söndag 9 augusti 2009

Lyckad fest!

Inte hann jag fixa nåt käk att ta med på festen, och inte fick Göran vara med, men kul hade jag! Vi satt ute å skålade å sjöng å skrattade tills klockan var över två och det var en riktigt skön kväll/natt. Vi bestämde att ha fler ”grann-träffar” så nästa gång får väl Göran gå då… Så det blir rättvist. Fast dom andra tyckte vi skulle boka datum tidigt så vi kan försöka få korttids och vara med båda istället.

Hursomhelst så var det jättetrevligt! Jag gick ju hem efter ett par timmar, som vi hade bestämt, så Göran skulle få gå en stund, men han sa att jag kunde vara kvar så jag trugade honom inte. En av grannarna gjorde ordning en bricka med whiskey, kaffe å kaka och gick över med den till Göran, så han fick iaf vara med lite på ett hörn.

Lite seg var jag ju när det var dags att gå upp efter tre timmars sömn, men jag mådde bra iaf och det är ju huvudsaken. Kort sagt, en mycket lyckad fest!

Vi kom att prata lite om hur bra vi alla trivs på gatan och att det är trevligt här. Jag sa att det är så skönt att bo på ett litet ställe, där folk känner till Sandra, och att vi aldrig behöver känna att någon undrar eller blir irriterad även om hon sätter igång å skrika när vi väntar på taxin på morgonen. Det är så skönt att bara bli accepterad, liksom. Och att våra grannar gillar Sandra för den hon är. Jag sa att det betyder väldigt mycket för oss.

Det var så roligt, för mina svärföräldrar har bott i ett av husen när dom levde, och jag har inte varit där sen grannarna flyttade in, så jag fick en liten rundtur och kände knappt igen mig. Det var omgjort en hel del, men så fint dom hade fått det! Kul å se!

Sandra sov länge, ända till halv åtta. Hon hade ju somnat senare än vanligt igår, dels för att jag inte var hemma och säkert också för att fönstren var öppna här och vi satt ju ute på gatan och skrattade och sjöng… Ett tag togs en trumpet fram också, som ingen kunde mer än få ton i, och det lät ju rätt högt... Men den las undan sen, som tur var, både för Sandras skull, och alla andra som bor häromkring ;)

När väl Sandra vaknade var hon seg, trött och grinig. Allt gick i slow motion och det var mycket nära till utbrott. Ja, det blev utbrott också, ett par gånger under förmiddagen, med skrik och näsblod som följd.

Jag lämnade ju henne ifred, vilket är det enda man kan göra tills hon lugnar sig, och fast jag var i ett annat rum och hon varken såg eller hörde mig så skrek hon

Rör inte mej!...
Jävla mamma!...
Dumma dej!...

Det låter väl inte klokt, men jag kan känna lycka över att Sandra faktiskt kan bli arg på mig och att hon säger såna saker ”på rätt plats” Det är ju inget jag har lärt henne, som ni förstår, och att hon har snappat upp det någonstans och själv fått in det i rätt sammanhang, det är så stort att jag blir lycklig!

Fast det är ju förstås inget jag visar, för det ska ju inte accepteras att man säger så. Men jag blir inte heller arg på henne. Jag brukar ju själv svära när jag blir riktigt arg och det enda jag tycker känns rätt då är att förklara att det inte låter bra, men att man ibland säger sånt som inte är bra när man är arg.

Men tänk innan vi bytte skola… Det var en bra skola på många sätt, men dom kunde inte autism, så den passade inte Sandra. Hursomhelst så fick dom lära sig lite hur dom skulle jobba med Sandra, av en pedagog från AutismCentrum, som det hette då. Bl.a. fick dom lära sig hur man med hjälp av ett seriesamtal kan ändra ett negativt beteende eftersom personer med autism ofta förstår bilder bättre än ord. Så man ritar helt enkelt upp händelsen som en kort serie.

Så dom fick för sig att dom skulle lära Sandra att inte svära, och ritade en streckgubbe med en pratbubbla i tre rutor. I den först pratbubblan skrev dom ”Jävla fröken”, den mittersta bilden var likadan, men med ett kryss över, och i den sista pratbubblan stod det ”Fröken är snäll”.

