söndag 13 februari 2011

Bra, eller mindre bra?

Ja, det beror ju på hur man ser det… Jag sov lite för länge idag, vaknade 06.15 och hade ju gärna somnat om, faktiskt. Men eftersom Sandra kan vakna närsomhelst så måste jag ju upp och förbereda. Och helst hinna dricka morgonkaffet i lugn och ro (jag blir en trevligare mamma då)

Men eftersom Sandra ibland sover lite längre när det är helg, och inte går upp förrän jag kommer med timstocken (tidshjälpmedel som piper när det är dags) så skulle jag ju hinna få i mig mitt kaffe och förbereda Sandras frukost ändå, om jag var lite effektiv.

Så när jag står och brer min macka hör jag Sandras steg och tänker ”typiskt, hon är vaken redan” men mest för att det hade varit bättre för hennes humör att sova lite till nu när hon är lite tröttare än vanligt, och dessutom somnade sent igår. Hon brukar gå upp och hämta lite grejor till sängen som hon sen sitter och leker med, så jag trodde att det var det hon gjorde nu och då skulle hon ju kunna leka lite medan jag fick i mig kaffet, tänkte jag…

Men så ropade hon på mig… Och hon var inte alls i sitt rum, utan på toan och ville ha hjälp med nåt klädesplagg, för hon höll på att klä sig! Alltså, det händer inte här! Hon tar inte såna initiativ själv.


Så… Bra, eller mindre bra? Jag blir så glad och stolt när hon tar egna initiativ och det är ju det vi jobbar för hela tiden. Att hon ska bli så självständig det bara går. Så att hon går upp själv och börjar klä sig när hon vaknar är enormt stort och fantastiskt jättebra!

MEN… Hon kan inte klockan och har ingen aning om ifall det är dags att gå upp eller inte. Och hon vaknar nästan alltid på nätterna och ligger vaken ett par timmar. Då är hon ju säkert pigg… Jag vet inte hur vanligt det är, men att många med autism har en annorlunda sömnrytm och inte lika stort sömnbehov har jag både läst och hört om, så det är ju bara att planera för det på nåt sätt. Man kan inte tvinga nån att sova som inte behöver sova.

Det var jättejobbigt när hon var yngre, för hennes föräldrar behövde liksom sova… Men det gick ju så klart inte, så det var bara att pallra sig upp om nätterna och leka damen trött. Det höll ju inte i längden, förstås, så efter ett tag började vi med att hon kom in till oss på nätterna, så behövde jag iaf inte gå upp.

Sen blev det för trångt så då gick jag in till Sandras säng när hon kom tassande om nätterna. Men då kunde jag inte somna förrän hon kom, så sen bytte vi säng, hon och jag. Ja, det funkade ju ett tag, men sen tyckte vi att hon började bli för stor för att ligga bredvid sin pappa. Jag vet inte men det kändes lite avigt, så då började den stora träningen… Att få henne att ligga i egen säng och inte gå upp på nätterna.


Att hon är vaken är helt okay, men vi behöver ju sova och orkar inte gå upp ett par timmar varje natt då det dessutom lätt blir utbrott när det är dags att lägga sig igen. Men hur ska hon veta om klockan är sex eller ett när hon vaknar?

Alltså gör vi nu så (efter en hel del träning) att hon går inte upp förrän timstocken piper på morgnarna. Det gör henne inte självständig, men hjälper henne att veta när det är morgon. Och hon ligger oftast ganska tyst i sängen om nätterna, så hon har utvilade föräldrar när timstocken piper.


Jag tycker nog att det är fantastiskt bra när Sandra går upp och börjar göra sig klar helt själv, men tyvärr funkar det inte. Inte än iaf, vem vet, hon kanske lär sig klockan eller så kanske det kommer nåt annat bra hjälpmedel som hon fixar framöver. Men just nu funkar det inte att hon tar det initiativet, tyvärr.

