Samtal som gör mig glad

Sandra pratar mer än hon förstår och hon härmar ofta. Hon säger något hon har hört utan att egentligen veta vad det betyder. Men ibland träffar hon så rätt. Jag älskar dom små ”samtalen” med min dotter. Säkert är det nu en del som inte fattar ett dugg, men ni som känner mig lite mer och framförallt ni som känner Sandra, ni fattar lyckan i våra samtal.

Sandra sitter och klipper bilder ur kataloger och klipper bl.a. ut en handväska.

-Vad har man den till?
-Ja, vad har man en väska till?
-Lägga i plånbok å telefon!

Sandra undrar vart jag var häromdagen då jag var hos läkaren.
(Vi känner ingen Uno)

-Vad hette läkaren?
-Jag kommer inte ihåg.
-Uno!

Sandra har varit en del på korttids/fritids och innan semestern var det en period med rätt kallt väder. Dom har en pool, sån där större variant som behövde lite sol för att bli uppvärmd.

-När fan ska man få bada egentligen?

En vindruva var dålig i skålen.

-Fy vad äckligt det är! Uääähh! Usch vad äckligt!

Sandra gillar väskor och att packa ner en massa ”krafs” å prylar. Hon tar ofta med sig ”halva sitt rum” till soffan och sitter där och leker med Göran.

-Det där stora gosedjuret får inte plats i den där lilla väskan, det är omöjligt.
Tyst länge, länge…
-Å fan, det gick!

Göran och Sandra leker med gosedjur i hennes rum. Plötsligt stoppar Sandra ett stort gosedjur under tröjan på Göran.

-Du har en bebis i magen!

När vi var i Turkiet för några år sen så hörde vi böneutropen över stan varje dag. I somras lyssnade Sandra på en julskiva med ”Oh helga natt”

-Det låter som bönebrutt.