Ni förstår principen va?!... Förskräckligt dålig pedagogik när det gäller Sandra! Dom glömde kolla om serien var anpassad för den person dom gjorde den åt… Hmmm!!!

Sandra kan för det första inte ens läsa! När dom gick igenom serien med henne sa dom ”Inte svära” när dom kryssade över den mittersta bilden, så när Sandra kom hem sa hon ”Inte svära” men hon visste inte ens vad svära var, eller vilka ord som var svordomar. Ska hon lära sig att undvika några ord så måste hon ju först lära sig vilka dom orden är, alltså hade dom först behövt lära henne svära. Dom gånger hon svor gjorde hon det utan att vara medveten om det, som vilket annat ord som helst som var roligt att säga, eller som hon hade hört någonstans ifrån.

Dessutom undrar jag varför Sandra skulle lära sig att säga att fröken är snäll istället för att svära??? Om hon nu var arg på fröken så ska hon väl få vara det???

Oj, det blev en parentes… Jag kommer ofta på saker som har hänt förut, och jämför gärna med nu, så det blir lite långa utlägg ibland… Hursomhelst så vände hennes dåliga humör efter lunch, så eftermiddagen blev lugn och bra. (Kan ju tillägga att Sandra har bytt skola så nu får hon rätt, och anpassad hjälp)

Imorgon är det dags för korttids ett par dagar igen så det gör ju inget om det härliga vädret håller i sig lite till… Sen är det ju bara en vecka kvar av sommarlovet som kändes evighetslångt i början av juni. Så fort det har gått! Det är ju mest skönt att det har gått fort så vardagen kommer igång och det blir ordning på alla rutiner igen, men samtidigt var det ju en hel del vi inte hann. En del vänner vi brukar försöka träffa på sommarlovet, t.ex. Vi har inte träffat nån! Nu kan vi ju för all del planera in lite såna träffar under resten av året med, men då blir det ju utan Sandra, när vi har korttids. Vi brukar försöka träffa våra vänner lite på Sandras villkor på somrarna, så hon också får vara med lite och träffa dom som tycker om henne. Men det är ju som det är med den saken. Det är ju en himla tur att hon har några personer som hon tycker om att träffa i skolan och på fritids/korttids.

Jag har iaf satt upp ”skolan” på tvåveckors-schemat nu, och gått igenom det med Sandra. Gissa en som längtar :)

Hoppas solen skiner på er och att ni hinner njuta av den!
Kramen!

5 kommentarer:

Nattmia sa...

Vad härligt att festen blev lyckad..
Ja jag tycker som grannarna att lite planering får det bli nästa gång så ni båda kan gå :-)

Ha nu enbra kväll..

Kram
Mia

Tanja sa...

Ja, man kan inte alltid lita på att personalen ska funka. Här ser man vad rätt utbildning är A och O.

Härligt att du fick gå på fest! Synd att ni inte kunde gå båda bara...Det får en annan att fundera på hur LYCKLIGT lottad man är, men barnvakt NÄR som...överallt o närsomhelst. O ÄNDÅ klagar man, på att de ger honom för mkt godis, inte kommer i säng i tid...m.m m.m.... Är man klok eller?? Men alla har ju sin "verklighet".

Hälsningar från en annan "jävla mamma"
Kram till härliga du, från "lilla mig"

Anonym sa...

Eller en fest hos er när Sandra är på kortids, med principen: alla tar med det man vill äta. Tack för en inblick i ert liv Nina- här finns mycket att läsa o fundera över!
Kram: Linda

Patricia sa...

Men har du varit på fest...va roligt!!! Och tur ni la undan trumpeten...stackars Sandra.. och alla andra.. ha ha.

Jag tycker det är bra när du skriver och berättar om era erfarenheter, det är nyttigt och ger en tankeställare och lärdom.. himla tur ni fick byta skola!

Hi hi...förstår att Sandra längtar nu..va hon kommer att tjata.. hi hi

Kram Patricia

Ulla sa...

Hallå vännen!
roligt att du hade trevligt på festen och det behövs att man får träffa goa människor och skratta tillsammans med!

Ville bara önska dig en trevlig dag och hoppas ni får en bra vecka!

Kramar
Ulla