Resten av morgonen så här långt då... Ja, det märks att damen somnade sent och vaknade tidigt, om jag säger så...

Jag önskar er en fin söndag!

♥ Kram ♥

7 kommentarer:

Anonym sa...

Men vad roligt att hon helt plötsligt, bara sådär börjar klä på sig på morgonen. Kul!
Så synd att hon inte kan klockan, så han kan få fortsätta med det.
Funkar det inte med en väckarklocka på morgonen som ringer när hon ska gå upp?
Den kan ju ni ställa in tills hon kan klockan?
Eller blir den ett störande moment för henne?
Det måste ju gå att hitta en bra lösning på det hela så hon kan känna sig stor :-)
Ja det tar tid ibland att hitta rätt sätt som fungerar för alla...
Kramar om och hoppas att ni får en lugn och fin söndag.
Lena

Mia sa...

Jag känner igen det där med sömnen....man funkar inte utan den. Viggo vaknar också flera gånger per natt men han har nu förstått att man inte ska gå upp. Men han har ju ett helt annat funktionshinder han. Hoppas du får lite ro idag och lite egen td. Kramar till er alla tre:-)

agneta sa...

Jag blir så glad att Sandra går upp och klär sig själv, men ledsen på samma gång att det inte kommer att fungera för er. Vet att ni lägger ner enormt mycket jobb för att det ska bli så bra som möjligt för henne.....och också för er. Ni är toppen! Ha en bra söndag!Styrkekramar/Agneta

Annelie L sa...

Som sagt, jätte stort med eget initiativ, att hon vill göra sig färdig och klar på morgonen...men jag förstår ditt dilemma, det gör jag faktiskt.

Bamserfar klär också på sig när han vaknar oavsett vad klockan är. Han har ju inte samma funktionshinder som Sandra, men kan inte heller lämnas ensam. Han kan lika gärna få för sig att gå upp och ut när han vaknar om det är något han kommer på ska göras. Jag tackar högre makter för att det fortfarande är mörkt långt in på morgnarna. Vi tränar med klockan, försöker få honom att förstå att visarna ska stå mellan sexan o sjuan för att det ska vara ok att klä på sig. Men det funkar sådär kan jag säga....På kvällarna kan han se på klockan när det är ett visst tv program, men på natten och tidiga morgonen finns det annat att ägna sig åt en att titta på klockan.
Hoppas ni hittar en bra lösning, så att Sandra kan fortsätta utvecklas men så att det också fungerar i er vardag.
Kram till världens bästa Sandraföräldrar

Mia-Marie sa...

fina bilder...vintern är så vacker! Hoppas ni haft en underbar semester, ska läsa ifatt lite men ni får ha det så bra och var rädda om er!

kram

Patricia sa...

Wow vilket framsteg, vad det händer saker med Sandras utveckling hela tiden.
Men jag förstår ditt dilemma .. hoppas ni hittar något sätt som funkar så det inte blir ett problem att hon går upp på eget initiativ.

Min första tanke som kom var .. kan ni märka en vanlig väggklocka vid Sandras säng, med t.ex gul prick på klockan 7 (eller 6 om det är en bättre tid) och en gul prick i änden på timvisaren så att hon kanske kan koppla ihop att hon får kliva upp när den gula pricken på visaren kommer till den gula pricken på 7:an ... en tanke bara .. =)

Hoppas dagen gått bra!
Kram Patricia

Bellan sa...

Vad svårt när hon inte vet tiden, om det är natt eller morgon och dags att kliva upp... Finns det inget hjälpmedel - typ timstock - fast mycket mer omfattande som ni kunde sätta på när ni lägger er och som räknar ner ända tills klockan 6 eller 7 då det är dags att kliva upp för Sandra?
Men visst gläds man över de framsteg som görs! Att klä på sig utan att ni bett henne om det är ju fantastiskt!
Förstår att ni haft en kämpig dag, hoppas det gick hyfsat på slutet iaf.
Många kramar till dig!
//Bellan