Vi ska göra oss av med minibussen, så Göran åkte just iväg för att ordna med det. Jag ska åka och hämta honom när besiktning och affär är klar. Det kan ju bli hur spännande som helst att se vart jag hamnar, för jag hittar väl ungefär inte alls dit…
Men när jag väl kommer fram så åker vi nog vidare till centrum, för jag måste kolla på nya gympaskor till Sandra. I fredags morse upptäckte jag nämligen att hon hade vuxit ur ridskorna, så hon fick ta gympadojorna till ridskor i all hast… Riktiga ridstövlar behöver hon inte utan huvudsaken hon har skor som sitter fast på fötterna så hon inte tappar dom, eftersom hon inte använder stigbyglar. Att hon behöver byta skor när hon rider beror bara på att det är lerigt i stallet.
Vi hade tänkt ta husbilen med oss till bilfirman idag, och campa i närheten av centrum över natten, så vi kunde promenera till nån restaurang på kvällen. Men Göran fixar ju varken camping eller promenad som han mår nu. Inte sitta på restaurang heller för den delen… Så då får vi ju göra vårt bästa med att mysa hemma istället. Vi är ju iaf lediga och det spelar inte så stor roll vart vi är. Restaurang är ju lyx för oss, men det kommer fler tillfällen.
Igår grillade vi och det är minsann mysigt det med, även fast solen försvann och regnet hängde i luften just när vi skulle äta. Sandra var skör och lättretlig hela dagen, och det syns ju på bilden med ;) men som vanligt så sänker vi kraven och får dagen att gå rätt smärtfritt ändå.
Men ibland jävlas ju livet med henne i onödan, tycker jag. Först håller hon precis på att lära sig knäppa jeansen själv, så blir hon sjuk. Sen, igår, ville hon träna igen, och hon gör rätt. Länge, länge försöker hon… Men får inte belöningen att lyckas. Tålmodigt stod hon och försökte men tillslut kom det oundvikliga utbrottet. Hon var så duktig att jag nästan blev arg på byxorna som inte kunde ge henne känslan av att lyckas. Nåja, hon ville iaf och det är väl bra så långt. Vi tränar mer en annan dag.
Senare på kvällen kom Göran på varför hon hade tjatat om dagarna hela helgen. Dagarna har ju bestämda färger och måndag är grön. På nya schemat är det promenad hem till en av lärarna på måndagar och det är något som Sandra tycker väldigt mycket om. Förra terminen var den utflykten på torsdagar och torsdagen är brun. Så hon har frågat om och om igen vad det är för dag på gröna dagen och sen tjatat om bruna dagen, fast jag kopplade inte hur hon tänkte utan trodde att hon bara ville veta vad dagarna heter, för så gör hon också ibland.
När jag satte upp vilka ”fröknar” som skulle möta Sandra varje dag på hennes tvåveckorsschema, dagarna innan skolstarten, så reagerade hon direkt över att det var en annan ”fröken” på bruna dagen och hon frågade efter utflykten som hade varit där förut. Så klart att hon skulle reagera och undra. Hon kan ju sitt schema och är trygg i det, så det är ju inte konstigt att hon reagerar på förändringarna. Jag tyckte ju att det var så tydligt för henne med bilderna varje dag, men hon blev ändå förvirrad och lite orolig över förändringen.
Nu är ju inte det någon fara med den saken, men det är intressant att se hur hon tänker och hur hon uppfattar saker och ting. Det händer ju att man tror att hon förstår ibland, så visar det sig sen att hon har missuppfattat eller inte förstått. Nu är hon ju oftast ganska duktig på att förklara sig så vi brukar märka när hon inte förstår. Huvudsaken vi kan ändra informationen så hon förstår den och blir trygg, då går det bra med förändringar.
Jaha, det var det om det. Nu ska jag testa att länka till en tidigare blogg och se om jag klarar det. Tack så mycket för hjälpen ”Skalmans mamma” Jag länkar till den sidan där jag skriver om tidshjälpmedel och scheman, för det är några som har frågat om det. Stämmer det nu så ska det bara vara att klicka här.
Nej, nu är det hög tid att hoppa in i duschen å göra sig klar. Snart ska jag ut å virra på vägarna och sjunga med i nån favvo-skiva. Den här gången ska jag kolla att CD:n ligger i fodralet!...
Ha nu en fantastisk dag!
Kramen!