Rastlös tråkdag

Natten har varit lugn, Sandra har mest sovit och jag har varit ganska pigg, tack vare min lilla tupplur innan Göran la sig igår kväll. Fast efter halv fyra började det bli bra segt. Sandras feber steg under natten, men feber i sig är ju inget att oroa sig över, så länge hon bara får i sig vätska, och hon har faktiskt druckit lite med jämna mellanrum. Och nu har hon bara lite feber och förhoppningsvis är den på väg bort. Fast pigg är hon ju inte, utan sover fortfarande i soffan.

Jag har fördrivit natten med bloggläsning och lite småfix som sortering av schemabilder, t.ex. Frampå morgonkvisten, när Göran vaknade, så fick jag mig nån timmes sömn till, vilket var väldigt skönt. När jag vaknade tog Göran en promenad i solskenet medan jag satt inne och var avis ;)

Man blir väldigt rastlös när man inte kan göra nåt annat än å sitta här. Sandra har vaknat och försökt kräkas med jämna mellanrum och jag har klistrat in lite semesterbilder i albumen. Jag är sån som fortfarande gillar papperskopior och fotopärmar bäst, nämligen. Fast jag kom inte så långt med det, eftersom pärmar och fotoblad tog slut… Sorterat alla kort har jag iaf gjort, och det är väl det som tar mest tid.

Nu har jag nyss duschat efter en svettig promenad i solen och det var bara sååå skönt att komma ut lite, med favvo-musiken i örona, medan Göran passade kräkattackerna. Resten av den här dagen blir nog inte roligare än så här. Lite bloggläsning å surfa runt, och hoppas att Sandra piggar på sig snart.

Imorgon ska jag på läkarbesök och är Sandra piggare och uttråkad då så åker vi väl alla, så hon får en liten biltur, för det gillar hon ju. I annat fall åker jag själv, och det lutar väl åt att jag åker själv, skulle jag tro. Tyvärr är det inte till sjukhuset jag ska, utan till en privat läkare som tar emot patienter för att minska köerna till sjukhuset… Jag har ingen aning om vart han håller till, mer än i vilken stad det är, och det är minsann inte så illa för att vara mig... Men med mitt saknade lokalsinne är det säkrast att åka i god tid!... Nåja, det löser sig hursomhelst.

Det är inget livshotande med mig, jag ska bara få svar på röntgen som jag gjorde innan semester, av en liten knöl jag har på fingret. Inget jag lider av och behövs den inte tas bort så får den vara kvar. Vi får väl se vad han säger imorgon. Jag tror ju att det är ett Ganglion och att den kan vara kvar.

Jaha, nu blev det en liten paus här… Nu börjar väl kräkattackerna på allvar, gissar jag. Troligtvis blir det en vaknatt till, med mindre sova och mer kräkas. Jaja, febern har ju nästan försvunnit af, man får vara glad över det.

Det blev ingen vidare spännande blogg idag, men livet är inte mer spännande än så här för oss just nu.
Tack, förresten, för alla hälsningar som Sandra har fått! *glad*
Ha det så bra, allesamman!
Kramen!