måndag 24 augusti 2009

Katastrof

Som vi alla hade sett fram emot imorgon och skoldag! Mest Sandra, förstås. Men icke! Hon är inte bra än och nu har hostan kommit också. Suck! Jaja, jag vet! Det finns värre katastrofer! Men nu är det inte mig det är synd om, utan Sandra. Och hon vet inga andra katastrofer utan för henne är det just nu det allra värsta som kan hända och då är det ju katastrof.

Det är inte så lätt att höra när gnällandet går från ”för trött för att orka med sig själv-gnäll” till ”uttråkad och behöver skoldag-gnäll” för det låter lixom likadant. Så man får försöka kolla på allmäntillståndet och anta hur hon mår och vad hon orkar. Vi kan bara gå på synliga tecken som aptit, hosta, feber… Men vi har ingen aning om ifall hon har ont i huvudet eller känner sig matt och trött. Hade inte hostan kommit nu, så hade vi skickat henne till skolan för tidigt. Så egentligen är det ju bra att hostan kom…

Det är svårt det där, när hon inte kan tala om hur hon mår. Och skulle hon kunna det så skulle hon ändå inte göra det, eftersom hon inte vill vara sjuk och tror att hon inte är det om hon bara talar om det för oss tillräckligt tydligt…

När hon var yngre, ja för rätt många år sen nu, så förknippade hon ”kräkbunken” med att må illa. Så när hon skulle kräkas och jag kom med bunken så skrek hon ”INTE MÅ ILLA” och slog undan bunken… Kraken, hon trodde det var bunkens fel. Ja, det blev ju byte av sängkläder och pyjamas, tvätt av golv och väggar samt dusch av Sandra rätt ofta… Ni som följt min blogg vet att hon på den tiden var ”tröttsjuk” nästan varje vecka och kräktes varje kvart i ett dygn när det var som värst. Så glad jag blev när hon äntligen accepterade bunken, och fattade att allt gick så mycket lättare om hon kräktes i den!

Men det är märkligt hur man accepterar sitt liv och liksom tänker positivt ändå. Jag minns att jag kom på mig själv med att vara så tacksam över att Sandra aldrig var magsjuk… För det har hon aldrig varit, även om jag nästan alltid fått frågan när hon är sjuk eftersom hon kräks jämt. Hon kräks av tröttheten, och av febern och av att vara tjock i näsan och halsen. Och hon får väldigt lätt kväljningar av saker som stör henne. Men magsjuk har hon aldrig varit och när jag kom på att hennes kräkattacker varje vecka troligtvis var jobbigare än magsjuka nån gång ibland så blev jag lite fascinerad över hur man tänker när man är mitt i det, liksom.

Igår såg jag ”Daniella & Jens” igen. Den är så himla fin! För er som inte känner till den så handlar den om Daniella, som har autism och Jens, som har Down syndrom. Och även om föräldrarnas oro är med en del så är det en ljus och glad film och omöjlig att se utan ”gråtpapper” Okay, det kan ju bero på att jag själv har en dotter med autism så jag känner igen mycket, fast jag tror nog man kan gråta till den ändå. Glädjetårar menar jag då. Som i slutscenen, när Daniella dansar och lägger armarna runt midjan på killen som bjuder upp. Var det någon som såg det utan tårar??? Kanske måste man förstå autism för att förstå hur stort det verkligen är, men jag tror att man blir rörd av den scenen hursomhelst.

Idag tog vi sovmorgon och Sandra vaknade inte förrän strax före åtta. Sen ville hon ha lera, så det har jag nu gjort en som ligger och svalnar medan Sandra ser en film. Som tur var hade vi Alun hemma, och dom andra ingredienserna är ju inga konstigheter utan sånt som alltid finns. Det var länge sen vi gjorde play-doh, så det var ju kul att hon frågade efter det. Då har vi lite att roa oss med, vilket är nödvändigt när hon är för pigg för att sova och lätt blir uttråkad.

Tydligen har det varit krångligt att kommentera min blogg för jag har haft sån där ordverifiering, eller vad det nu heter å hur det nu stavas, tack Suzan för att du gjorde mig uppmärksam på det! Jag tror att jag har tagit bort det nu (?) så nu är det bara att kommentera massor utan krångel i fortsättningen. Det ser jag fram emot! :) Era kommentarer betyder mycket för mig, nämligen. Tack alla som tar sig den tiden!

Nu är filmen snart slut så det är dags att plocka fram formar å grejor här.
Ha en härlig dag!
Kramen!

4 kommentarer:

Mona sa...

KRAMAR I MASSOR! Hoppas dagen blev bra, trots allt.

Photo by Maria sa...

Jag missade Daniella och Jens :-( Hade ju tänkt se det men glömde det helt..

Hoppas dagen har varit bra och att det snart blir skola för Sandra,..

Kram
Mia

Mamman sa...

Här var varken mitt eller makens öga torrt i slutscenen, det var en fantastisk "scen". Önskar er en bra dag och att Sandra snart är bra så hon får komma till skolan igen.

Skalmans mamma sa...

Här är en till som satt framför teven med tårar rinnande nedför kinderna. Blev så glad att kom ihåg att slå på teven. Annars brukar jag alltid missa allt som jag planerat att se ;-).

Hoppas att Sandra snart är frisk nog att gå till skolan!
Kram M