Hem ljuva hem :)

Jag har minsann saknat er! Men nu är jag här igen och vi har haft det toppenbra, så bra vi nu kan ha det. Jag får nog ta och berätta lite i taget, så ni orkar läsa…

Det började ju med lördag morgon, då jag väckte Sandra och berättade att vi skulle åka till Marbella, vilket hon ju inte hade en aning om… Hon blev förstås jätteglad :)

Men stressad också, så klart. Så vi klarade av ett rejält utbrott innan frukosten var klar. Efter det funkade det mesta utan några problem alls, faktiskt. Sandra var jätteduktig mest hela dagen! Det var kanon att flyga mitt på dagen, så vi slapp gå upp mittinatten, som vi har gjort förut och som har resulterat i en jätte-övertrött Sandra.

Ditresan i bilder:

Här sitter vi på bussen som tar oss från Benstocken (långtidsparkering på Arlanda) till terminalen.

Sandra kollar schemat och vänder på dom bilder som är klara. Där hade jag satt in Frukost, Våran bil, Benstockens buss, Köa för att lämna resväskor, Säkerhetskontroll, Klocka (Sandra får Görans klocka och ska lämna tillbaks den i taxin, den hjälper henne att klara allt det svåra som flygningen innebär, anledningen till att hon får den efter säkerhetskontrollen är att hon inte fixar att lämna ifrån sig den när vi ska igenom kontrollen) Flyga, Hämta resväskor, Taxi, Huset i Marbella.

Sandra och Göran tittar när dom packar in väskorna i vårt plan.

Lite att äta. Det blir dåligt med mat på flygdagarna, mest godis…

Sandra gillar att titta ut och flygningarna har gått bra dom senaste gångerna och ditresan var riktigt behaglig med en nöjd och glad tjej. (På hemresan var lilla damen inte riktigt lika nöjd, kan man säga… men mer om det sen)

Här är vi framme vid lägenheten.

Dom byter lås ibland, av säkerhetsskäl, så vår nyckel passade inte. Här väntar vi medan Göran går ner till vakten och hämtar vår nya nyckel. Trots väntan efter en lång resa, hungrig, trött och sen kväll så är Sandra fortfarande strålande glad :)


Det var ditresan det. Jag återkommer med resten sen :) Vi är iaf hemma och mår bra allihop och i det stora hela har vi haft det skönt, men skönast är alltid att komma hem igen. Nu ser vi alla fram emot att vardagen ska komma igång. Göran och jag behöver lite vila och Sandra längtar till skolan.

Jag avslutar med svar till Npf-familjen. Jag tar inte illa upp av frågor, jag gillar dom :) Sandra har autism och medelsvårt begåvningshandikapp, så hon behöver mycket stöd för att klara sin vardag och hon har det ganska jobbigt med mycket. Hon har alltså inte Asperger syndrom eller Högfungerande autism.

Jag fokuserar oftast på dom positiva bitarna när jag skriver, men vill även få fram svårigheterna och hur vi gör för att försöka hjälpa Sandra. Hon är väldigt positiv och vill vara med på det mesta som händer vilket ju hjälper henne att utvecklas, men det är också en balansgång då hon inte klarar allt hon vill utan blir stressad och sjuk ifall det blir för mycket.

Som assistenter till Sandra är det vår uppgift att anpassa allt runt henne så gott vi kan så att hon ska förstå omvärlden och må så bra som möjligt. Gör vi ett bra jobb där så utvecklas Sandra och klarar mer i vardagen. Hon fungerar ganska bra socialt med vår hjälp, och vi vet hennes begränsningar och kan oftast utsätta henne lagom.

Jag hoppas att du har fått svar på din fråga, annars är det bra att du frågar igen :)

Hoppas ni har haft det bra allihop, medan vi har varit borta!

♥ Kram ♥