Lagom lite

Vad är lagom? Hur pratar man lagom mycket, och på lagom nivå? Hur vet man om den man pratar med förstår vad man säger?

Foto från Amatörfotografen på Facebook

Det händer ganska ofta att vi ser på Sandras reaktion om vi har pratat för mycket eller förklarat otydligt. Så ju mer man lyssnar på henne och är lyhörd, desto mer lär man sig. Och lär sig, det gör man hela tiden.

Det är mycket saker som man måste lära sig i stunden. Det går inte att följa ”böckerna” utan man måste prova och känna sig fram. Just nu är det väldigt mycket så för oss, eftersom vi är mitt i en helt ny situation allihop.

Så vi provar, lär oss, gör om, provar och gör rätt om vartannat. Och jag måste säga att det går väldigt bra, faktiskt. Men, några smällar måste vi igenom hur förutseende vi än försöker att vara.

Det är väl innehållet i den där ramen som dom tog upp på konferensen i onsdags. Vi föräldrar, och Sandra, får ju backa lite och känna oss för på nytt i alla nya situationer, och för Jane är ju allt ganska nytt.

Tack vare att Jane är så lyhörd, och tack vare att vi pratar mycket med varandra och ”bollar” det som händer, så går det så bra som det gör. Det kan ju aldrig gå helt smärtfritt med stora förändringar, men jag tror inte att det skulle kunna gå bättre än det gör/har gjort.

Förra veckan var en tuff vecka då Jane fick uppleva stor oro, skörhet, utbrott och trött-sjuka. Det är en sån sak som man inte kan lära sig på något annat sätt än att uppleva det. Sen letade vi orsaker tillsammans och tror att vi hittade dom, och den här veckan har det gått väldigt bra.

Särskilt med tanke på att vi stökade till det i rutinerna för konferensens skull, så det blev en ledig dag mitt i veckan för Sandra. Dessutom hann hon få stora förväntningar eftersom Göran skulle hämta henne på korttids, vilket hon längtade efter, och väntade på, ända från måndagen.

Sen kom nästa väntan direkt eftersom jag inte kom hem förrän till kvällen, och Sandra vid det laget hade hunnit stressa upp sig ganska mycket. Trots det så gick veckan förvånansvärt bra, får jag nog säga.

Schemat, som vi planerade ihop på mötet veckan innan, har säkert hjälpt till en hel del i tryggheten för Sandra. Och att lära känna henne, det kan man ju bara göra med tiden.

En annan viktig sak som kräver kännedom är hur man pratar med Sandra. Det är väldigt lätt att man pratar för mycket, och det är en jättesvår bit innan man känner henne. Det är förresten svårt även när man känner henne. Hon pratar nämligen väldigt gärna, och frågar om saker hon inte förstår att diskutera eller få svar på…

Hur lätt är det på en skala? När ska man svara? När ska man vara tyst? Hur mycket ska man svara? Har Sandra förstått? Varför frågar hon? Förstår hon ens att hon frågar, eller är det bara prat ut i luften?

Det finns inga givna svar på det. Det är väldigt beroende på en hel massa omständigheter, och det gör det ju inte precis lättare att prata lagom med henne.

Men, det är alltid bättre att säga för lite än för mycket. För mycket prat och förklaringar trissar bara upp och oroar. Om en person som inte känner Sandra alls skulle gå lös och ”samtala” med henne så kan det sluta precis vartsomhelst och hursomhelst, det har vi många exempel på.

Att vara lite överdrivet tråkig är ett bra tips för att inte prata för mycket. Det är en konst att inte svara mer än man behöver och det är nånting som vi lär oss mest hela tiden. På Sandras reaktion märker vi ofta när vi har sagt mer än vi borde.

Att bara svara på det hon frågar om är en sån där bra regel som man måste ha i bakhuvudet, och försöka komma ihåg. Det är sååååå lätt att börja svara och prata mer än man behöver, eller förklara saker som hon ändå inte förstår. Sånt blir hon bara stressad av.

Det är faktiskt sällan, kanske t.o.m. aldrig, som hon kräver en förklaring utan hon nöjer sig med att endast få svar på frågan. Möjligen ett ”Det bara är så” om hon frågar vidare.

För frågar gör hon. Nästan varje gång, och andra gånger med, förresten. Hon frågar ofta ”varför” om saker, och det är minsann inte lätt att veta när hon klarar ett svar och när hon blir stressad av ett.

För oss andra är det ju naturligt att svara och det känns väldigt konstigt och fel att man inte ska vara trevlig. Jag menar nu inte att man ska vara otrevlig, men det känns lite otrevligt nästan, när man måste svara kort och tydligt, och skippa allt småprat och alla tillägg. Men för Sandra är det så man måste göra om hon ska förstå och vara lugn.

Om man inte ser upp, eller är medveten om det, så har man snart trasslat in sig i en krånglig diskussion som Sandra inte förstår nånting av. Faktum är att hon blir lugnare av att man svarar ”Det bara är så” än försöker förklara och reda ut, som bara brukar sluta med att man istället trasslar in.

Sånt här kräver personkännedom och inga utbildningar eller erfarenheter i världen kan lära ut det. Så, jag brukar säga att utbildning, eller kunskap om autism är jätteviktig, men räcker inte långt om känslan inte finns.

Har man känslan och förmågan att läsa av och vara lyhörd, så kan man lära sig kunskapen om autism. Men att lära sig känslan, det vet jag inte ens om det går ifall man inte har den fallenheten.

Så att påstå att man kan autism så man klarar Sandra innan man har lärt känna henne, det ger jag inte mycket för. En person utan utbildning, som försöker lära känna Sandra genom att prata med oss föräldrar och vara lyhörd, det däremot ser jag som verklig proffsighet.

Ojdå, det blev ett långt utlägg som jag inte vet hur jag ens kom in på… Det har snurrat en hel del i huvudet sedan utbildningsdagen så jag håller väl på att bearbeta det och samla tankarna, kan jag tro. J

Nåja, gårdagen gick iaf bra och Sandra var jättenöjd med utflykten. Det låste sig när hon kom hem och vi fick avvakta ett bra tag innan hon landade i soffan och blev lugn. Men resten av kvällen gick utan problem.

Det här fotot från Sandras utflykt kom under gårdagen.
Det går ingen nöd på damen, precis :)

Lite låg profil höll vi, och vi kortade ner kvällsrutinerna lite, men klarade oss med humöret i behåll och är nöjda med dagen och hela veckan.

Idag har vi haft en maratonstart, men vi får väl se om det var morgonhumör och går över, eller trötthet efter veckan och håller i sig under dagen.

Trevlig helg!

.