onsdag 19 augusti 2009

Knäppt var det här!

Det var en riktig solstråle jag fick hem igår, så glad och nöjd med skolstarten och nya fröknar. Hela eftermiddagen gick som en dans och det var egentligen inga problem med nånting. Hon är så härlig när hon är på det humöret! Och det är hon ofta nuförtiden :)

Vi har ett litet bekymmer med toabesöken som Sandra nu har lärt sig att sköta väldigt bra, måste jag säga. Hon funkar ju bäst ifred och blir väldigt störd när vi kommer för nära henne. Problemet är knappen i byxorna. Vid nästan varje toabesök blir det tjafs om knappen, troligtvis för att det oroar henne och att hon blir störd av att hon måste ha hjälp med knappen.

Har hon byxor utan knapp, så fixar hon toabesöket i stort sett själv, om vi bara påminner henne när vi tror det är dags... Men hon vill ha byxor med knapp och blir arg om jag lägger fram t.ex. tights eller kjol med resår. Jag tror att det beror på vana. Hon är van, och trygg med byxor som har knapp och hon blir orolig när det är toadags om rutinerna bryts för att hon inte har knapp…

Sen är det ju också så att vi helst inte vill vänja henne med bara resårbyxor, för vi tror att det i sig skulle bli problem då. Dels är det inte så lätt att hitta byxor som sitter bra och ska man dessutom bli låst vid byxor utan knapp så blir byxletandet ännu svårare. Sen är det inte alltid snyggt heller… Så vi vill ju helst att hon fixar båda sorterna, lixom.

Så plötsligt, igår, fick Göran för sig att lära Sandra att själv knäppa sina byxor. Ja, vi har ju pratat om det och tänkt att vi måste börja med det på nåt sätt. Men vi har väl tänkt leta efter några lättknäppta byxor med stor knapp, som inte sitter åt i midjan (och det vet ju ni som följt min blogg hur ”lätt” det är…). Men Göran tog fram ett par vanliga jeans igår och Sandra var på rätt humör (vilket är en förutsättning) så hon kämpade och kämpade och kämpade med knappen och plötsligt lyckades hon! Ja, jag vet inte vem som var stoltast av oss.

Att knäppa upp lyckades inte, men hon kämpade med det ett bra tag och hon fick inget utbrott, bara det är ju att lyckas på ett sätt. Göran knäppte upp dom och Sandra knäppte dom igen! Senare, när det var dags att byta till nattlinne så knäppte hon upp dom själv! Vilken enorm lycka över en byxknapp!

Ja, det var det om det! (Undrar hur många ”vanliga morsor” som blir så glada över en knapp?...) Imorse gick jag upp halv fem och Sandra nös och nös och nös… Fast hon var tyst så jag gick inte in till henne. Men vaken var hon ju säkert redan. Och nös gjorde hon… När jag senare gick in, så sa hon att hon inte orkar till skolan. Typiskt! En enda skoldag och sen sjuk, hon som har längtat så. Men, det är ju som det brukar vara när det är höst och skolstarter. Bara att gilla läget, juh.

Vi missar korttids imorgon, men det är ju en baggis i sammanhanget. Det var ändå bara ett dygn nu och vi har ju korttids fler gånger. Till nästa gång är hon ju säkert frisk och då är vi lediga två dygn, så oss går det ingen nöd på.

Idag vet jag inte vad vi ska roa oss med, men det blir nog inga större aktiviteter iaf. Sandra fick i sig lite frukost, vilket känns bra, och nu ser hon på film och klipper bilder ur kataloger. Det är kanske en lagom sysselsättning när man inte är så pigg. Vi får väl se hur det utvecklas under dagen.

Ha det bra allesamman!
Kramen!

2 kommentarer:

Mamman sa...

Åh ryser när jag läser. Vet hur lycklig och stolt man blir som förälder för varje "liten" sak som ger våra barn lite mera självständighet! Hoppas tjejen kryar på sig snabbt så hon får vara i skolan igen som hon verkar tycka så mycket om. Kram

Nattmia sa...

Vilken glädje.. Ännu ett steg i självständighet :-)

Hoppas hon snart kryar på sig, ni får kanske träna knäppa och knäppa upp idag när Sandra är hemma ;-)

Kram
Mia