fina du!
Jag är så
tacksam över att det finns människor som bryr sig om Sandra. Eftersom hon inte
har någon släkt som bryr sig så betyder vännerna extra mycket.
Och jag
syftar inte på presenter nu, utan omtanke… Men det vet ni ju vid det här laget,
ni som känner oss J
När
avslutningen var gjord så kunde vi berätta om nästa förändring, nämligen att
vår fina chaufför slutar. Ja, skoltaxin alltså. Sandra har ju haft samma
chaufför i alla år, förutom precis i början då ingenting fungerade särskilt
bra.
Det är
också en mycket kär person och det kommer betyda en hel del ändrade rutiner.
Men eftersom Sandra inte riktigt förstår vidden av att saker och ting tar slut
på riktigt, så blev hon först mest överlycklig av att hon ska få åka Janes bil
fr.o.m. måndag.
Men sen
frågade hon varför och då passade jag på att ta det lite mer på ”Sandra-vis”
och sa att vi ska säga hej då till chauffören. Då kom tårarna, och saknaden
över både chauffören och skolan på samma gång, tror jag.
Efter
nattningen sen så blev Sandra ledsen igen. Hon fick sitta i mitt knä en stund
och hon sa att hon längtade efter fröknarna i skolan. Efter en del tröstande så
lugnade det sig och sen har det gått bra resten av natten. Det kändes trots
allt lite bra att det kom en reaktion, men jag tror fortfarande inte att hon
förstår på riktigt.
Många funderingar efter en händelserik dag |
Efter en
tid med ganska mycket funderingar så släppte väl oron hos mig med, och jag fick
förstås migrän. Men inte värre än att jag håller det på lagom nivå med hjälp av
tabletter.
Idag är
det som sagt DV och sista gången med taxi, så vi hoppas att dagen går bra för
Jane och Sandra och vi är glada att Sandra höll ihop hela sista veckan, så vi
slapp skjuta upp oroande förväntningar för henne.
Det kommer
säkert att bli en hel del oroligheter innan alla rutiner blir vanor, men än så
länge har hela inskolningsproceduren gått väldigt bra.
Jag är så
tacksam över att vi har fått möjligheten att göra det så bra det går för
Sandras skull, väldigt mycket beroende på att vi fick beviljat assistans under
inskolningen. Tack vare det så har det gått så smidigt det nu kan när man gör
stora förändringar. Det som återstår är bearbetning, och den tar vi i Sandras
takt.
För er som
missade ”Liv med autism” i onsdags, HÄR kan ni se den.
Ha det så
bra!
.
3 kommentarer:
Så fin Sandra var på sin avslutning ! Känslosamma bilder och tankar blandat med glädje. Jag önskar av hela mitt hjärta att hon kommer trivas lika bra nu som hon gjort i skolan. Vilken fin övergång ni haft med inskolning och fin personal och kloka ni <3 Kramar till Sandra och er i massor.
Vilken underbar skolavslutning! Är så glad för er skull ♥
Kramar!
//Bellan
Vilken fin skolavslutning Sandra fick, värmer hjärtat att läsa och få se bilder!
Vill även tacka för länken till programmet "Liv med autism" - vilken oerhört stark film, vad det berör, vill bara krama om hela familjen - på samma sätt som dina ord berör, på samma sätt som man bara vill krama om hela din familj emellanåt!!
Kram!
Skicka en kommentar