torsdag 13 augusti 2009

Gott bröd

Sandra mådde bra och var pigg & gla när hon kom hem från korttids igår. Idag har vi bakat matbröd och fyllt frysen med. Ja, lite har vi smakat med, förstås… Nygräddade med smör och ost… Mmmm! Men sen åkte dom i frysen, annars blir det lätt ohälsosamt ;)


Här är receptet för er som vill ha:

Morotsbröd med fullkorn

75 g jäst
5 dl vatten
5 dl filmjölk
50 g rumsvarmt smör
1 msk salt
½ dl mörk sirap
5 dl finriven morot
10 dl fullkornsmjöl av dinkel
ca 15 dl vetemjöl special

Smula jästen i en bunke. Värm vatten och filmjölk ljummet och häll över jästen. Rör om.
Klicka ner smöret och tillsätt salt, sirap och morötter. Blanda i mjölet och arbeta degen smidig.
Täck med bakduk och låt jäsa i 45 min.
Knåda samman degen och baka ut i långpanna.

Sandra gör bullar, för det är roligare, men i receptet står det långpanna. Går ju bra vilket som, men gräddtiden blir kortare med bullar, ca 10-15 min. Öka värmen lite med, till ca 225 grader.

I långpanna 30x40 cm: Platta ut degen ordentligt i en smord eller bakpappersklädd panna. Dela i åtta bröd och nagga med en gaffel.
Låt jäsa i 20-25 min. Sätt ugnen på 250 grader.
Ställ plåten i nedre delen av ugnen och sänk till 200 grader.
Grädda i 40-45 min.

Sen är det bara å smaska i sig!



Sandra ville hellre baka nåt gott, så jag lovade att vi ska göra det nästa gång. Det är bara det att vi nästan aldrig äter fikabröd, så det känns lite onödigt att baka för mycket sånt som jag ändå måste slänga sen när det har legat för länge i frysen. Men nu är det ju inte så värst långt kvar till födelsedag så då går det ju åt lite iaf. Det är nog, förresten, snart dags att börja med den bakningen om vi ska hinna, eftersom allt runtom måste stämma de dagar vi ska baka. Det måste ju vara på helgerna och inte när vi har korttids då, förstås. Sen måste hon må bra, så hon orkar, och vi kan inte ha något annat inplanerat. Så kan vi ju bara baka en sort/dag, högst. Snabb koll i almanackan… Ja, fem tomma helger har vi innan Sandra fyller år, så fem sorter hinner vi baka om vi börjar nu och inget annat händer på vägen. Så det är hög tid att sätta igång med andra ord! Nåja, nåt kan man ju köpa också och ingen äter så värst mycket så det räcker nog.

Eftersom Sandra inte fixar att ha stora kalas, så kan vi bara bjuda dom allra närmaste, dvs mormor, morfar, faster och farbror. Så det går lixom inte åt så mycket då.

Medan Sandra och jag bakade så började Göran riva innertaket i ”hallen” på övervåningen. Han köpte ett nytt tak igår och det har nu kommit på plats, blev så fint så!


Katterna fick lite filmjölk idag, dom får det ibland. Av en slump upptäckte vi att dom älskar filmjölk! Mer än fisk, faktiskt :) Och ringlar jag lite olivolja över så är lyckan gjord! Haha, dom blir som tokiga och håller på å välta allt som kommer i deras väg innan jag får ner tallriken på golvet.


Nu får dom komma ner till nedervåningen lite varje dag och dom har lugnat sig betydligt så det enda man får passa är väl egentligen Åke och blommorna. Han är hopplös på dom, nämligen. Jag står beredd med blomsprutan, men han ger sig ändå inte så tillslut åker han ner på golvet! Fast, han hoppar ju snart upp igen… Nån som har ett bra förslag?

Vi vill ju gärna att dom ska få gå fritt här hemma så mycket som möjligt, för då får dom mer sällskap. När dom är i ”sitt rum” så får dom ju bara sällskap när vi har tid att sitta där med dom, och det känns inte riktigt bra, även om vi försöker vara där mycket. Men dom är ju inte så gamla än, så dom lugnar sig väl mer vad det lider.

Det har varit en ganska bra dag, men Sandra har haft nära till gnäll, så vi har sänkt kraven lite. Ibland saknas det vatten när gnället sätter igång, och nästen alltid hjälper det att dricka. Ibland för att hon behöver dricka och ibland för att det är ett bra sätt att bryta på. För det händer ju då och då, att det är gnäll som Sandra har svårt att ta sig ur och hon vet inte ens varför hon gnäller. Då får hon ett glas vatten och när hon har druckit upp det har gnället kommit av sig.

Ibland tar jag till hörselkåporna. Oftast i duschen, när gnället hakar upp sig och det inte finns någon direkt orsak (för finns det en orsak så åtgärdar vi ju förstås det istället). Om jag kommer in i duschen med kåporna på öronen så kommer gnället av sig igen och Sandra blir tyst. Efter ett tag lyfter jag på ena kåpan och frågar om gnällrösten är borta. Funkar varje gång! Att tjafsa emot eller bli arg hjälper inte ett dugg, det blir snarare värre av det.

Imorgon blir det fritids igen och sen är det bara en fritidsdag kvar innan skolan börjar. Det kom lite info från skolan idag, bl.a. matsedeln och det var bra för det behöver Sandra veta. Hon har frågat om maten sen vi satte upp skolstarten på schemat. Nu är det lugnt på den fronten iaf och till lunch på tisdag serveras fisk. Sandra glad & nöjd över att ha koll.

Ha nu en skön fortsatt kväll, gott folk!
Kramen!

4 kommentarer:

sussi fagerholm sa...

Attans vad du hinner med och mycket bra skrivet.
Du e en fantastisk kvinna måste jag säga, Göran ska vara glad som har dig.
Kram
Sussi

Nattmia sa...

Ja de ser smarriga ut de där bullarna.. och kakor till kalaset blir det nog med :-)

Vilket bra sätt att stoppa gnället på, både med vatten och med kåporna.. Det gäller att vara uppfinningsrik och det är du :-)

Ha nu en bra kväll..

Kram
Mia

Pernilla Be sa...

Kan man ha något illaluktande i krukorna? Det finns någon slags blodindränkt fårull som tydligen rådjur avskyr, det funkar kanske på katter också?

Tove gnäller inte så mycket, men hon tjatar från morgon till kväll trots sitt begränsade "ordförråd". Hon vill göra något jämt, helst åka bil till affären och handla, men vad det än är så ska det hända NU. Vänta, vänta, vänta, VÄNTA gillar hon inte.

För det mesta har jag ork att dra samma argument gång på gång. "Mamma ska äta frukost och sen ska du äta lunch och sen ska vi åka bil" men ibland vill jag bara skrika "Håll käften och gå någon annanstans innan jag slår till dig". Men det gör jag förstås inte!

Men känslan finns där någonstans. Det är stort för mig att erkänna att den känslan faktiskt finns, länge ville jag inte ens erkänna för mig själv att jag faktiskt kände så inför hennes tjat.

Hon tjatar om allt. Så snart något "har hänt" så väntar hon på nästa sak. Så snart en dag är klar börjar hon prata om nästa. Så snart vi kommit hemifrån vill hon hem. Jag önskar verkligen att hon kunde leva i det så omtalade "nuet".

kram//pernilla

Anonym sa...

ha ha ha, jag kan se dej stå där i öronkåporna!
Men måste erkänna att det var en kanonidé. Lätt för Sandra att se att du vill markera.
KRAM
o SAAAAAKKKKNNNAAARRRRR DDDDEEEEEEJJJJJJJJ!!!!