Neurobloggarna
har haft tema om fördomar, och jag hade gärna skrivit en del om det. Men tiden
har tyvärr inte räckt. Jag hade faktiskt ett inlägg på G, men jag får skippa
det helt enkelt. Jag hinner inte få till det som jag vill. Gå gärna in och läs
andas bidrag och hjälp oss sprida sidan, och därmed öka förståelsen om npf. Temat
för vecka 46 är – Uppfostran.
Nåja. Här
blev det lite känslor igår, både från det ena och det andra hållet. Lite vemod
och ledsamhet, och en del tacksamhet och lyckotårar. Ja, avsked är känslosamma
saker. För oss alla, på olika vis.
Först fick
jag ett meddelande från en vän som fick mig att börja gråta. Ja, av tacksamhet
över fina vänner alltså. Vänner som har fullt upp med sitt, och ändå bryr sig
om oss på riktigt. Jag undrar lite vad jag har gjort för att förtjäna det, för inte har jag haft tid och ork att vårda några vänskaper direkt…
Strax
efter det ringde en annan vän som fyllde på med mer energi och ”må-bra-känsla” Sen
ringde det på dörren och vilka stod där om inte världens bästa assistansbolag
med en present till Sandra och kramar till oss.
Jag kan inte
annat än känna tacksamhet, och när dom hade åkt satt jag här med tårarna
rinnande igen. Att Sandra betyder något och får vara viktig under sina
förutsättningar betyder så otroligt mycket.
När Sandra
kom hem var det dags för ännu ett sorgligt avsked och vår fina chaufför var
tagen hon med. Men, jag vet att du läser min blogg och kan följa hur det går
för Sandra framöver, och du får så klart gärna hälsa på oss om saknaden blir
för stor.
Sandra
blev lite ledsen just när det var dags att säga hej då, men hon är samtidigt
förväntansfull och längtar till måndag då hon ska bli hämtad av Jane för första
gången. Nyheten lägger sig nog sen, och då tror jag saknaden kommer lite
tydligare.
Blomma från Svensk Personlig Assistans Chokladen från chauffören, den har Sandra bestämt att vi ska mumsa på idag, eftersom det är lördag |
Men visst
är hon påverkad. Hon hade varit skör på DV igår, och det var väldigt nära till
tårarna under eftermiddagen och kvällen. Många frågor om varför skolan är slut
och varför det inte är taxi mer och varför hon blir ledsen.
Det kom
ett ordentligt utbrott helt plötsligt och jag är ju inte säker, men jag såg iaf
ingen annan orsak till det än att hon blev ledsen, och sen arg för att hon blev
ledsen. ”Ta bort allt ledsen, jag tycker inte om ledsen” Det är nog inte så lätt att hantera
känslor man inte riktigt förstår.
Lilla
gumman ♥ Samtidigt är det ju bra att det ledsna kommer, för det tyder på att
hon på nåt sätt förstår att hon saknar… och då är det nog lite lättare att
bearbeta det.
Själv blev
jag lite dämpad när Sandra hade kommit till ro för natten. Ja, det är väl inte
så konstigt att mina egna känslor poppar upp när jag inte behöver fokusera på
Sandras. Så klart att vi kommer sakna alla fina människor Sandra har haft runt
sig dom här åren. Men fina människor har hon ju fortfarande runt sig, som tur
är.
Jag passar
på att tacka för kommentarer jag har fått, både här i bloggen och på fb, dom
gör mig glad! Och med det önskar jag er en fin lördag!
.
3 kommentarer:
Jag tänker också att det är helt naturligt att känslorna kommer i gungning när våra barn somnat, en del i processen av att bearbeta dagen.
Ha en fin lördag du med vännen!
Kram!
Du har haft så många bollar i luften ett bra tag nu för att det ska bli så bra som möjligt för Sandra. Inte konstigt att dina känslor kommer i gungning!
Ha en bra helg:-)
Förstår att ni har en omvälvande period i ert liv nu. Det vänds ett nytt blad i boken och det är klart att det sätter sina spår på er alla.
Tänker på er och hoppas ni har en bra helg trots alla känslostormar som säkert kommer och går.
Kramar om ♥
//Bellan
Skicka en kommentar